Jag och mina principer

Jag hade ett samtal med Annika idag. Ett "Annika styr upp Johanna och får henne att se annorlunda på saker"-samtal... Ett "Nu kanske det är dags att kasta sina principer"-samtal..

Jag ringer till Annika när jag behöver råd, hjälp, en spegling eller helt enkelt behöver prata av mig. Hon är min mentor, min vän och hon har haft stort inflytande i mitt liv dom senaste 3 åren. Annika hjälper mig att hålla mig på "torra land", vi har samma erfarenheter och hon vet mycket om hur det är att vara jag. Annika "går före", plogar och delar med sig av sin resa genom livet. Hon är en av dom få människor som säger "jag vet vad du menar" och verkligen VET det!!

Idag så ringde jag henne i alla fall. Jag går omkring i funderingar kring det här med principer. Jag visste iofs inte att det var just principer det handlade om förens jag pratade med Annika. Jag ringde för att få ett råd. La fram mitt "problem" och i sann J-anda så la jag i samma mening fram svaret och lösningen på mitt problem i hopp om att hon skulle ge mig det svar JAG ville ha! Det funkar inte så med Annika.
Det funkar ALDRIG så med Annika! Hon skrattar och säger "jaha?? så det är PRINCIPER som styr dig i livet??" och jag vill bara krypa ihop och gömma mig.. det brukar kännas så när Annika har rätt. Och här trodde jag att min fråga till henne idag handlade om "rätt och fel" och att det skulle vara glasklart att välja det som är "rätt". Jag utgick ifrån att det i vissa frågor i livet är enkelt och att det bara finns två sidor att välja mellan. Sen kommer Annika och öppnar sin låda av nyanser. Livet är inte svart eller vitt. Det som moralen säger är fel kan känslan säga är rätt. Och Annika frågar alltid: "Vad säger din känsla Johanna?" och jag drar ännu en lång utläggning om vad jag känner blandat med en massa förmaningar till mig själv om vad som är "rätt eller fel". Och Annika bara skrattar! Hennes exakta ord var: "Men visst Johanna du kan ju välja att leva ditt liv efter moral och vad som är rätt eller fel om du VILL! Eller så kan du följa känslan? Kasta dina principer Johanna dom hindrar bara dig från att leva"
Fan vad hon är jobbig!!

Så nu vet jag varken ut eller in. Hade liksom redan bestämt mig för hur jag skulle göra innan jag ringde och bad om hennes råd. Annika vill alltså att jag ska följa känslan? Inte välja den enkla vägen, inte ha en "Plan B" ifall den första skiter sig och inte försöka kontrollera vad som händer eller gissa mig till resultatet i mina beslut. Jag får inga garantier i livet. Eller som Annika alltid säger: "Vill du ha garantier får du tjacka en brödrost Johanna"
Jag.. Johanna.. kontrolfreaket, principfasta "jag vet vad som är rätt och fel"-Johanna...ska alltså släppa taget och därmed kontrollen? Jobbigt jobbigt. För följer jag känslan riskerar jag att bli sårad! Och jag är livrädd för att bli sårad.

(Medan jag skriver det här märker jag att det är svårt att återberätta ett samtal mellan mig och Annika. Man kanske måste veta vem Annika är och förstå den exakta naturen av våran relation?)

Nä.. nu ska jag dricka lite te, fortsätta läsa "Parfymen" och släppa taget lite... för nu i alla fall... imorgon får vi se.

Ord!

Fotboll och ödmjukhet del 2

Asså... Grabben är 185 cm lång! kom jag på nu när jag läste KusinEvas kommentar..

185 cm lång!!

Fotboll och ödmjukhet

Har vaknat tidigt. Minsta arvingen ville ha frukost redan klockan 07 men efter lite mutor om kojbygge i min säng kröp han ner hos mig och somnade om innan "taket" på kojan var lagt. Nu har vi i alla fall ätit en rejäl frukost och han har redan klätt på sig och gått ut. Tronarvingen sover fortfarande.
Jag och min ljuvliga tonåring hade ett sådant underbart samtal igår! Som dom flesta av er vet så spelar han fotboll. Han är dessutom en talang, en av norra sveriges bästa 14 åringar. Igår fick han dessvärre veta att han inte stod på listan över dom som ska spela i nästa länslags-match. När han kom hem och berättade detta trodde jag först att han menade att han blivit petad från laget helt och hållet. Så är inte fallet. Men han får inte spela med i nästa match. Han var ändå väldigt besviken eftersom det inte spelas så många matcher nu när det inte är säsong och nu är det rätt avgörande var man får "visa upp" sig inför utagningar till juniorlandslags-läger osv..
Vi pratade länge om varför han tror att han inte fått en plats.
Grabben har drabbats av lite divighet och det vet han om. Han fick en ganska lång avstägning i slutet på säsongen pga dålg attityd och onödiga kommentarer till både motspelare och domare. Så ska det vara och han accepterar det. Nu verkar det ha spelat in i länslagstränarens beslut och det känns såklart tungt. Men efter ett långt samtal om ödmjukhet, han vet vad det ordet betyder, och vad som ibland måste till för att bli ödmjuk så har han tagit nya beslut. Han tog till sig att den här motgången kanske kom för att han ska kliva ner från sina höga hästar och bli en bättre lagspelare, en bättre kamrat.. Han ska träna mer, tänka på sin attityd och se framåt. Från djup besvikelse till beslutsamhet och motivation att bli bättre på 1 timma! Det klarar inte många vuxna, jag klarar inte alltid det.. men min som klarar det! Behöver jag säga att jag är stolt över honom?
Fotboll är livsviktigt för honom.. han vill inget hellre än att få spela fotboll. Det är hans stora dröm att få bli proffs men det viktigaste är ändå att få spela. Ni skulle se denna 180 långa vackra pojke när han kliver ut på plan. Han sträcker på ryggen och får nåt i blicken som man bara får när man är på rätt plats och gör det man vill.
Hur många av er har något sådan i erat liv? En plats eller en sak som känns så rätt?

Igår fördjupades min och min sons relation. Ett samtal om fotboll, ödmjukhet och vikten att satsa oavsett motgångar förde oss närmare varandra. Innan han la sig skrattade vi åt "eländet" och när jag frågade om han inte är glad att han pratade med mig sa han "jo.. det här var ett bra samtal du kan sånt här mamma" Man såg att besvikelsen gått över till nåt positivt och att motgången inte blev så stor... Den stunden igår kan vara en av dom allra bästa i mitt liv.

Min son.. en otrolig människa.

En fullspäckad helg...

Jag har haft en UNDERBAR helg!

Men är alldeles för trött för att skriva om allt.
Så i korthet har den sett ut ungefär så här:

Fredag

Willys, helghandla med grannen, backar ut från parkeringen, PANG!, vi backade in i en annan bil som försökte hinna före oss, arg förare i andra bilen, ÄNNU argare pensionärspar (ca 80 bast), "jävla idioter vad fan håller ni på med nu ringer vi POLISEN!!", jag och grannen gapskratta och försökte värja oss från den 80-åriga tanten! Polisen kom, tanten skrek ännu mer, jag gapskratta och gav mina uppgifter, flirtade lite med en polisen (han var ju snygg!), Polisen skrattade också till slut, tanten hon bara skrek..

Väl hemma låg jag efter i min planering. Ringde SysterA (som har varit uppe hela helgen), bestämde träffa på UH. Efter lite panikartat ihopraffsande av det jag behövde för en natt i A´s stuga åkte jag till slut till UH. Träffade mina UNDERBARA tjejer! Vi pratade om Sthlm (eftersom A var på besök), skrattade och planerade lite inför hösten. Tjejgruppen är fortfarande nåt av det bästa jag någonsin varit med om att skapa och jag är så otroligt tacksam för att jag har möjlighet att fortsätta träffa dom. Numera gör jag det ideelt.
När vi sagt hejdå tills nästa fredag klämde jag, A och hennes mamma in oss i bilen och for mot Sörbyn! Där.. skog, sjöar, gula löv, frisk luft, på med mössan och gummistövlarna. Vi blev bjudna på god middag och tog en promenad runt byn. Så där vill jag bo!
Somnade på soffan redan kl 22.00 och vaknade tidigt men utvilad tidigt nästa morgon. Vi såg lite film från A´s körs tävlingar och sen åkte vi hem.

Lördag
Hemma var det dags för den återkommande tjejlunchen! Slängde snabbt ihop en rotfruktsoppa, värmde bröd i ugnen sen kom dom tjejerna! SysterYsterL med min gudson D aka Snook, Kristin, Monika med son, Anna med son, A och jag åt god mat, skrattade och hade det mysigt! Speciellt roligt var det att framförallt SysterA och SysterYsterL ÄNTLIGEN fick träffas! Efter alla dessa år!
Jag längtar tills nästa gång vi har tjejlunch...

När tjejerna åkt slängde jag mig i soffan.. trött...
På kvällen gick jag och A på invit, drack tranbärsjuice och pratade. Eller försökte prata! Brevid oss satt det nämligen ett gäng killar och två av dom tyckte bestämt att det bästa sättet att samtala var genom att SKRIKA!! *suck* Vi gick tidigt, avslutade kvällen på Mc Donalds och sen åkta jag hem. Somnade tidigt.

Vaknade idag, söndag, och var utvilad! Så skönt! Tog en promenad in till stan och käkade en tidig lunch med A, gick på Åhlens och köpte två nya böcker, Parfymen av Patrick Suskind och Pilgrimsresan av P Coelho. Har faktiskt inte läsa Pilgrimsresan trots att P Coelho är min absoluta favorit! Ska börja läsa den ikväll...

Nu sitter jag i soffan med datorn i knät. Har svarat på lite mail, ringt några samtal och putsat mina köksfönster. Jag ser ut genom dom nu! Bra va??

Vilken underbar helg.. det bästa har varit att jag har fått lite tid med min SysterA.. Hon fattas mig här uppe!

Så.. det var allt för nu.. jag ska slänga mig ner i soffan nu och se Will&Grace 5e säsongen på DVD! Fick den av A.. Tack gumman!

Ord!

En enda röra..

Jobbar, fortfarande trött och sliten i själen.. Hösten kom på allvar i början av veckan, det är kallt och jävligt blött hela jävla tiden! Men jag klagar inte.. egentligen. Jobbet går fantastiskt just nu! Fick en släng av 6-veckors svackan man får efter en tid i ett nytt jobb.. den gick över idag.. känner mig laddad! Jag tror verkligen på projektet.. hemskt vore det annars med tanke på vad jag dragit igång va?
Tampas lite med gammal skit som sagt. Det löser sig.. (nu var jag rolig om nu någon missade det)
Har pratat med SysterJohner ikväll. Vi pratade, delade med oss och skrattade högt! Skrattade för vi är så skenheliga och försöker göra oss så förbaskat duktiga jämt! Och skrattade för ingen går på det ändå! Saknar henne... massor!

Blev det här inlägget rörigt?? Bryr jag mig?? Är det inte min blogg kanske?

Livet är en blanding av "jag tar en dag i taget" och "ge mig allt nu!" Jag vaknar med ett leende, känner panik till lunchen, är nöjd med mig själv på vägen hem och väl hemma är jag för trött för att känna något... Så är det just nu.. Mycket känslor och mycket att göra. Johanna är fortfarande trött.

Men det finns en sak som gör allt det här jäkligt oviktigt! På torsdag kommer Anne!

Nu är det dags för kudden innan mitt nikotinbegär tar över och jag erbjuder min kropp till grannen för en cigg...

Ord!

Och bara så ni vet

Nej.. inlägget innan det här gäller inte en man. En man kan förhoppningsvis inte få mig att må så där längre... Det är en blandning av gammalt skit som möter ny...skit.

Fan, ibland är jag bara så vilsen i allt som händer!

Jag vet att dom flesta av er som läser det här känner mig ganska väl och vet vart allt kommer ifrån.. till er andra kan jag bara säga: Det är inte så illa som det låter.. det är värre.

Insomnia

Kan inte sova.. hur jag än gör.. räknar får.. funkar dåligt.

Jag känner mig lite nere. Jag vet inte riktigt varför.. eller jo det gör jag nog men jag vill inte ta på det så därför skriver jag långa meningar i min blogg i hopp om att jag ska komma på nåt annat att skriva om och inte fastna i den där groende känslan av skit i mig....

Jag har insett några saker. Jag tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa. Jag tror alltid det värsta om folk. Jag har allt för ofta rätt i mina farhågor. Min instinkt är fortfarande rätt klockren. Jag har någonstanns längs vägen slutat lyssna på instinkten hur högt den är skriker åt mig. Jag vill så gärna tro att människor menar det dom säger och inte säger sånt som låter bra och får dom att se bra ut. Jag har fortfarande inte släppt taget. Jag faller för smicker för att det känns bra. Jag behöver lika mycket bekräftelse som dom flesta. Jag är trött.

Sindarin: Du får gärna hoppa in här och säga nåt nu.

Anne: Vad jag saknar och behöver dig nu! Snart är du här!

Linda: Kan du komma hit NU och prata med mig!

Majsan: Jag tror jag ringer imorgon för jag behöver fortsätta det där samtalet. Hur jobbigt det än är att fejsa saker..

Alla ni som får mig att tveka på mig själv och inte förstår att jag har känslor och blir jävligt sårad av eran egoistiska framfart: Låt mig för fan vara!

Veckan så här långt.

Konferensen i måndags var.. innehållsrik. Alla var överens om att barn till missbrukare behöver hjälp, att vi måste "samverka och bygga nätverk" och att det behövs pengar och resurser.. Så far so good. Hela tiden satt jag och uindrade när dom ska göra nåt verkligt? När dom ska sätta fart och HITTA dessa barn? Nåväl.. pauserna är alltid bäst. Då träffar man folk, byter nummer och får höra hur andra arbetar. Jag fick en intressant pratstund med två poliser som jobbar med unga människor och alkoholfrågor. Jag blev väldigt inspirerad av deras engagemang.
På kvällen kunde man se och höra mig och mina känslor angående konferensen och samhällets eviga planerande och kartläggande på Nordnytt! Kul! Det har kommit vissa reaktioner på inslaget. Allt ifrån "var försiktig med att kritisera dom du vill sammarbeta med" till "vad snygg du är!" Jag tar till mig allt.. mest kommentarer om hur snygg jag är såklart..

Annars har veckan varit rätt seg. Jag är trött och lite hängig. det händer inte så mycket just nu. I alla fall inget jag vill dela med mig av här just nu... *hemlig*

Ord!

Tiger och Pucko

Svårt att komma till ro och sova.
Var ute på Cleo igår. Det var roligt, jag dansade, träffade lite gamla bekanta. Dessutom var det tydligen "Johannas gamla flammor"-konvent i stan igår? Och efter konventet gick alla på Cleo??! Bara ett konstaterande inget mer med det.

Cleo är sig i alla fall likt. Alla var där. Alla som var där förra gången jag var där för ca 1 år sen. Men kul var det! På ett sånt där konstigt "Självmedvetna blondiner med Coola Anna jeans och tubtoppar möter 2 barnsmammor och munkjackor möter Tigerjeans och randig skjorta möter schalger och hip-hop"-sätt.
Jag och Jenni hängde naturligtvis med dom riktigt cooooola killarna i Tigerjeans! Dom känns så... unika liksom. Så inne på individualism liksom!
Okej, jag är fördomsfull och tråkig nu. Men ser jag en enda snubbe till i den där uniformen så ger jag upp!
Dessutom är just dessa snubbar (fördom igen här) alltid rätt fylld av Long Island och säger saker som är så tydligt sponsrade av valfri alkoholtillverkare. Saker som: "Tja! vi har haft firmafest och försöker ragga ihop..eller ja, inte ragga nu men du vet vad jag menar.."
När jag ber han komma till saken, eftersom jag står och stampar i väntan på nästa bra låt, så säger han: "Äh jag menar ragga för sjutton! Ragga ihop lite damer till en efterfest som vi ska ha på firman.. det finns bubbelpool!"
Då gick jag.
Han såg lite förvånad ut. Som om han tyckte att jag var galen som nobbade det bästa erbjudandet jag någonsin kommer få!
Och vet ni.. med tanke på hur det går för mig så kan han få rätt. Fast jag hoppas inte det.. nä usch! Jag vill inte bli gammal och tänka: "Jag skulle ha följt med den där efterfest killen på Cleo.. så hade jag sluppit bli en ungmö"

Nej.. jag känner på mig att jag snart kommer att få uppleva något helt annat än Tigerjeans och sliskiga lines.. Är rätt säker på det faktiskt! Snart så.. japp.. aaaalldeles snart bara runt hörnet kommer det.. mitt äventyr!
(Prövade om självaffirmation funkar så här direkt men det gjorde det inte. Hade det funkat hade det legat en total motsatts till Tigerjeans i min säng nu och sagt: "J.. vill du ha en Pucko?" Och jag hade sagt: Ja, skakad inte rörd tack!" )
Vänner.. jag vet faktiskt att jag är rätt kass på att hålla den här j-a bloggen uppdaterad. Så alla ni (3?) som lite då och då påminner mig om att den finns kan sluta med det nu.. okej?

Annars då? Jo, imorgon är en viktig dag för mig. Imorgon kan vara rätt avgörande för hur mitt liv kommer se ut det närmaste året. I alla fall på jobbfronten. Men jobbfronten kan ju påverka alltannatfronten ochså. Vadskajagblinärjagblirstorfronten, Vartsjuttonskajagbofronten och inte att förglömma kommerjagharådmedmatfronten.


Nä.. om man skulle ta och sova nu?

Ord!

Samtal mellan systrar

Jag ringde till Linda för att ventilera lite funderingar jag har angående en konferens jag ska på imorgon. Konferensen handlar om barn till missbrukare. Jag började jobba med projektet efter att programmet för konferensen redan bestämts.
Ansvarig för frågan i Norrbotten har sagt att han ev ska försöka få in mig i programmet, eftersom mitt projekt är den enda existerande projektet just nu. Någon verksamhet för barn till missbrukare i Luleå finns inte.

Jag:
Jag ska eventuellt få tala vid konferensen jag ska på imorgon.

Linda:
Vad bra! Vilket tillfälle!

Jag:
Jag vet bara inte hur jag ska lägga upp det. Jag känner mig så kritisk till hur frågan om barn till missbrukare har skötts framförallt i Luleå. Och jag vet inte om jag har så mkt positivt att komma med?

Linda:
Jaha?

Jag:
Ja? Jag vet inte om det alltid är läge att vara en obekväm bitch? En sanningsägare liksom?

Linda:
*skrattar*
Varför gå emot din natur Johanna? Du ÄR ju en obekväm bitch! Det är nog det som är din roll i det här!

ps

Hmm..

Kom på en sak! Jag ska snart åka ner till sthlm!! Gissa om jag längtar!!


oh oh.. en sak till!

Idag fick jag veta att jag kanske kommer få en förfrågan om att vara med i nästa Murmansk-projekt! Ända från början i såfall och med fler resor.. Hoppas hoppas!! Jag komemr tacka ja med en gång om jag får ett erbjudande! Hoppas hoppas!! JAg vill verkligen åka tillbaka och jobba det finns så mkt mer att ge!! Hoppas hoppas!

Håll tummarna för mig.

Ord ut!

4e dagen

Hitills går det bra. Nikotin fri sedan söndag förmiddag. Köpte ett par svindyra Nike-skor i måndags.. Jag tyckte att jag förtjänade de! Dessutom så kommer jag inte ha råda att snusa nu när jag köpt dom!
Hela tisdagen gick jag tyvärr och retade mig på att ALLA har likadana skor, och blev nikotinsugen.

Idag har nikotinbegäret släppt lite. Nu känner jag mig bara konstant sockersugen, trött (eftersom jag vaknar en gång i timman hela natten igenom) och lite småirriterad på alla som ha fräckheten att använda nikotin!! Vet dom inte att det är faaarligt!!!

Jag har inte så mkt att tillägga just nu vänner.. Livet är inte alltid jättespännande eller skitkul.. om nu någon trodde det? Men livet går bra.. framåt och blir sakta men säkert bara bättre och bättre. Nu saknas bara.. nä, inget saknas!

Ord!

Upptäckt..

Titta vad jag upptäckte idag!

•Ωéé®®††µµµ$∞77ƒ´=˛ç›‘0‚

En massa symboler som ligger där om man vet att man måste trycka in ctrl+alt samtidigt!!!



Jag håller på att sluta med nikotin.....

Då blir man sån här!!

IKEA, fylleceller och Linda...

Just ja!
Jag har varit på IKEA idag! Vi (jag och den enda kollegan jag har) åkte dit med hans flickvän för att inhandla lite saker till våra kontor. Just nu ekar det i mitt lilla rum, det är alldeles vitt och väldigt tråkigt. Jag köpte en massa "bra att ha" saker. Lampor, lådor, papperskorg och lite prylar för att höja trivseln i rummet.
Just nu känns det som att bjuda in folk i häktets fyllecell.. och så ska det ju inte vara! Inte för att jag någonsin sett insidan av en fyllecell. Har faktiskt aldrig sett utsidan av en heller.. Om nu inte utsidan av polisstationen räknas? Men nog borde man väl åtminstone stått utanför dörren till cellen för att kunna säga at man set utsidan av en..? Hmm.. tappade jag tråden nu?

Just ja! IKEA! (notera att jag skriver med IKEA med STORA bokstäver.. lite varumärkesskadad)

När jag Jonas (kollegan) och Vera (hans supertrevliga flickvän) tröskat oss igenom IKEA, lyckats hitta lita smått och gått hem också och till slut stod i kön hör jag en bekant röst! "Johanna.. heeej!"
Det var Linda! SysterYster Linda. Linda som i Johinda! På IKEA! Hur roligt är inte det att min älskade fina Linda som jag pratar med varje dag, träffar så ofta jag kan och hinner, åkt till IKEA i Haparanda (staden där svenska är ett andraspråk) på precis samma dag som mig! Och jag visste inte om det!
Lilla D aka Snook, min underbara men lite febriga gudson var med. Linda hade slagit på stort! Hon hade köpt påsklämmor OCH glödlampor! Jisses Linda.. ta nu inte i så att du svimmar liksom!
Undra hur stor chansen är att jag träffar Anne på ICA imorgon? Under har ju skett förr?! Eller så kanske jag springer på Annika eller Maria på gymmet? (här låtsas jag att jag går på gym)

Btw.. idag sa någon som jag tycker är lite mysig att jag är söt.. Bara så ni vet!

Fortfarande skönt med höst!

Höst i luften..

Alltså.. den här veckan har vatir så där långsamt ointressant. Skulle vilja uppdatera lite men har liksom inget att berätta om! Jag känner av hösten lite. Mina händer är torra och läpparna är fnasiga. Jag gillar hösten. Den känns..fräsch. Det doftar gott och man kan promenera till jobbet i rask takt utan att svettas. Det är mysigt att kura ihop sig under en filt och tända värmeljus på kvällen. 9 månader kvar till nästa sommar! Och jag sörjer faktiskt inte det minsta. J trivs med hösten.

Jobbet går bra, ungarna mår finnemang, allt känns stabilt och lugnt. Fick veta att jag mest troligt kommer gå en utbildning i sthlm nästa år! Om det blir så, vilket det lutar åt att det blir, så kommer jag vara nere i huvudstadenvar 6e vecka! En spännande utbildning, som jobbet betalar och en möjlighet att få träffa alla mina vänner lite oftare! Jag saknar dom jättemycket. För pker jag ner var 6e vecka för utbildnig så kommer jag naturligtvis se till att jag kan stanna några extra dagar. Goda nyheter för J.

Oj.. det här inlägget borde få en alldeles egen etikett! "Trista intetsägande inlägg" Ska försöka bättra mig. Det är nog dags för lite äventyr i J´s liv.. Någon som kan ordna det? Snart? Gärna igår?? Och med äventyr menar jag inte en safari till Tanzania eller forsränning i valfri livsfarlig flod.

Out!

Jackor och kärlek

Måndag..

Har varit hos Anna och hennes underbara lilla unge Olle! Gick upp med Olle på söndag morgon så att Anna kunde få sig en välbehövd sovmorgon! Kl 06 drack vi te, en timma senare satt lillen i bade och jag satt brevid och läste en bok. Småttingar är underbara.. underbara.. den där klockan "tickar" för Johanna! Och i direkt anslutning säger hjärnan: "Nej inte ska du ha en till bebis.. du har ju redan två underbara barn!" Tittar på Olle och tänker på hur fort det går! Man hinner verkligen inte med..

Nog om det va? Jag ska aldrig säga aldrig. Det har jag gjort alldeles för många gånger och bjudit på 100-tals tillfällen då mina vänner fått säga "Vad var det vi sa!"

Jobbat idag, det rullar på! Både jag och Jonas är rätt trötta just nu. Imorgon ska vi utföra lite kroppsarbete och röja upp lite i lokalerna där framtida verksamheter ska trängas med mitt projekt.

Köpt en ny jacka och förbannat att man måste ha så rejäla kläder i Luleå! Men jag är pissleds på att vara blöt och kall så fort solen börjar lysa med sin frånvaro (använder fortfarande det där utrycket flitigt i hopp om att någon ska förklara varför man säger att något lyser med sin frånvaro. Men hitills har ingen kommit med förslag ens)

Annars då? Jag vill bli kär nu vänner.. riktigt kär...

Så ser det ut idag!
Piz out!

Snabb uppdatering

Kan en av fördelarna med att ha mycket att göra vara att man säger ja lite oftare?

Just nu går allt i en otrolig fart! Jag trivs med jobbet.. nej jag älskar det! Det går fort, projektet lyfter, det går jäkligt bra helt enkelt. Det är fullt krut hela dagarna! Och det verkar som att resten av livet ökade till samma takt! Nya människor, nya utmaningar. Nya sidor av mig, eller kanske sidor jag alltid haft men inte vågat dela med mig av?
I förrgår kom jag på mig själv med att sjunga. Jag gick på stan och sjöng för mig själv. Att jag sjöng ganska högt märkte jag först när en tonårskille gav mig en rätt skeptisk blick.. Jag sjöng nog rätt högt. Och varför inte? Solen sken, jag var på väg från ett möte med personer jag vverkligen vill ha med i projektet och fick väldigt positiv respons. Jag var uppe i varv, glad nej lycklig! Kände mig för första gången på jättelänge helt tillfreds!! Jag är så tillfreds med mitt liv.. fast det går lite för fort och fast jag vet att den här takten egentligen inte är bra för mig i längden.

Men vet ni vad?? Jag är så förbaskat leds på att bromsa! Jag är så trött på att säga nej, på att tveka och vela fram och tillbaka!

Så jag säger ja till: Vill du ta en fika/träffas/prova något nytt/ hoppa fallskärm nån dag??

Okej.. inte fallskärm kanske men ni förstår vad jag menar va? Inget känns omöjligt just nu..

J har flyt...

Imorgon åker jag till Anna och lilla Olle i Piteå. Ska skämma bort dom ordentlgit och bara mysa!

Piz out!

Söndag i ett nötskal

Upp tidigt, gått runt sjön, sen hem och duscha och knata iväg till Ann på lunch med lillen. Storkillen gästspelade med juniorerna idag igen. Åt lunch, försöker ha lite "tjejsnack" (fat chans med 3 barn som alla vill ha uppmärksamhet), åkte på Aronsbadet så att ungarna skulle få säsongens sista dopp. Hann se sista halvan av J´s´match sen hade Samuel (A´s son som hon har tillsammans med J´s pappa.. dom har även en liten som heter Alma..hänger ni med?) Efter S hade averkat sin träning var det lillens tur (min lilles alltså som jag har med Marcus som inga andra barn har med någon annan kvinna..vad jag vet)

Sen hem.. och klockan hade redan hunnit bli 18.00, snabbt i med middag i magen på hungrig 6åring. J min underbara tonåring mötte vi i dörren.. och innan molnet av hans flitiga förbrukning av herrparfym lagt sig hade jag slängt mig i soffan! Trött..

Nu sover dom båda två. Lungt och skönt. Försöker ladda inför en arbetsvecka som jag misstänker kommer bli intensiv. Pratat lite i telefon, skrivit några mail, svurit över att msn inte vill funka... färgat mina ögonbryn trots att dom egentlgien inte behöver färgas men det känns lite småmysigt att göra något åt fåfängan så här en söndagskväll..

Så spännande har dagen varit. Rena adrenalinkicken!
Sov gott..

Lista

10 saker man inte bör säga till Johanna om man vill imponera:

1. Jag har 6 barn med 6 olika fruar.. vilka superspermier va?? Synd bara att underhåll är så dyrt!

2. Du är min drömkvinna. Men tills du bestämmer dig för att ge mig en chans tänker jag dejta andra. En kille har ju behov!

3. Jag längtar tills fredag för då får jag äntligen festa till det!!

4. Jag hatar feminister! Dom behöver k-k!

5. Du är snygg när du sminkar dig!

6. Mitt ex är en satmara. Jag hatar henne! Hon är en svartsjuk subba! Osv osv osv...

7. Jag har aldrig läst en bok.

8. Jag och mitt ex brukade skicka nakenbilder till varandra..hehe!

9. Jag är skitbra i sängen! Rena sexmaskinen! (Let me be the judge of that okey?)

10. Du ser ju jättebra ut för en 33 årig 2-barnsmamma!

Fredag... och inget bus

Fredag eftermiddag. Mattis är hos en kompis och lär bli där tills i kväll. Jonte fick lite i sista sekunden hoppa in och spela match med 92-orna..eller var det 91-orna.. Hur som helst så är jag alldeles alena hemma. Det är skönt. Nog för att jag har begåvats och välsignats med två ovanligt lugna pojkar. När jag berättar att jag har två pojkar så brukar folk le och säga nåt i stil med: "Oj då är det full rulle och ingen lugn och ro va?"
Känner inte igen mig i den bilden alls. Mina grabbar hänger inte sin mamma i kjolarna, det ränner inte ungar här hela dagarna. Jag behöver aldrig höja rösten och be dom vara tysta eller sluta klättra längs väggarna.. Dom läser, sder på tv, spelar playstation och båda är rätt självgående. Hemma hos oss råder buddistisk ro.. inget spring inne, inga bollar och man pratar med varandra i normal samtalston. Sen får dom vara ute och rusa av sig. Vilket dom gör. Sen är det ju naturligtvis en massa att göra om man har två barn, oavsett vilket kön det är på dom. Maten ska lagas, kläderna ska tvättas och... ja ni vet.

Nu är det i alal fall HELT tyst här och jag får lyssna på musik hur högt jag vill (buddistisk ro gäller inte musik när arvingarna är ute) Jag har avslutat min arbetsvecka. Kan konstatera att det går jättebra! Idag har jag träffat Studenthälsan på Universitetet. Dom är med på tåget och ett samarbete är påbörjat. Alla jag har talat med hittils gillar iden, välkomnar den och är otroligt glada över att någon tar tag i det och fungerar som "spindeln i nätet".. Jag är nöjd..mycket nöjd!

I helgen då? Inte mycket på gång. Funderade på att bjuda hem en av mina många älskare, kanske gå på nån av alla dejter som står och väntar på sin tur.. låta nån dra högvinsten liksom. Sen vaknade jag och insåg att jag inte orkar skaffa barnvakt, inte har nåt att ta på mig.. (viktigt att vara snyggt klädd om man ska klä av sig förstår ni) att den där raden av älskare liksom inte finns och att högvinsten bara är till för väldigt speciella människor. J is a very dull girl...
Men lite har jag på gång. Och nu vill ni naturligtvis veta vad?? Ill never tell...*ler och ser väldigt hemlighetsfull ut*

Det blir en vanlig, lugn och tråkig helg på Skurholmen och det känns väldigt bra! Nästa vecka blir intensiv, många möten inbokade och många samtal att ringa. Sen åker arvingarna till sina pappor till helgen och DÅ kanske jag ska ta på mig nåt annat än jeans och sneakers och ge mig ut på äventyr! Men det är ju nästa vecka det.. och jag återkommer naturligtvis om det händer nåt spännanden.. Men håll inte andan om vi säger så...

Ha en underbar helg alla ni som läser det här.. jag vet att ni är rätt många men ack så jäkla hemlighetsfulla.. kommentera gärna!
Puss på er.

Huvudstaden

Har precis läst en blogg som jag skriver tillsammans med Linda, Johanna, Maria och Annalena.

Och vet ni vad?? Jag saknar mina vänner!!
Linda träffar jag rätt ofta, fast lustigt nog kan jag saknar henne som en tok ändå. Det kan liksom komma över mig ibland.. När något nytt händer, när jag står inför nya saker eller männinskor, då vill jag bara ringa Linda och prata med henne! För Linda är..trygg och bekant. Visst, jag vet att det förmodligen låter trist men så är det. Linda och jag "kan" varandra och jag kan alltid vara mig själv med henne.
Sen har vi mina andra tjejer. Annalena bor ju också nära, även om vi träffas ALLDELES för sällan! Men hon finns där. Mina andra fina vänner likaså.. dom finns här, nära och jag kan hälsa på dom när jag vill.

Sen har vi Anne.. jisses vad jag saknar henne! Och idag började jag sakna Johanna och Maria också!! Mina superbönor i Stockholm! Jag skulle ge rätt mycket för att kunna ta flyget ner och hälsa på er! Jag vill jag vill jag vill!

Trots alla mina fina vänner här uppe i lilla Luleå så känns stan bara trist och tråkig just nu! Jag behöver luft! Jag behöver ombyte, nya intryck, nya röster och nya...allt! Tyärr hindra min ekonomi mig just nu.. Jävla ekonomi! Det finns så många hål att fylla just nu så det blir liksom inget över! Men jag vill jag vill jag vill!

Finns det ingen fond för sådana här situationer??

Det börjar bli dags för en resa till huvudstaden. Johanna behöver det.. Jag börjar få svårt att andas i den här ankdammen som Luleå lätt blir.. Och med andnöden stannar hjärnan och hjärtat slår liksom på rutin. Jag hör mig själv sucka av leda och titta ut genom fönstret och drömma mig bort. Jag behöver ladda. Ladda med lite äventyr, ladda med lite möten, fikastunder med mina tjejer och gärna lite hångel! Jag kan väl för sjutton förtjäna lite hångel??! Och i huvudstade bruka J alltid få hångla lite.. en jäkligt hångelvänlig stad och... oj.. nu tappa jag visst tråden??!
Ja, ni hajar va??

Är det nu man ska börja tigga??

Help??

Seriöst!

Nu säger jag dom där "förbjudna" orden: Kan det inte hända något roligt nu??!!
Ser framför mig hur Linda håller för öronen nu och skriker: "Neeeej säg inte sååå!" eftersom det alltid brukar hända en massa galna saker när jag yppar dom där orden..

På jobbet går det bra. Projektet har tagit fart och det känns spännande! Hemma är allt bara fin fint. Arvingarna växer så det knakar. Tonåringen har fortfaraden sommarlov och lillen har börjat fritids. Har tvättat idag... diskat lite... skrivit och svarat på några mail... pratat med en kompis i telefonen..

Allt är bara.....tråååååkigt!!!

I byn

Skriver bara ett snabbt inlägg. Är i Älvsbyn hos Annalena Älvsbyböna.

Har konstaterat och noterat några saker i helgen.
Älvsbyn är den perfekta platsen för en alkoholist att supa, härja, bete sig som ett svin och sakta ta död på sig själv! Hela samhället är försjunket i ett djupt, stadigt och sjävförnekande medberoende! I kassan på Konsum idag stod det en kraftigt berusad man och helt fräckt trängde sig i kön. Alla andra som stod och väntade tittade lite förläget bort. Jag påpekade för mannen att kön gick här (och pekad där vi stod). En kvinna som stod och pratade med Annalena gav mig den där typiska blicken: "Ingen ide att ens försöka"-blicken. Sen ställde hon sig i en andra kön och jag följde efter. Alla tittar ner i golvet, ser generade ut å hans vägnar och håller andan eftersom karln stank illa illa.. Så där gör man nämligen i Älvsbyn. Man ler generat, skakar uppgivet på huvudet och ställer sig i den andra kö. Allt för att inte ställa till med en scen. För någon kan ju se en. Man kan riskera att bli refererad till som den där tjejen som "alltid ska hålla på".

Det är en typiskt attityd och inställning i en liten by som Älvsbyn.
"Stick inte ut", "gör inget väsen av dig", "låta fyllona hållas det är ändå ingen ide"
Det pratas om grannen som dricker för mycket och slår sin fru.. Men civilkuraget räcker inte ens för att säga till fyllbulten i kön på ICA att det stod flera stycken före honom i kön.

Så fyllon, dom kan hålla på, supa, förstöra och sakta ta död på sig själv och sin familj på kuppen.Medberoende förbjuder nämligen människor att protestera.

Därmed blir medberoendet fyllots största möjliggörare och därmed blir alla skyldiga till att karln på ICA går hem till sin närmaste medberoende och ökar på den förtvivlan hon förmodligen redan har. Men säger den närmaste medberoende något?? Ropar hon på hjälp?? Nej, för vem vill vara den där tjejen som "alltid ska hålla på"??
I en by som denna är det långt till konsekvenser för fyllon. Det är mkt lättare att låtsas som ingenting..

Varför laga om det bara går sönder igen..??

Först..tv´n... Den gick sönder för snart 1 år sen!! Fick låna en av Tobbe, den gick sönder efter en vecka!! Lånade en 14 tummare av Can. Tittade på den medan min gamla stora gråa tv stod kvar på TV-bänken och liksom hånlog åt mig... Vi behöll den ett tag eftersoma tt det fortfarande gick att se DVD på den.

Lagade till slut den stora gråa tv´n, den som gick sönder först. Jättebra ett tag, ungarna glada igen.. Köpte ett Playstation i julklapp till mina arvingar. Flyttade 14 tummaren in till deras rum. Den skulle dom använda för att spela på och titta på när vi inte kunde samsa om vilket program som gällde för kvällen.. Den gick naturligtvis SÖNDER den med!! Men! Man kan fortfarande spela Playstation på den??

Sen, går den stora gråa söner...igen!! Så nu har vi en stor grå som står och hånler, en 14 tummare som vi ser tv på och en till liten jäkel i minsta arvingens rum som man inte kan se tv på men dock spela på...

14 tum är inte mycket! Och den där fula j-a grå saken såtr fortfarande och skräpar på min lika j-a fula TV-bänk i vardagsrummet. På ett lite mindre, men lika fult bord står den enda fullt (knappt) fungerande tv´n. Den lilla 14 tummaren. Jag behöver en tv!!

Idag hände det igen! Men nu är det min mobiltelefons tur!! Den är paj, sönder, trasig, over, finito!! Tror ni mig om jag säger att jag är liiiite leds??? Jag har f-n inte råd att köpa varken tv eller ny mobil!
Alla mina nyare telefonummer (sen över 1 år tillbaka) är dessutom kvar i min gamla mobil!!! Allt är borta!

Its pissing on J today....

Badväder??

Alltså?! Det är 25 plusgrader ute och det småregnar!

Hur klär man sig då? I bikini och gummistövlar??

Vore just en syn för gudarna.. Johanna i sina röda gummistövlar och sin gröna bikini.

Nu ska jag jobba!!

I still got it..

Världens bästa kusin Eva sa just att jag har kvar stinget!

Så... nu vet ni!

I still got the sting!!

Nytt jobb

Första veckan på nya jobbet. Tomt kontor, fanns endast ett skrivbord, en kruka med aprikosa plastblommor och två tavlor på väggen föreställande fruktskålar som någon ställt dit i hopp om att det skulle känna mindre tomt..?? Dom åkte fort ut!

Idag kom Jonas tillbaka. Jonas är fältkonsulent för föreningen som har anställt mig som verksamhetskonsuelnt för den verksamhet jag ska starta. Låter det lite krångligt, lite "vem är vem och vem jobbar du för..egentligen?" Det är lite krångligt! Det är en evig rad av föreningar, organisationer, styrelser och systerorganisationer. Idag beslöt jag mig för att inte försöka förstå allt utan koncentrera mig på det jag är där för att göra. Inte lägga mig i hur övrig verksamhet sköts annat än när Jonas vill använda mig som bollplank för sina ideer.
Idag har vi inhandlat kontorsmaterial, allt i vitt och svart. Det är väldigt viktigt att det är snyggt, organiserat och städat där jag ska spendera mina dagar! Jonas bara skrattar och betalar. För det är Jonas som har koll på ekonomin, även för mitt projekt, vilket jag är väldigt glad för. Hittade en kontorsstol som personalen på banken brevid inte ville ha, den dög alldeles utmärkt för mig. Så slapp Jonas öppna stora plånboken och köpa en ny. Några kronor sparade som vi kan lägga på viktigare saker.

Vi brainstormade, jag berätta lite om hur jag tänkt lägga upp det och Jonas sa: "Du har ju verklgien tänkt igenom det här Johanna!" Han såg lite förvånad ut faktiskt. Jonas kommer nog bli överraskad över hur strukturerad Johanna kan vara när hon verkligen vill.
Idag känns det roligt med mitt nya jobb! Det blev mer verkligt när jag fick dra mina ideer för Jonas och få lite feedback. Skönt att ha någon att jobba med när det behövs. Spännande spännande!

Nog om jobb...

Jag ska åka till Annalena Älvsbyböna på fredag! Arvingarna har pappahelg. Ska dit, sola om vädret tillåter, sova lite och slappa. På lördag kommer det några andra damer från Norrbottens olika hörn. Vi ska bara grilla, äta gott, prata och ha trevligt! Kommer bli hur mysigt som helst! Känns som en bra ide att åka bort över helgen så där efter första arbetsveckan och allt.

OCh i September kommer Syster Anne hit!! Hoppas jag!! Henne saknar jag enormt mycket!!

VM i dumhet

Men åååh!

Fick ett mail för en stund sen från en gammal..flirt, i brist på bättre ord. Vi flirtade lite för några år sedan men han hade både flickvän och ego större än Texas visade det sig.

"Hej Johanna Gud vad länge sen vi hördes! Tänkte säga att jag ska flytta hem till Luleå igen efter några år i Stockholm Kul va??

Så jag kom att tänka på dig. Vi fick ju aldrig riktigt chansen då för någr år sedan. Jag har dumpat den där skatan jag var tillsammans med. Hon gick inte att bo med. Vilket misstag va?? Och eftersom jag alltid tyckt bra om dig tänkte jag att vi kunde träffas när jag kommer tillbaka? Jag kommer inte att flytta upp med barnen dom stannar med sin mamma men dom kommer föhoppningsvis upp lite då och då.
Ha det bra
MVH/ NN"

Svar:

"NN.. det var ju roligt att du ska flytta upp. ÄNNU roligare är det att du: 1, Börjar med att såga ditt ex som du faktiskt levt med i flera år och har fått barn med 2. tar för givet att jag gått här i Luleå och bara VÄNTAT på dig! 3. Inte stannar där dina barn är men är glad om dom "kan komma upp lite då och då!"??

Och en sak till... Vem FAN är du?? Kan inte för allt i världen minnas dig!!

Mvh// Johanna aka glömbortminmailadress"

Its raining fools people..fools.. Och jag står SMACK in the middle of it!!

Out!

Bröllop, sommar och dejter

Jag var på bröllop i lördags. Mina vänner Sara och Tobbe blev Herr och Fru Nilsson!
Dagen i korta drag:

Vaknade, åt frukost med Mattis, kusin Eva från kiruna som var på besök med sin dotter Amanda. Duschade och Eva hjälpte mig att platta till mitt ostyriga hår. Provade min nyinköpta klänning och upptäckte att halva brösten syntes! Panik! Jag är inte direkt pryd av mig men hade ingen lust att visa behagen hela dan liksom.. Nålade och sydde ihop lite. Fixade Mattis hår, tog på mig mina 10 centimeters klackar och for iväg. Höll på att inte hinna eftersom jag bestämt mig för att ta bussen och den tog en evighet på sig till Kyrkbyn!
Kom fram 3 minuter efter att bröllopet startat, sprang in i kyrkan precis efter brudparet med väskor och presenter i högsta hugg!! Fint folk kommer alltid sent, eller hur var det?
Sara sa "Ja", Tobbe sa "Ja" och jag fick en liten tår i ögat. Bruden var vacker och brudgummen stiligare än någonsin!
Grattis Sara och Tobbe!

Bröllopsmiddagen var trevlig, familjevänlig och städad. Vi kom hem vid 21-tiden. Mattis slocknade bums och jag försöker fortfarande komma på varför jag inbillade mig att jag skulle komma undan med 10 centimeters klackar utan ont i benen!

Så sommaren:

Regn regn regn... Sen börjar jag jobba och voila!! Sol sol sol!!! Men egentligen klagar jag inte, jag har haft en lugn och skön sommar.

Dejter då?

Tja vad ska jag säga..? Jag sitter fortfarande mitt i en salt öken av NADA och väntar på den där coca colan!! Och det är helt och håller mitt eget "fel".. Jag har trivs alldeles för bra i den där bekväma lådan av "här vet jag i alla fall vad jag får". Mina vänner (Linda och Anne) försöker mana på mig, utmana mig, tjata lite och tom utbrista "Du kan ju inte vara singel hela livet Johanna?!" Det var Linda som sa det, Anne är lika singel som jag så hon håller lite på mig.. Men jag jobbar på det. Har tittat lite, flirtat lite och snart kanske.
Eller som Tobbe sa: "Det kommer bli en lång kall vinter Johanna!" Han hoppades nämligen på en bröllopsinbjudan från mig inom ett år och jag svarade: "När helvetet fryser Tobbe, då kanske!"
Men jag vill inte dejta bara för att liksom.. Jag vill ha "Boom Chicka Wah Wah!!" OCh kommer inte det får jag väl frysa då. Det finns ju duntäcken..

Så B, nu har jag skrivit flera rader!

När bekanta pratar med varandra

Två bekanta till mig träffades igår på stan. Vi kan kalla dom B1 och B2

B1: Hej hur är det?

B2: Bara fint, själv?

B1: Tack bra. Du jag pratade precis med Johanna. Hur roligt var inte det där med läraren då?!

B2: Vadå det har hon inte berättat!!

B1 drog snabbt historien jag berättat för henne i telefonen precis innan.

Senare...

B2 ringer mig:

-Varför har du inte berättat för mig om läraren??

Kan här tillägga att den där historien med läraren dels inte var SÅ spännande och jag PRECIS pratat med B1! Ibland går den där djungeltrumman väldigt fort!!

B1 fortsätter:

-Om du nu ska envisas med att aldrig uppdatera din blog eller skriva veckobrev som du gjorde förr så får du faktiskt RINGA när det händer nåt kul!! Mitt liv är så tråkigt så jag BEHÖVER (hon skrek) allt skvaller jag kan få!!

Jag berättade om läraren och sen var hon nöjd. Men innan vi la på lovade jag henne att skriva åtminstone en rad varje dag i min blog. Alla som känner mig vet att det förmodligen inte kommer att inträffa. Jag är bara sådan. Jag börjar med något som känns kul, gör det med stor passion och inlvevelse ett tag sen tröttnar jag. Och Johanna gör inget bara för att hon borde eller måste..

Och en kort update

Det har naturligtvis hänt en massa annat kul sen sist.

Semestern har börjat. Jag åkte raka vägen till Älvsbyn efter jobbet. Har varit där tills i Tisdags. I helgen har jag varit på massor med "möten till torra land" träffat mina Systrar och en massa andra gamla vänner som jag träffar alldeles för sällan. Vi fick dom obligatoriska uppdateringarna av varandra, åt god mat, sjöng allsång och avslutade kvällen vid vackra Storforsen. En underbar lördag, trots att regnet aldrig ville sluta falla.
Det har varit skönt att vara hos Annalena. Jag har fått landa lite, sova ut och bara slappa. Jag tror inte att jag hade kunnat varva ner på samma sätt om jag var hemma.
Kom hem igår, saknade genast Annalena. Just nu känns det lite trist att mina favorit människor bor så långt borta! Annalena bor ju förvisso bara i Älvsbyn och Linda har ju haft klokheten att flytta hem igen. Hade inte Linda bott nära så hade jag nog blivit galen på riktigt för länge sen! Men Annika, Maria, Anne och Johanna mfl bor ju för sjutton alldeles för långt borta! Gud vad jag saknar dom!! I kväll blev det väldigt klart hur otroligt mycket vi behöver varandra och vi lämnade varandra med ett löfte om att vi ska bli bättre på att höra av oss.

Ikväll har jag varit på möhippa. Sofia ska snart gifta sig med sin Andreas och det har vi firat med bastuflotte och krogrunda. Det var trevligt, högljutt och roligt. Är otroligt glad över att jag inte dricker alkohol... det säger väl allt om hur kvällen var va?

Så nu sitter jag i soffan med min dator i knät. Känner att jag skulle vilja ringa till någon av mina Systar och prata av mig lite. Skulle vilja säga hur mycket jag saknar dom just nu. En kväll på krogen kan verkligen få en tjej att inse vad som är viktigt. Och inte fan är det att stuffa på dansgolvet med 100 andra fulla Svenssons. Sa jag att jag är VÄLDIGT glad över att jag inte dricker??

Men det är mitt i natten så jag får spara telefonsamtalen tills imorgon.

Imorgon hämtar jag lillen hos sin pappa och åker tillbaka till Älvsbyn. Jag hoppas solen visar sig så att vi kan bada lite och vara ute. Skulle solen lysa med sin frånvaro (fortfarande inte säker på varför man säger att något "lyser med sin frånvaro") så blir det nog tv-spel och filmmaraton som gäller.

Det är vad jag behöver just nu.. Älvsbyn, Annalena, lata dagar med ungarna och att slippa min egna vrå ett tag.

Nu väntar sängen på Johanna..

Ps. Jag fick förslaget att fråga kaffedejten om han skulle kunna tänka sig lite försonings-sex?? Men sen kom vi på att för det krävs nog att man verkligen varit ihop va?? Ja jisses vilken neurotisk människa.... Ds

Natt natt!

Min kaffedejt fick ett nervöst sammanbrott

Kaffedejten i korthet:
Vi träffades hos mig, pratade i 2 timmar, gav varandra en kram när han begav sig hemåt och sa att vi skulle höras. Dagen efter ringer han, vi pratar och är överens om att det 1. var trevligt 2. att vi ska träffas igen. Vi pratar i telefon några gånger under dagen och nästa dag.
Sen... Kaffedejten ringer och förklarar lite plågat att han inte tror att det kommer att funka. Vidare förklarar han att han verkligen gillar mig (jag måste gjort ett jäkla intryck på dom 2 timmarna vi drack kaffe på) Han gick på i 1 1/2 timma om hur fantastisk jag är men hur rädd han är för att vi inte kommer kunna prata med varandra.

Nu tänker ni säkert: "What?? Vad hände?? Har vi missat något??"

Det tänkte jag också.
Ingen jag har försökt förklara det där ytters märkliga samtalet för blir klok på det. Snacka om att gå från "dricka kaffe och lära känna" till "relationsdrama och jobbigt avslut" på 3 röda!! Dagen efter beslöt jag mig för att skaffa mig en advokat i fall han skulle få för sig att kräva delad vårdnad om barnen liksom..
Det bästa var ändå hans slutkommentar (innan jag flippade och slängde luren i örat på honom)
"Tror du att du någonsin vill prata med mig igen?"
Svar: "Nej!"

Kan ju tillägga att pojken också sa: "Jag klarar nog inte av att bara vara vänner för jag känner för mycket för dig.."

Nä... det brukar väl vara så efter 2 timmars fika ihop. Det blir liksom lite för nära att "bara vara vänner" efter ett sådant förflutet..

Och jag trodde att JAG var neurotisk!

Kaffe..

Alltså.. Egentligen ÄR jag ju rätt fabulous! Det handlar ju mer om den där knäppa neurosen inför allt som har med dejtande att göra.

I alla fall så dracks det inte kaffe igår. Vi tog en kort promenad, åt glass, satt i soffan och pratade.. Sen åkte han hem och jag stupade i säng! Jag är trött, egentligen för trött för att "dricka kaffe" men det var det helt klart värt.
Det blir nog fler promenader och glass om jag får som jag vill..
Imorgon åker jag till Annalean i Älvsbyn.

7 days to go

Trött trött trött trött...

Just nu känns det som att om jag blir tröttare så kommer hjärtat att stanna av en stund.

Jag vill vara lite ledig nu. Inte bara från jobb utan från annat också.

Ledig från storhandling på vinglig cykel. Ledig från städa fast huvudet spränger. Ledig från "måste laga mat för grabbarna behöver liksom mat oavsett hur trött jag är": Ledig från tvätt, räkningar, dåligt samvete över vänner jag aldrig ringer.

Idag är jag en trött ensamstående mamma! Fast jag ogillar det ordet, för ensam det är jag verkligen inte. Men jag känner mig inte så enastående som mamma idag.
Jag har ont i kroppen, kotan i ryggen bråkar med mig mer än vanligt och har haft nåt konstigt sendrag i fötterna dom senaste dagarna som gör mig galen!! Jag har slut på krut helt enkelt. Det finns inte ens ett endaste litet dammkorn av krut kvar i mig.
Får man klaga? Ja hoppas det, för jag känner att jag behöver det just nu..

Mitt i allt så finns det ändå en känsla av.."snart".. Snart får jag vara ledig från jobbet. Snart får jag vila lite från alla måsten man ändå har som ensamstående mamma. Jag skulle inte byta mitt liv för allt i världen men just nu känns det bara som att det är för mycket!
Men snart... Lillen åker till sin pappa på måndag, tronarvingen är redan hos sin och ska vara där i två veckor. Så nästa vecka får jag, om jag vill det, åka direkt hem efter jobbet, sova, skita i att städa, äta vad jag vill eller skita i det. Jag kan ställa klockan så att jag bara kan slänga mig i kläderna och cykla direkt på jobbet och ta mitt morgonkaffe där. En halv timmas extra sömn känns som jäkligt mycket just nu.

Jag ska "bara vara" i två veckor. På fredag börjar semestern! Då ska jag åka till Annalena Älvsbyböna, sova ut, rensa huvudet, ladda mina batterier som förtvivlat kämpar för att hålla mig vaken just nu.

Sen kommer ungarna hem igen... Och förhoppningsvis är deras mamma enastående igen och orkar göra sånt som man ska..

Sju dagar kvar till semestern...

Snart så...

Nr 3

För övrigt så var det där med kaffet åtgärd nummer 3...*L*

Men det viktigaste av allt är....

..att jag gör det!!!

Nu är det bestämt. Kaffe nästa vecka.

Så ska neuroser botas!

Riktigt nyfiken måste jag säga.. det är alltså inte bara av terapeutiska skäl jag vill dricka kaffe..*L*

Det är dags att Johanna "tittar upp under luggen" snart, för att citera min Systeryster Linda.

Fan vad trött jag är nu!! Den där väggen börjar närma sig i raketfart! Nu behöver jag vara ledig, inte för att jag just nu jobbar ihjäl mig men ändå.. Jag behöver lite sovmorgon, lite semester. Ska åka till Älvsbyn nästa helg och träffa min fina vän Annalena, Älvsbybönan som just nu fattas mig!! Gud vad jag saknar att sitta på hennes balkong, dricka te, prata tills huvudet är alldeles tomt och bara vara!
Det är kanske lite udda att åka till Älvsbyn första dagen på semestern. Men det är precis vad jag behöver. Annalena, hennes balkong, lugn och ro, god mat och samtal som man bara kan ha med någon som man förstår som vi förstår varandra.

Dejta smart

Fick en fråga för ett tag sen:
"Varför dejtar du alltid killar från Stockholm Johanna?"
Jag vet faktiskt inte varför det har blivit så.. fast nu är det faktiskt "bara" 2 stycken jag har dejtat från stockholm..eller kanske 3, beroende på hur man räknar.
Men jag svarade i alla fall:
"Det bara blir så! Och att dejta i Luleå går ju inte!"
Det är alltid någon som varit med någon som varit med den man dejtar och vips så är man buksyster med halva kompisgänget! Nu skiter ju jag egentligen i "oskrivna lagar" som ni vet..Har inget till övers för "regler" som att man inte ska dejta nån som en kompis har varit ihop med.. Bla bla bla..
Men jag gillar att vara liiite anonym när jag väl ska ge mig ut på dejt!
Nu låter det som att jag faktiskt har varit på en dejt.. vilket jag inte har på typ...100 år? Så egentligen är det inget problem.. Men jag har ju en fallenhet att analysera händelser innan dom inträffat..

Man brukar säga att det är fyra människor mellan varje människa i världen. Jag känner alltså någon som känner någon som känner någon som känner Bill Clinton. I Norrbotten gäller INTE den regeln!

Idag funderade jag på om jag eventuellt skulle ta en kaffe med en kille.. Ja.. tänka sig va?? Två samtal senare så visar det sig att killen har varit tillsammans med en kompis till en kompis. Och min kompis känner honom... SUCK!!
I en perfekt värld så är alla karlar klara med sina ex, redo för nya äventyr, kaffesugna och sitter bara och väntar på att Johanna ska komma och ta dom med storm.. när jag är redo liksom.. Men neeeeeej! När jag väl bestämmer mig för att släppa lite på min enorma dejting-neuros så får det ju inte vara för lätt. Nej då. Mellan mig och min eventuella kaffe..dejt(?) finns bara en människa.. Alldeles för lite för att det ska kännas anonymt nog.

Min teori om att det är mycket lättare att pissa på en bakgård 100 mil bort stämmer alltså?
Nåväl. Får väl se hur det blir med kaffet.

Fortsättning följer

AXE-effekt

Hallå???!!!

Bom Chicka Wah Wah!!!

Hur rolig är den inte!

SÅ vill jag känna! Fast utan billig illaluktande herrparfym tack..

Midsommar

Väntar på att syster ska komma med sin familj. Huvudet värker och bara för att jag verkligen ska veta att jag lever så har jag mensvärk! Antibiotikan verkar göra sitt jobb i alla fall. Har lyckats motstå begäret att köra flaskrensaren i halsen.

Vi har en lugn och skön midsommar. Inget dansande kring stången eller picknick med 10000 andra på Hägnan. Vi ska sitta ute på gården, äta gott och bara njuta av lugnet.

För övrigt så noterade jag idag att jag inte varit ute på stan, på kvällstid, på över ett år!! Måste bli nästa åtgärd! Världens bästa Anne skrev i en kommentar här att hon hade en spännande utmaning på gång för att "piffa" upp min något tråkiga vardag...


Jag väntar med spänning...

Första åtgärden.

Idag har jag köpt en klänning! Japp, en riktigt flickig söt klänning.. Det är bröllopstider och hur mycket jag än vill så går det liksom inte att gå i sneakers och jeans va? Så nu hänger det en brun lång sommarklänning i garderoben. Till den ska jag ha 10 cm höga kilklacks-sandaler! Damn vad snyggt det kommer bli!

Ville bara dela med mig av det. Nu är det bara en dejt till bröllopet som saknas! Inte för att jag måste ha en men jag tänker göra det ordentligt! Dejten bör vara över 185 eftersom det är den höjden jag når i mina sandaler.
Känner mig lite mindre torr och tråkig idag.

Fortsättning följer..

Tråkig 2

Jag ska dessutom börja säga saker som "Det var bättre förr" och göra det med en sådan övertygelse att alla tror mig trots att det är en stor fet lögn!

Tråkig tråkig tråkig...

Imorgon måste jag göra nåt åt detta! Förslag någon?

Tråkig

Men usch!! Läser mitt inlägg nu och inser en sak. Det är inte livet som är tråkigt och grått, det är jag som är tråkig!

Låter inlägget ligga kvar ändå. Lika bra att låta det bli allmänt känt då.
Johanna är en torr tråkig gnällig tant!
Jag ska köpa stödstrumpr, ecco-skor och handväska imorgon så att min tråkiga nya stil är komplett liksom.

Skärpning på mig va??

Nu ska jag fika med min förstfödda och fira min 33 årsdag. Och hoppas att antibiotikan gör sitt jobb nån gång så att jag slipper kämpa emot begäret att köra en flaskrensare i halsen. Det kliar ju!

33 år och blir bara bättre

Alltså.. Jag har ingen åldersångest. Men idag slogs jag av en sak.

Vad händer nu då?
Jag har, trots min låga ålder, levt många liv, sett mycket, gjort saker jag inte är så stolt över och ännu fler saker jag är enormt stolt över.
Jag har aldrig någonsin tänkt "jag kommer aldrig bli 25" eller haft några fåniga tankar som "dö ung bli ett vackert lik" Jim Morrison var ingen hjälte. Han var en nedknarkad överskattad hippie som dom aldrig borde gjort film om! Jag har aldrig förstått varför man hyllar och näst intill helgonförklarar unga vackra begåvade människor som begår självmord elelr lever liv som garanterar en för tidig död. Så det så!!

Jag har alltid haft en enorm önskan om att få leva tills jag blir 100, vara lycklig och känna mig tillfreds. Däremot kan jag idag se tillbaka och förundras över att jag faktiskt sitter här idag. 33 år, mamma till två underbara ungar, lycklig och relativt frisk (allt är ju som bekant relativt)

Mitt liv har varit en enda lång uppvisning i att en människa kan göra ALLT för att förstöra för sig själv och ändå få en till chans. Fast jag visste det inte då, jag förstod inte, jag såg inte det sjuka och destruktiva i mina beteenden.. för jag var sjuk.

Mitt liv har haft plats för andra uppvisningar också. Jag har fått två barn. Jag har älskat, hatat, skrattat, upplevt, vågat.. Jag har i det stora hela (om man nu ska recencerar sitt liv så här långt) haft ett bra liv!
Jag gör något gott av allt det onda. Jag har vänt på vinden och stretar inte emot lika mycket idag. Jag säger "ja" oftare än jag säger "nej, jag vågar inte"

Min fina Anne sa en sak en gång som fastnat. "När man lyssnar på dig och din historia bli man ödmjuk, sorgsen och förtvivlad på en och samma gång. Hur är det möjligt att överleva allt du upplevt utan att bli galen?"
Jag tror att jag svarade "Men, jag är ju galen!" och skrattade! Det gjorde hon också.. men vi tänkte nog båda två på vad hon sa länge efteråt.

Det här var för några år sen.

Och nu då? Vad händer nu när allt det där ligger längre och längre bakom mig? Hur konstigt det än kan låta så vet jag inte riktigt hur man gör när man bara lever. Jag vill för allt i världen inte att vinden ska vända igen! Jag är lycklig där jag är nu.
Men sen då? Jag är van vid motvind, utmaningar, drama, häftiga vändningar och ständigt stretande framåt..

Nu är allt så....behagligt. Det flyter liksom bara på... Och det gör mig galen!!

Jag är försiktig med vad jag ber om nu för tiden. Linda brukar slå mig över munnen när jag säger: "Usch vad tråkigt jag har!" och skrika: "Nej nej nej! Säg inte så för varje gång du klagar på att det är för stilla börjar det storma!"
Så det här är ingen bön om storm.. bara en stilla undran över vad jag ska göra nu..

Happy fucking everything!

"Go go go go.. Go shorty its your birthday were gonna party like its your birthday!"

Regn, mulet, kallt ute. Äter en 10dagars antibiotikakur, käkar ipren som om det vore godis, nässprayen är min bästa vän och jag är helt groggy!

yeay!!

Happy birthday, glad midsommar tjollahopp tjollahej!!!

Now.. leave me alone.... really...

Snart 33

Jag fyller år snart, 33 år.. Jahapp! Ingen åldersångest här inte!!
Ännu viktigare är att jag snart fyller 4!! För er som förstår det där.. ni andra..well, vad ska man säga? *L*

4 år.. fatta!! 4 år... Ingen blytunna, ingen flykttunnel, ingen "nu skiter jag i det här" på 4 år..

Mycket har hänt.

15 Juni 2003

Vaknade, kände efter, grät, fick ångest. En sådan där ångest man bara kan få om den är "sponsrad" av Herr Jack, Miss Rom och Fru Benzo i en salig blandning..
Försökte minnas dom senaste 3 dagarna.. fick lite minnesbilder och ville genast somna om!! Tog mig upp ur soffan.. han aldrig till sängen på den tiden. Såg mig i spegeln. Mörk under ögonen, ingen glans, ingen glädje.. Trasig kropp, trasig själ..

Kände..smärta, sorg, ilska, förudmjukelse och hopplöshet.
Frågade.. "hur fan hamnade jag här igen?", "vad har jag gjort" och "Varför??"
Var rädd för.. vad mina vänner skulle säga, för vad jag hade gjort och för vad som skulle komma när jag till slut tog mig ut genom dörren.

Beslutet
"Aldrig mer nu får det räcka jag orkar inte mer men klarar tydligen inte av det här själv nu vill jag antingen dö Gud eller få hjälp"
Jag har aldrig känt mig så slagen, besegrad, förödmjukad, hjälplös och liten.. En grop jag ALDRIG vill ner i igen.

1a Steget
Möte till torra land, oro, vanmakt, rädsla, ilska igen... Sen, Linda, vänner, verktyg, hjälp, stöd och "En dag i taget" Människor som fanns där dygnet runt om jag behövde dom, villkorslöst!!

Åren har gått..

Nya vänner, Annika (tack gode Gud för HENNE!) Fick stadigare ben, nya perspektiv, ny kraft, ny kontakt med vem jag är, insikt, tillit och tro... Tro på Gud, dom som går före mig, dom som sa "jag vet vad du pratar om, jag har varit där"
Börjde KÄNNA glädje på ett sätt jag aldrig känt det förr. Insåg hur otroligt mycket jag överlevt!

Anne, Linda Annika, Maria aka Tokholm, Ulrik (det första året hade aldrig gått utan dig) Anna, Lilian, Veronika.
Alla som fanns där när jag minst förtjänade men mest behövde det.. Tack tack tack!!

Idag:
Clean, sober, hardcore!! Tacksam.. Vägen är och har inte varit spikrak.. Jag har tvivlat på mig själv, gråtit, sörjt, gett upp, börjat om, skrikit, skrattat och haft ondare än jag trodde det var möjligt..
Men, jag är kvar, jag lever, tar inget för givet (för det mesta), insett att det här är bara början..

Just nu:
Vardagsproblem och nya utmaningar. Grabben har skaffat sig sin första flickvän!!
Det blir ett helt annat inlägg..

Kärlek, liksom tro, dör inte en naturlig död.. Endast bristen på tillit, vård, engagemang och passion tar död på dom.. Och idag känner jag mig engagerad, tar hand om mig själv och anser fortfarande att min passion är min starkaste kraft!!

Yea yea I know.. Long time, no update.

Jobbar för fullt! Vi håller på att ställa iordning och förbereda inför sommaren. Vi ska ha 9 st feriearbetande tjejer hos oss i sommar som ska ta sina första stapplande yrkesverksamma steg hos oss. Med hjälp av mig och B (chefen) ska dom sälja fika, kaffe, glass och Fairtrade produkter. Ni måste bara besöka våran fina trädgård i sommar. Äppelträd, nyplanterade blommor och gräsmatta.
Så, det var lite reklam för våran sommarverksamhet.

Det är mycket nu.
Har lite separationsångest från UH. Jag älskar mitt jobb, mina arbetskompisar och framförallt att få jobba tillsammans med B. Det är inte alla förunnat att få jobba sida vid sida med en sådan klok och erfaren kvinna. Det finns liksom inget stopp för uppfinningsrikedomen och ideerna. Hennes kontaktnät får mitt att kännas som en liten fiskehåv i Atlanten.. typ.
Jag känner i alla fall att jag har varit med om att bygga upp något bra, fått prova mina egna ideer, göra något nytt och se vad jag håller för. Det har varit roligt och väldigt lärorikt.

Jobbar till 1a veckan i Juli sen har jag semester! Jag har inga semesterplaner. Ska på 2 bröllop och min Gudson ska döpas. Sen ska jag nog hålla det öppet. Känner inte för att "semestra" utan bara ta dagen som den kommer, ladda om inför hösten och lata mig.

1a Augusti börjar jag mitt nya jobb som Verksamhetskonsult. Ja..tjusigt värre va?? Det är en projektanställning och i dagsläget vet jag bara att jag jobbar fram till årsskiftet, sen får jag se.

Annars då?
Dejtar inte, sover för lite, har omformaterat min dator (rent mirakel faktiskt att jag lyckade lista ut hur man gör!)
Tronarvingen har ett kortare match-uppehåll och Mattis ska börja fotbollskola på måndag! Och detta pratar han om hela tiden.. jag menar hela tiden! Det första han säger på morgonen är "Mamma, nu är det bara 10 dagar kvar tills jag börjar fotbollskolan!"

Jonte (tronarvingen alltså för er som inte vet) blir bara finare för varje dag som går! 14 år, 180 lång, börjar bli medveten (och envis) när han köper kläder. Numera går våran smak mer hand i hand. Han har baggyjeans och New Era-keps på sig!! Jippie! Så jag är mer än välkommen att följa med när det ska handlas kläder. Kan ha något att göra med att jag är den enda av hans pappa och mig som går med på att köpa nämnda keps. Den kostade nämligen 600 kr?! Ja, jag vet.. det är dyrt. Men min älskade tonåring är verklgien itne bortskämd och hade ni sett hans leende när jag köpte den så hade ni förstått.

Och sommaren.. äntligen har den kommit!!!

Jag njuter för fullt och mår otroligt bra. Ser fram emot lördagar på balkongen med en bok och kaffekoppen.
Allt är bara fint med Johanna. Jag saknar inget.

Puss!

Jag och Dollly

"Working 9-5.. just trying to find a way to make a living"

Gud vad jag gillar Dolly!

Ville bara säga det....




Är visst lite dålig på att vara ledig...

*booooring*

Jobb, regn och tacksamhet

Jobbet är mitt! From den 1a Augusti går jag mot nya utmaningar! (tar gärna utmaningar fram tills dess också men jobbmässigt räcker det här ett tag)
Igår blev det klart, fram till december är jag anställd och har fram tills dess på mig att bevisa vad jag går för. Sen blir det en förlängning om alla parter är nöjda och jag trivs.
Det känns så skönt att slippa den där ovissheten inför hösten! Nu kan jag lugnt jobba på till sommaren, ta semester och ladda om inför hösten och nya jobbet. Allt faller på plats! Jag har svårt att slappna av och lita på att saker och ting löser sig ibland, det tar enormt på mig att inte veta om jag har en inkomst och sysselsättning. Men nu när jag vet så kan jag slappna av och ta tag i andra bitar.

Det finns ju faktiskt viktigare saker än jobb, eller hur? Tex så måste jag komma på ett sätt att få det att sluta regna!! Nu vill jag faktiskt att det ska bli lite soligt och varmt! Har itne kommit så långt i mina "stoppa regnet"-planer ännu men jag jobbar på det..

Annars då? Jo, allt är faktiskt helt som det ska vara! Har lärt mig några nya saker den sista tiden.

1. När någon säger till mig att dom är värdelösa och inte är något att ha ska jag tro på dom! Inte inbilla mig att det finns nåt fint och vackert under ytan och att deras självbild är så skev att dom inte ser hur bra dom är egentligen. Säger man "jag är kass och ingen orkar med mig i längden" så stämmer det förmodligen. Första gången någon visar sitt rätta jag ska man tro dom!

2. Paranoida människor har alltid något att dölja.

3. Allt löser sig, men man måste lyfta ett finger eller två och hjälpa till ibland. Glömmer lätt bort att jag faktiskt har inflytande över mitt liv och därmed en möjlighet att påverka vad som händer.

4. Jag är tacksam över mycket i mitt liv, men ibland måste jag plocka fram det och titta extra noga på det annars glömmer jag bort hur bra jag har det.

Livet är gott! Idag känns det lätt att leva! Är ledig i två dagar och ska bara slappa, skriva lite mail som väntar, pyssla här hemma och fundera på om jag ska bege mig iväg på en minisemester eller inte.

Innan jag slutar för nu vill jag lämna en liten intern hälsning. Annica, kvittot kommer på posten! *L* Ska shoppa, dejta som en galning, kasta mig, våga och välkomna alla äventyr oavsett hur dom kommer.. och komma ihåg att vara tacksam.

Kram!!

Kort morgon

God morgon..
Regn ute, inget kaffe hemma, alla tröjor i tvätten, mjölken tog slut när grabbarna ätit frukost.
En "tjoho vad allt är roligt!"-morgon med andra ord!! (ironi där för er som inte förstod)


Hittade en gammal munkjacka.. (som inte är min men har glömt vem som glömt den här), får dricka kaffe på jobbet och huvudsaken är ju att mjölken räckte till grabbarna.

Idag tränar jag på att 1. Tänka positivt 2. Hålla mig kort

Adios!

Håll tummarna vänner...

Håll tummarna för mig nu i några dagar! På söndag får jag reda på om jag har ett nytt jobb till hösten! Ett jobb jag verkligen verkligen verkligen vill ha! Ett jobb som känns som en utmaning, en enorm erfarenhet och en möjlighet att förverkliga många av mina ideer.

När jag först blev tillfrågad om jag möjligen var intresserad så kändes det omedelbart som ett "ja!".. men jag har tagit en ordentlig funderare, tänkt igenom det noga så att jag vet att jag verkligen har nåt att tillföra detta eventuella jobb. Jag behöver ett jobb av många olika skäl.. Pengar (är bra att ha), stimulans så att jag inte stannar av och blir passiv.. Just nu känns det enormt viktigt för mig att ha ett jobb som jag går till för att jag vill och för att det är spännande!

Min tid på UH går mot sitt slut och jag har varit lite orolig för vad jag ska gå vidare till. Men det brukar alltid lösa sig för mig! Om det sen löser sig på ett sätt som innebär en massa positivt så är det grädden på moset. Ett jobb kan jag alltid ordna (tror jag) men spännande jobb, dom växer inte på träd..

Nåväl.. håll tummarna för mig vänner!! Skriver så fort jag vet hur det har gått!

Kram kram!

Belöningar

Okej..

Ibland så biter livet mig i arslet och säger: "Hörrö Johanna!" (på bred norrländska) "är det inte dags att titta upp under din blonda lugg och se vad du har istället för vad du inte har??"

Idag var det en tjej som med tårar i ögonen tittade på mig och sa: "Johanna, det här är den bästa dagen på 9 månader, den bästa dagen sen jag kom till Sverige och jag är så lycklig!" Denna tjej är en av dom underbara unga kvinnorna i våran tjejgrupp på jobbet. Gruppen består av 12 färgstarka, vackra, starka, underbara och varma tjejer. Alla är invandrare, från olika länder och har bott i Sverige i allt från 6 månader till 3 år.
Vi "samlade" ihop dessa tjejer i februari och helt förutsättningslöst började vi träffas varje fredag. Det har varit fredagar som gör mig varm, tacksam och otroligt inspirerad varje gång! Vi sjunger, bakar, ser film.. men det viktigaste av allt i den här gruppen är att vi säger inte: "Jag kan inte" utan vi säger "allt går!"
Och gissa om dessa tjejer har bevisat att allt går.
Vi simmar.. 10 tjejer, går i ankmarsch till bassängen varje fredag och simmar. Tjejerna kunde inte simma, men nu kan dom det.. för dom har lärt sig att allt går.

En av tjejerna sa något för ett tag sen som fick mig att förstå vad viktig fredagarna har blivit. "Jag trodde aldrig att det skulle gå att bo i Luleå, men nu vet jag att det finns massor jag kan göra och att här är allt möjligt" Och vi erbjuder dom itne pengar, gratis utbildning, bostad eller livslång trygghet. Vi erbjuder dom bara våran tid, våra erfarenheter och våra lokaler.

Dom lär sig simma, vi pratar om livet, kärlek, mod, politik, sex, olikheter och likheter. Vi debatterar slöjans vara eller inte vara, men vi accepterar alltid andras val och i gruppen är allt okej, ingen dömmer och ingen sätter normen för vad som är rätt eller fel.
Vi pratar om Gud, och är överens om att diskussioner om religion är för präster och äldsteråd, men inget för tjejgruppen. Vi vet att en del har svårare hinder att ta sig över i Sverige, större kulturkrpckar att klara av och större motstånd inför allt det nya och främmande.
Allt detta säger dom här tjejerna, inte med så många ord men genom att varje vecka komma och träffa varandra. Dom tar emot nya tjejer med kärlek och med en självklarhet som FN borde ta lärdom av.
En strikt muslim sitter och pratar om körkort med en progressiv kristen tjej.. men reflekterar dom över det? Nej.. för allt går. Dom här tjejerna vill bli advokater, lärare, restaurangägare och poliser. Tänk er då att ha det här i bagaget? Att det en gång fanns en plats för dom när dom vara nya medborgare, en plats där allt var möjligt, tom att få lära sig att simma. Tänk er sen när dom står inför en ung tjej som är redo att ge upp inför livets svårigheter. Kommer nån av dessa tjejer som vuxna kvinnor säga: "jag är ledsen men du får nog klara dig utan att lära dig läsa eller simma"? Nej... dom kommer säga "du kan..för allt går bara man vill och jag ska hjälpa dig"

Jag tror inte att tjejerna själva förstår vad det är dom är med om. Tonåringar är sådana.. allt bara "är" och dom tänker inte att en enda lite tjejgrupp i Luleå kan skapa sådana ringar på vattnet.. Dom är bara så otroligt tacksamma över att ha en plats, en dag och en grupp som är deras!


Och idag har den nyaste medlemmen i vår fina grupp fått uppleva något som hon sorgligt nog inte trodde var möjligt i sitt nya hemland. Hon har fått nya vänner, fått lära sig att simma, skratta, prata och vara en i gänget.. som det ska vara! Och hon är lycklig för det. Hon grät, jag grät, dom andra tjejerna blev generade över vårat plötsliga utbrott av känslor men alla blev rörda av hennes enorma tacksamhet och alla tjejerna kände sig stolta över att kunna ta emot den här nya tjejen och säga "kom varje fredag, vi vet inte alltid vad vi ska göra men vi längtar hela veckan efter att fredagen ska komma och vi är glada att du är här med oss"



Tänker på det här nu när jag sitter i min soffa efter en lång kväll på jobbet.. och genast hamnar mitt eget ha-begär i skuggan av den otroliga värme jag känner för dessa tjejer! Jag lär dom simma, sår frön av att "allt går" och dom lär mig enormt mycket mer tillbaka, enormt mycket!

Vårdepression 2

Okej då! Jag ger mig väl då!?

Jag har väl en j-a vårdepression då!!

Allt känns blaha blaha och allmänt trist nu..
Jag är trött, leds på ovisshet och har ont i kroppen! Jag vill så gärna bara få njuta av livet just nu till kören av det där j-a "kvittret".. men det vill sig inte! Jag vill vara tillfreds men verkar bara se allt som inte går. Jag vill vara pigg som en mört men känner mig mer som en surströmming. (inte för att jag luktar illa), jag vill njuta av jobbet men ser mest det faktum att jag snart ska sluta. Jag vill vara nyförälskad och pirrig i magen men "it takes two to tango".. Jag vill slänga mitt nyblonderade hår i vinden och skratta högt! Gå hand i hand med en mjuk och vacker man och bara tindra!

Istället.. kallt ute, inga pengar, inget hopp om att få gå i solen och tindra, inget nytt jobb (ännu), ingen manna från skyarna faller ner över Johanna. Mitt vanliga "allt löser sig det är bara att gilla läget" har bytts ut mot ett trött "blir det inte bättre än så här?"
Jag vill också "ha nåt på gång" utan en massa hinder i vägen! Jag vill jag vill jag vill!!

Önskelista denna vecka:
Lite medvind
Mer kärlek
Mer sex
Mer sinnesro
En ny säng så att jag kan få sova som "folk"
En mjuk och vacker man som sover brevid mig
Ett telefonsamtal med det enkla beskedet "jag kommer snart och tindrar med dig"

Ska det vara för mycket begärt??

Nu ska jag snart på jobbet, bita ihop lite och försöka gilla läget.

Ni hade tydligen förstått det hela rätt! JAg är tydligen drabbad av vårdepression!

Adios for now!

Ingen vår-depression.

Jag är inte drabbad av någon vår-depression. Jag är bara missförstådd!
Hur människor i min omgivning kan utbrista saker som "nu är ÄNTLIGEN våren här!" eller "Gud så härligt att vi går mot ljusare tider!" när det är 0-gradigt ute, blåser storm och regnar småspik övergår mitt förstånd.
Till alla er infödda norrbottningar har jag bara en sak att säga: Ni fattar ingenting!!

Våren är inte här bara för att vi inte behöver börja dagen med att skotta fram bilen, den är inte här för att vi kan hänga undan Sorrelskorna som håller för 35-, det är inte dags att hurra bara för att isen ser lite bräcklig ut eller solen visar sig redan kl 10.00.. Ändå gör ni samma sak varje år. Solen visar sig och ni får hopp, hopp som grusas VARJE år vid ungefär den här tiden när Moder Jord bestämmer sig för att visa vem som bestämmer. Då skickar hon ännu en snöstorm våran väg, sänker tempraturen till 5- och blåser upp vindar kalla nog att frysa vilket kvittrande vårhjärta som helst!

Liksom ge upp nu!! Svenskar är inte direkt kända för att vara optimister, särskilt inte norrbottningar. Så varför vara det på våren när ni ändå vet att det kommer en kall april? Det märkligaste är ändå att nu varje år vid denna tiden tittar ut på den "oväntade" snöstormen och säger: "Va? det är ju april, vad hände med våren??" Likt stockholmare som VARJE år när första snön kommer åker av vägarna och hela staden förlamas av 2 cm snö. Sen står dom där i dikerna i väntan på bärgningsbilen och utbrister: "Vart kom all snö ifrån?"

Nej, vänta tills gräset är grönt, all snö är borta, isen smält (vilket den gör i maj) och solen visar sig mer än 2 timmar per dag. DÅ kan vi alla tillsammans utbrista i ett rungande "Sköna Maj välkommen!" och börja packa ner vinterkläderna.


Jag har varit innerligt trött på all denna våriver och detta enerverande "kvittrandet" redan i mars.. jag har fortfarande varma jackan på, lovvikavantar och mössa. Och tränar på mitt tålamod och ger Moder Jord tillåtelse att själv bestämma när våren kommit för att stanna.. inte för att hon behöver mitt tillstånd men jag försöker jobba MED henne och inte MOT henne! Sår mina frön i små lådor på min fönsterbräda, skottar bort lite snö som inte smält bort på balkongen, njuter av dom få soltimmar vi får och blir defenetivt inte förbannad när våren är lite blyg och tvekar.. Skulle inte ni också tveka att komma om den förväntansfulla skaran ilsket stampade i marken för att ni anländer för långsamt??
Tålamd mina vänner och var nöjda med det vi får.. Sköna Maj kommer, när Moder Jord bestämt sig för det..

För övrigt så har jag aldrig förstått varför man "ska" vara förälskad på våren?? Jag är hellre nyförälskad mitt i smällkalla december! Men det är en helt annan historia.. Och till alla er som försökt få mig på bättre humör och oroligt frågat mig om jag har en vår-depression.. Jag är inte deprimerad! Jag har bara tålamod. Snart kommer våren och DÅ ska jag också börja tina upp, kvittra med er andra och vissla på vårvisor..

Skogsvråt uppdaterar

Ja.. jag vet.. jag är en usel bloggare.. en usel "uppdaterare".. men... visst förlåter ni mig?

Senaste tiden i korthet:

Barnen mår bra. Mattis har upptäckt att "vatten är en törstsläckare mamma!" och var mäkta stolt när han delade med sig av detta till sin mor och storebror över middagen för några dagar sen.
Jonathan verkar inte stanna i växten och jag, hans mamma, försöker fortfarande hänga med! Denna 178 cm långa pojken är min son!! Vackra, kloka, lugna, fina duktiga Jonathan.. Jag är så oerhört stolt över honom! Tyckte det var nyss han var 3 år och tittade på mig med stora ögon och sa: "Mamma, du är en prinsessa!"

Jobbar, trivs fortfarande och hoppas få vara kvar året ut.. men vi får se vad ekonomi, styrgrupper och arbetsutskott säger.. Filar lite på en "plan B" utifall att jag blir arbetslös till hösten, det blir nog studier. Religion eller genus-pedagogik kanske?
Har inga direkta vårkänslor.. mer "kan snön smälta nån gång så jag får använda mina vita sneakers"-känslor.. ja.. jag vet! jag är besatt av mina skor!

Saknar min Soulsyster, Anne.. värdens bästa kvinna, som fyller år snart! Längtar till Sthlm .. för där finns hon min finaste vackraste vän! Ska åka ner söderut snart och ha lite semester.. Ska klippa mig, träffa mina vänner, gå på "möten till torra land", fika i solen, gå långa promenader utan mål, sova... bara vara helt enkelt... Gud vad skönt det ska bli!

Är väldigt tacksam för mina vänner idag..för att dom ger mig så mycket, låter mig finnas där för dom och för att dom lär mig så mycket om livet bara genom att finnas där.. Mina fina vänner.. Jag älskar er...

Annars då? Inga större funderingar om livet idag...(jo det är sant..!) Jag är idag i det där sällsynta tillståndet: "lagom" Jag är lagom glad, lagom trött, lagom lycklig, lagom engagerad..lagom allt!
Men.. imorgon har förmodligen det tillståndet upphört och mitt vanliga "antingen eller"-läge är tillbaka! Var lugna för det!

Puss på er!!

(H-H..Nu är det uppdaterat! kram)

Söndag i förvirring

4.600 53 lång mörkt hår.. vacker och helt och hållet magisk! Min Gudson, min Systerysters och hennes makes son, Sagas lillebror! Min Snook...

Idag har jag varit och träffat det lilla underverket för första gången! Han är såklart den vackraste lilla unge som finns, perfekt, magisk, mystisk och redan otroligt älskad!

En vän som jag brukar dela virrigheter med på nätet sa nåt i stil med
"Så fort ni honor får vädring på en bebis så reser ni rumpan" Men det är faktiskt inte mina "vill ha barn hormoner" som ta fart...Jag grips av en sådan enorm känsla av att jag måste beskydda lillen! Inte för att han behöver beskyddas, han har dom bästa föräldraran en kille kan få..
Men han är så liten, så sårbar och så totalt omedveten om världen så jag vill bara bädda ner honom i bomull och hålla han trygg från "den onda grymma världen" utanför han mammas och pappas famn..

Snook har äntligen kommit och familjen känns komplett på nåt sätt, han har fattats oss.

Så till "förvirringen"

Ibland blir jag fan inte klok på mig själv! Jag vill oftast väl i alla lägen. Jag vill vara en "snäll" flicka, förstående, tolerant, ha tålamod och lita på människor..
Men ibland kommer människor mig för nära och är jag inte beredd på det så hugger jag DIREKT där det gör ondast!!

Jag klarar inte av att säga "det här skrämmer mig lite, jag blir osäker, jag blir lite nervös och har tillitsproblem" Nej! Jag HUGGER rakt i hälsenan på personen i fråga! Jag säger, gör eller krånglar till det så att personen i fråga helt enkelt ger upp!

Jag provocerar fram en situation som jag är rädd för så att jag kan säga "Vad var det jag sa" Jag är EXPERT på att få folk att bete sig precis så jävligt som jag är säker på att dom gör när jag inte "ser" dom..
Jag antar att någon som säger sig vilja mig väl bara vill det så länge jag är tillmötesgående, bekväm, rolig att ha och göra med och inte ställer krav..
Jag är så säker på det så att jag blir den obekvämaste, jobbigaste, mest krävande trista jävla typ som finns! När sen han eller hon möts av denna människa så tackar han eller hon för sig (vilket varje sund människa borde göra) då kan jag återigen säga "Vad var det jag sa??"

Jag håller mina vänner nära mig.. för att jag älskar dom, men ochså för att jag ibland är så jävla rädd för att dom i min frånvaro ska komma på att jag inte är den dom tror.. Mina vänner säger "Jag älskar dig" ofta till mig..men jag tror dom fortfarande inte alltid. För vem orkar älska nån som är obekväm, tråkig, paranoid och genomjävlig?

Så känns det idag när jag gör en djupdykning i "tvivel-tunnan".. Imorgon kommer tvivlet förmodligen ersatts av den känsla mina vänner ger mig, känslan av att vi älskar varandra villkorslöst och utan krav på perfektion..

Snook.. han vet inte om alla våra brister, våra defekter.. och vet ni vad? Han skulle förmodligen få gå igenom hela livet i tron om att hans familj är perfekt om inte vi vuxna stoppade huvudet i den där förbannade tunnan så ofta.. Snook har nämligen inga krav på oss, han känner bara den där naturliga kärleken som uppstår när man som barn fullständigt litar på att hans omgivning tar hand om honom, älskar honom och vill han väl. Och ett barn är lätt att älska av samma anledning.

Mina barn skulle förmodligen aldrig ifrågasätta sin mamma om deras mamma inte ifrågasatte sig själv så jäkla ofta..

Snook har kommit!

Sitter i soffan med en av världens sötass tjej brevid mig! Lillan titta på "Narnia" och jag försöker fördriva tiden med att skriva lite..

Vi är båda lite otåliga just nu.. varför? Jo, han har äntligen kommit våran lilla kille.. Systeryster är en hjälte, hennes man nybliven tvåbarns far och lillan har blivit storasyster!! Min gudson har äntligen kommit!

Och vi väntar otåligt på besked om vi kan komma på BB och hälsa det lilla underverket välkommen..

Nä.. har ingen ro att skriva nu!

återkommer....

I väntans tider

Min "syster yster" ska snart ha en bebis.. och jag håller på att bli knäpp i hela skallen av otålighet! Och då är det inte jag som måste gå igenom värkar, bristningar på magen (har redan tillräckligt med dom tack), viktökning och svettningar...

Älskar dig gumman och längtar efter lillen.. som du vet att jag kommer kalla Snook vare sig du och maken vill det eller inte, eller hur?
Jag ska gå och köpa Snook (du ser?) en riktigt fin hip-hop outfit imorgon.
Min gudson kommer naturligtvis ÄLSKA hip-hop, bara gå i skatesneakers och säga "yo mama!"
Han kommer bli en vacker, stark, självsäker, mjuk och kärleksfull kille. En kille som inte böjer nacken för någon som inte förtjänar hans respekt, en kille som vet att han aldrig får något gratis, en kille som behandlar sina föräldrar med all den respekt och kärlek dom förtjänar och sin gudmor med den rätta blandningen av "shit" tanten är galen!" och "oj, vad klok hon är..bäst att göra som gudmor säger!"

I doppresent ska Snook få ett brev.. vad som står i det brevet avslöjar jag inte här, men jag kan avslöja att det kommer börja på följande vis:

Snook, du är ett mirakel, en gåva och det finns bara en sak du behöver veta om livet och dess mysterium.. Hur mycket du än försöker så kommer du aldrig förstår dom. Detta är mitt brev till dig min älskade unge..

Om han bara kunde ta och komma snart!!!

Dagen efter

Det var kallt med tygskor idag, tanten som satt brevid mig i bussen såg livrädd ut när jag började skratta högt! Grannen blev inte gladare (eller snyggare för den delen) av att jag till slut hälsade, killarna på jobbet verkade inte riktigt redo för en massa mjukis-snack..
Att vara obekväm innebär nödvändigtvis inte att man säger saker som är otrevliga, opassande eller provocerande. Obekväm kan man vara om man är FÖR glad, FÖR lycklig, FÖR bekräftande och defenitivt FÖR spontan..

OM är alltid ett OM även om alla OM skulle försvinna. Försvinner alla OM så kommer jag bara sitta och fundera på "OM det inte finns nåt annat än denna konstanta känsla självklarhet"

Dom där sista raderna är ett högst internt medelande och jag anstränger mig inte ens för att göra det begripligt för andra än den raden är tillägnad.. Varsågod! *L*

Idag har jag bestämt mig för att återigen kasta min moral, göra nåt galet.. Jag ska vara kärringen mot strömmen, gå i tygskor fast det är -25 ute, skratta högt på bussen, hälsa på min granne som jag ser varje dag men inte vet vad han heter.. Jag ska säga "nej för helvete!" om nån frågar om jag tycker att politik är intressant och erkänna så fort jag inte vet vad ett ord betyder.. Sen ska jag tala om för tjejerna på mitt jobb att dom är vackra och säga till killarna att dom är fina mjuka killar och att sådana killar egentligen är vad vi tjejer vill ha.. Imorgon är det: "Sluta vara leds Johanna" dag!! Imorgon är det "Dags att vara obekväm och riva den där j-a lådan jag stoppar mig själv i och kyssa en normrunkare i arslet!" dag!!

Jag ska bryta mot MINST en oskriven lag! Ska nog börja med att stöta på min kompis före detta pojkvän..ajabaja!! Sen ska jag bara gapa och se lite dum ut om nån undrar hur i hela friden jag har FRÄCKHETEN att stöta på Mias ex ex ex pojkvän när det bara gått FYRA år sen dom gjorde slut..jag borde ju fatta att hon fortfarande har känslor för honom ju??!!
Kanske dags för Mia att "get over it??"

Seriöst! Skriv upp dessa förbaskade "oskrivna lagarna" annars följer jag dom INTE!

Ledspålista

Läste en kul "tänk om" lista idag..

Ni vet en sån där lista man kan skriva över saker man funderat på men inte riktigt/orkar/ids skriva en hel blog eller uppsats om?? I alla fall så är det därför jag skriver listor, för jag orkar liksom inte utveckla allt! Och jag tror att mina vänner tackar för mig för den omsorgen, för dom orkar inte höra på när jag utvecklar allt..

Hur som helst, nu ska jag inte utveckla det!

Jag är inte på humör för "Jag älskar" eller "Saker jag inte kan vara utan" listor.. Så det blir en "Jag är leds på" lista..

Jag är leds på:

- Människor som börjar varenda mening med: "Min erfarenhet är..."
- Karlar som tror att man gått och väntat hela sitt liv på att få höra: "Du är inte så illa du heller!" (nähää??)
- Människor som säger: "Asså! Jag ba liksom du veeet asså!" (håll käften liksom ba!!)
- Sneakers som kostar en halv månadshyra
- Snorungar på 14 år som går omkring med dessa dyra sneakers på sig! Rakt framför mina ögon dessutom!
- Föräldrarna till dessa snorungar på 14 år för att dom KÖPER sneakers till sina barn som kostar en halv månadshyra
- Att pengarna aldrig räcker till (trots att jag inte köpt sneakers)
- Kommentarern "Du är ju så rooolig Johanna när du är så där toookig och ska ha en massa åsikter å så.." (håll käften?)
- Ebba von Sydow! Denna självutnämnda stilikon borde fängslas för att hon ens andas! Hon borde, likt cigaretter,
varningsmärkas "Kan allvarligt skada självkänslan hos er 13 åriga dotter" (i skrivande stund är jag osäker på om jag kom på
det där själv elelr läst det någonstans..leds på henne är jag i alla fall!)
- Cleo en lördag, men pliiiizzzzz! KAN ett ställe vara mer självmedvetet och kollektivt astråkigt!
- Föräldrar som säger: "men sådana ÄR ju pojkar" om sin son när han har slagit ut tänderna på sin dagiskompis. Eller "Alla
små flickor VILL ju vara en prinsessa!" medan dom jagar sin 3 åriga dotter genom lervällingen för att hon inte ska smutsa
ner sin klänning..
- Små söta tjejer som knappt fyllt 13 och står i provrummet och skriker "Guu va feeet jag är!" medan dom drar i sina revben!
- Tanter som säger: "Det var bättre förr!"
- Bakåtsträvare i största allmänhet
- På att jag aldrig ger mig själv en break!
- Normrunkeri!
- Regler, stadgar, principer och "oskrivna lagar"..
- Medelålders människor som säger: "Unga människor idag behöver nåt att göra" Nähhääää? Snacka om att påpeka det
uppenbara?!

Not to self...

Glömde säga en sak..


Jag är forfarande LYCKLIG!

Dumma frågor får...

Fick ett mail från en bekant som har läst min blog.

"Jag har läst din blog. Johanna, är du alkoholist?"


det var allt han skrev...


Jag svarade


"nä.. jag vill bara ha uppmärksamhet och då tänkte jag att en alkoholist får ju så mkt positiv uppmärksamhet du vet?"


Då svarade han

"Jag gillar inte alkoholister"


Jag svarade

"Jag ska hälsa det till alla alkoholisterjag känner"

Han svarade

"Men jag gillar dig!"


????

En natt

Det inträffar ibland under sällsynta nätter att dom möts

En man och kvinna av olika årstider

En natt mellan sommar och vinter, en stilla stund i tiden, utan årstider

En stund utan värme, utan kyla

Han, med hud som eld och en längtan efter värme, värme han inte klarar sig utan

Hon, som endast existerar i hennes egna frusna ögonblick av kontroll


I stunden utan årstider då hans eld inte kunde hota hennes kyla..

..blev hon varse om den kalla kontrollens ensamhet

Fick just ett mail från min söta fina vän Milla... Blev glaaaad! Jag är nåns "Valentine"! Och bara för att ni inte ska tro att jag är helt synisk och oromantisk så måste jag ju säga att jag har en MASSA "Valentines" jag med!!!

Jonathan och Mattis mina älskade älskade ungar! Joel, Anne, Linda (johinda), Saga, Jimmy, Annika (min böna från söder), Maria från Tokholm, Can (saknar dig), Tobbe och Sara med barnen, Annalena (bästa annalena i världen) med sina underbara ungar, Patrik och Ann, Alma, Samuel, Milla och Tias, Anna (länge sen nu va?) och Janne med sötisarna Linda och Olle, min moster Lajla och mina kusiner.. Anna min Annoula, Christopher..(fortfarande finast)

Min mormor (älskade Äiti) morfar Väinö i himmelen, pappa (vila i frid), Eva och Amanda (mina tjejer!), mina jobbarkompisar (i helgen blir det åka av!)... H-H (hör av dig)..

det finns fler.. och har man en plats i mitt hjärta behöver man egentligen inte sitt namn på min Valentineslista.. ni vet ändå va??

Älskar er alla på ett speciellt sätt..

Så.. nu vart det "lulllull" och sentimentalt.. måste gå och se en våldsfilm så att jag inte blir helt soft...*L*

Puss igen!

Tack..

Happy Valentine! Alla hjärtans bla bla bla!

Om jag får ett enda sms till med en uppmaning om att "skicka detta vidare till alla du älskar för annars får du inga tillbaka och det betyder att du är en ensam tragisk och oälskad människa" så skriker jag!!!

Alla hjärtans dag.... hmmm...

Då vill jag ta tillfället i akt och tacka mitt hjärta! Tack för allt! Tack för att du ser till att mitt blod flyter och att min kropp fungerar. Tack för att du hållt för alla sorger jag genomlevt och för att du inte brustit alla gånger jag "fått mitt hjärta krossat" Vi människor ger inte våra hjärtan särskilt mkt cred va? Det håller nog för mer än vi tror... Det ska nog mer än en olycklig kärlek för att mitt hjärta ska stanna men ändå har jag utbrustit "det känns som att mitt hjärta ska gå sönder!!" MEn det har hållt.. i 32 lååånga år har det hållt..

Och tro mig vänner när jag säger att jag har gjort massor för att förtjäna i alla fall ett tillfälligt hjärtstopp..
Jag har druckit mer milkshake än alla "socialstyrelsen rekommenderar" kampanjer tillåter tillsammans.. jag har ätit så mkt onyttig mat att det är ett under att mitt hjärta inte sagt upp sig för länge sen! Jag har DESSUTOM tagit piller för att först få fart på hjärtat och sen ännu mer piller för att få stopp på det för att "jag har ju sån åååångest" nedsköljt med lite alkohol..
Ja, ni hajar va?

Jag gillar mitt hjärta.. det talar om för mig när jag ska sakta ner.. det skvallrar när jag står inför nån skönhet som jag försöker vara lite cool inför.. mitt hjärta vet det jag inte ser.. Det ilar iväg när jag blir nervös eller utmanad.. det slår takten när jag är..upphetsad..(när jag ser på hockey såklart *L* vad trodde ni?) Det ser till att jag inte missar saker när jag har för bråttom


Kort och gott! Tack mitt hjärta! Idag är det din dag! Mitt hjärtas dag!

Och till er som läser det här... Johanna behöver lite loooove ALLA dagar! Gör inte ni det???

PussPuss

.....

Kärlek dör aldrig en naturlig död....


....den dör för att man inte vårdar dess källa och glömmer bort dess ursprung.

Morgontrött.

Onsdag morgon, -20 ute, trött, ont i ryggen, sömn i ögonen (vi snackar klumpar stora som topz), PMS (but no handgun), inget att ta på mig, kommer inte igång, dricker kaffe men det hjälper inte, letar fram en kaffeböna att tugga på, sätter mig vid dator och skriver en liten stund.....

Läser det jag krafsat ner och suckar.

En del dagar ska man bara inte gå upp ur sängen.

*lyssnar på Xavier Rudd och suckar ännu mer men av andra skäl*

pss.

Skriv inte en bok heller... eller ett filmanus..eller en novell.. eller en blog (inte bra på att följa mina egna råd men vad fan, jag är ingen kändis som Amy... )

*lyssnar på SvAk nu*

ps.

En sak till..

Skriv aldrig en låt om din tid på avgiftningen. Det kan förr eller senare bita dig i arslet och det blir jävligt svårt att dricka ifred sen eftersom en sån låt lär förfölja dig!

Tänk dig själv när du står i baren och halsar shots. "Öööh, är inte du den där tjejen som skrev den där låten om när du slutade dricka och var på avgiftning??"

Vad säger man då? Skål?

Why Amy???

Såg precis en intervju med Amu Winehouse, vars skiva jag spelat och tjatat om dom senaste veckorna. Nu säger hon att hon inte ALLS är alkoholist!!?

Denile is not a river in Egypt Amy!

Amy menar att hon bara var "lite deprimerad efter en destruktiv relation"

Fan.. varför har ingen sagt detta till mig? Att det berodde på mina relationer och att jag nog kan dricka bara jag är i balans, lycklig, nykär och allt är rosa moln och dans på rosenbädd?
Shit! 4 års tillfrisknande i onödan liksom... Tänk vad mycket jag hade sluppit om nån hade sagt detta till mig? Var var du Amy när det begav sig??

Kan inte någon dra ihop en ordentlig intervention för Amy...?

*lyssnar på Amy och undrar vart det gick fel*

Anna min Anah min Annoula...

Jag har en kompis som heter Anna. Vi lärde känna varandra när Anna fortfarande var en liten flicka och gick på gymnasiet. Anna bodde fortfarande hemma hos mamma Birgitta och pappa Lennart på Malmudden. Det började med att Anna satt barnvakt när jag jobbade kväll, Jonathan var bara en liten kille då och vi bodde i en 25kvm stor (?) lägenhet på Skurholmen.
Hur som helst. Så började min vänskap med Anna.
Anna med rastaflätorna och en stor förkärlek för allt som var kammomönstrat. Vi snackar kammo på skorna, kammo på väskan och kammo på kläderna. När hon tog studenten hade hon kammomönstrade kläder och rastaflätor ner tilll midjan medan alla andra "Annor" och "Jessikor" hade dom traditionella vita "fina flicka" kläderna på sig.. nu menar jag inte att Anna för den skull inte är en fin flicka, för det är hon verkligen. Dagen efter att hon "taaaagit stuuudenteeeen...!!" åkte Anna till Grekland, blev Annoula och dök bara upp här hemma i Luleå nån gång under vintern, med en solbränna som gjorde i alla fall mig grön av avund.

Anna och jag har inte alltid stått varandra jättenära, vi har levt väldigt olika liv. Jag hade barn (och har ju fortfarande det) jobbade på med mitt, krisade, missbrukade, strulade, mådde dåligt, flyttade till Sthlm, blev kär, fick Mattis, blev nykter...(naturligtvis hände det massor med annat men hallå? den här bloggen handlar om Anna..)
Anna bodde i Grekland, jobbade, flyttade hem till Sverige igen, köpte en lägenhet, växte upp, flyttade till Lund, flyttade hem igen, skaffade en massa djur och blev bara bättre och bättre..

Anna har en jättefin familj, två fantastiska föräldrar som jag ibland har avundats henne, en lillebror och en familj som står varandra nära och tar hand om varandra så som familjer ska ta hand om varandra. Anna har helt enkelt haft en trygg, kärleksfull och sund uppväxt och det märks på henne.
Jag i min tur växte upp i Hammarkullen, började tidigt strula, var en olycklig och mycket arg tonåring och hade tidigt livserfarenheter som en liten tjej inte borde ha. Min relation till mina föräldrar är minst sagt komplicerad, jag kände aldrig mina pappa, som dog för några år sen och har idag ingen kontakt med min mamma. Som 13 åring var jag redan en fullfjädrad missbrukare och trodde själv att jag var "tuffast i världen". En ledsen vilsen och förvirrad tjej var jag.

Anna har alltid varit förnuftig! Ett trist ord jag vet.. men hon är det! Hon är sund, förnuftig och trygg. Hon har så länge jag kan minnas alltid jobbat hårt, ordnat allt hon behöver själv och sakta men säkert skapat en tillvaro som hon trivs med. Hon är flitig och ambitiös.
Jag å andra sidan har länge haft svårt att få det att gå ihop. Antingen har jag alltid jobbat för mycket eller så har jag inte jobbat alls. Jag drog på mig skulder när jag var yngre och det tar tid att bli prickfri och betala sina skulder. Mycket har handlat om att "klara mig" tills nästa utbetalning och jag har aldrig riktigt kunnat bygga upp en trygg grund att stå på.

Idag ser allting annorlunda ut. Anna är fortfarande Anna med kammokläderna, håret är inte flätat längre men stilen består. Hon är en stooor tjej idag och fortfarande min vän! Hon lever med sina djur på Lövskatan och jobbar på den ena baren efter den andra när hon inte tar hand om den äldre generationen på Örnästets äldreboende.
Jag är nykter, med i matchen, jobbar och har kommit på fötter, även om det inte alltid är spikrakt framåt. Jag har en livserfarenhet som jag aldrig skulle vilja vara utan. Jag har ett fantastiskt liv..

Anna är en lättsam människa. Hon sitter inte och gräver i "hur och varför", hon är lojal mot sina vänner och tillfreda med dom enkal sakerna i livet. Hon gillar kläder (gillar är egentligen fel ord..besatt kanske?) inreder sin lägenhet om och om och om igen och tar hand om sina katter och sin älskade Neo (vovven som ser ut som en dammtuss) Jag har nog aldrig hört Anna beklaga sig över att livet är orättvist. Hon slåss inte mot sitt öde utan åker med i sakta mak och utan att ifrågasätta livet allt för mycket. Hon har humor och hon är en bra lyssnare.
Jag, ja jag analyserar ALLT! Jag har gått fler matcher med mina demoner än jag kan räkna. Jag analyserar sönder dom enklaste sakerna och ifrågasätter allt (minst 3 gånger).. Jag har fått jobba en hel del med att trassla ut mitt förflutna och komma på stadig mark igen.. Där står jag fortfarande och mår bättre än någonsin!

Anna är en ung kvinna, vacker, stark och stadig i det mesta hon gör.
Jag är minst lika vacker, starkare än jag trodde och kompromisslös i det mesta numera.

Trots att våra liv sett så annorlunda ut och vi inte alltid har umgåtts speciellt mycket eller varit duktiga på att hålla kontakten så har vi alltid haft varandra. Jag har fått se Anna växa upp från en trotsig tonåring till en sensationell kvinna! Och Anna har varit med när jag till slut tog mig mod att bli den jag var menad att bli. Vi är två olika och rätt osannolika vänner. Men vänner det är vi.
Vi pratar om skor, letar nya tapetmänster på nätet och har underbara ytliga samtal. Jag kan behöva lite lättsamma samtal i kontrast till mitt eviga analyserande över Gud och livet. Vi pratar om kärlek och ibland gör vi djupdykningar i livets mysterium. Anna är yngre än mig, jag har fler erfarenheter och fler referenser. Men hon lär mig massor om att "bara vara" människa och att inte ta allt på så förbaskat stort allvar. Sen är det skönt att ha ett livs levande exempel på att det finns människor som inte har känt på alla grader i helvetet. Hon lär mig helt enkelt massor utan att hon vet om det. Jag respekterar verkligen henne.
Jag har nog aldrig sagt hur mycket jag gillar henne eller hur fantastisk jag tycker att hon är. För en sak har vi gemensamt jag och Anna.. vi har båda liiite svårt för sentimentalitet och "lulllull".. Så därför skriver jag det här, eftersom jag vet att hon läser min blog (för visst GÖR du det gumman??)

Nu ska jag läsa om Anna Books fingrar... förstod ni andra inte det där? Det är för att det är en "Anna och Johanna grej"

Puss gumman! U the bomb!!