När bekanta pratar med varandra

Två bekanta till mig träffades igår på stan. Vi kan kalla dom B1 och B2

B1: Hej hur är det?

B2: Bara fint, själv?

B1: Tack bra. Du jag pratade precis med Johanna. Hur roligt var inte det där med läraren då?!

B2: Vadå det har hon inte berättat!!

B1 drog snabbt historien jag berättat för henne i telefonen precis innan.

Senare...

B2 ringer mig:

-Varför har du inte berättat för mig om läraren??

Kan här tillägga att den där historien med läraren dels inte var SÅ spännande och jag PRECIS pratat med B1! Ibland går den där djungeltrumman väldigt fort!!

B1 fortsätter:

-Om du nu ska envisas med att aldrig uppdatera din blog eller skriva veckobrev som du gjorde förr så får du faktiskt RINGA när det händer nåt kul!! Mitt liv är så tråkigt så jag BEHÖVER (hon skrek) allt skvaller jag kan få!!

Jag berättade om läraren och sen var hon nöjd. Men innan vi la på lovade jag henne att skriva åtminstone en rad varje dag i min blog. Alla som känner mig vet att det förmodligen inte kommer att inträffa. Jag är bara sådan. Jag börjar med något som känns kul, gör det med stor passion och inlvevelse ett tag sen tröttnar jag. Och Johanna gör inget bara för att hon borde eller måste..