Jag och mina principer

Jag hade ett samtal med Annika idag. Ett "Annika styr upp Johanna och får henne att se annorlunda på saker"-samtal... Ett "Nu kanske det är dags att kasta sina principer"-samtal..

Jag ringer till Annika när jag behöver råd, hjälp, en spegling eller helt enkelt behöver prata av mig. Hon är min mentor, min vän och hon har haft stort inflytande i mitt liv dom senaste 3 åren. Annika hjälper mig att hålla mig på "torra land", vi har samma erfarenheter och hon vet mycket om hur det är att vara jag. Annika "går före", plogar och delar med sig av sin resa genom livet. Hon är en av dom få människor som säger "jag vet vad du menar" och verkligen VET det!!

Idag så ringde jag henne i alla fall. Jag går omkring i funderingar kring det här med principer. Jag visste iofs inte att det var just principer det handlade om förens jag pratade med Annika. Jag ringde för att få ett råd. La fram mitt "problem" och i sann J-anda så la jag i samma mening fram svaret och lösningen på mitt problem i hopp om att hon skulle ge mig det svar JAG ville ha! Det funkar inte så med Annika.
Det funkar ALDRIG så med Annika! Hon skrattar och säger "jaha?? så det är PRINCIPER som styr dig i livet??" och jag vill bara krypa ihop och gömma mig.. det brukar kännas så när Annika har rätt. Och här trodde jag att min fråga till henne idag handlade om "rätt och fel" och att det skulle vara glasklart att välja det som är "rätt". Jag utgick ifrån att det i vissa frågor i livet är enkelt och att det bara finns två sidor att välja mellan. Sen kommer Annika och öppnar sin låda av nyanser. Livet är inte svart eller vitt. Det som moralen säger är fel kan känslan säga är rätt. Och Annika frågar alltid: "Vad säger din känsla Johanna?" och jag drar ännu en lång utläggning om vad jag känner blandat med en massa förmaningar till mig själv om vad som är "rätt eller fel". Och Annika bara skrattar! Hennes exakta ord var: "Men visst Johanna du kan ju välja att leva ditt liv efter moral och vad som är rätt eller fel om du VILL! Eller så kan du följa känslan? Kasta dina principer Johanna dom hindrar bara dig från att leva"
Fan vad hon är jobbig!!

Så nu vet jag varken ut eller in. Hade liksom redan bestämt mig för hur jag skulle göra innan jag ringde och bad om hennes råd. Annika vill alltså att jag ska följa känslan? Inte välja den enkla vägen, inte ha en "Plan B" ifall den första skiter sig och inte försöka kontrollera vad som händer eller gissa mig till resultatet i mina beslut. Jag får inga garantier i livet. Eller som Annika alltid säger: "Vill du ha garantier får du tjacka en brödrost Johanna"
Jag.. Johanna.. kontrolfreaket, principfasta "jag vet vad som är rätt och fel"-Johanna...ska alltså släppa taget och därmed kontrollen? Jobbigt jobbigt. För följer jag känslan riskerar jag att bli sårad! Och jag är livrädd för att bli sårad.

(Medan jag skriver det här märker jag att det är svårt att återberätta ett samtal mellan mig och Annika. Man kanske måste veta vem Annika är och förstå den exakta naturen av våran relation?)

Nä.. nu ska jag dricka lite te, fortsätta läsa "Parfymen" och släppa taget lite... för nu i alla fall... imorgon får vi se.

Ord!