Skogsvråt uppdaterar

Ja.. jag vet.. jag är en usel bloggare.. en usel "uppdaterare".. men... visst förlåter ni mig?

Senaste tiden i korthet:

Barnen mår bra. Mattis har upptäckt att "vatten är en törstsläckare mamma!" och var mäkta stolt när han delade med sig av detta till sin mor och storebror över middagen för några dagar sen.
Jonathan verkar inte stanna i växten och jag, hans mamma, försöker fortfarande hänga med! Denna 178 cm långa pojken är min son!! Vackra, kloka, lugna, fina duktiga Jonathan.. Jag är så oerhört stolt över honom! Tyckte det var nyss han var 3 år och tittade på mig med stora ögon och sa: "Mamma, du är en prinsessa!"

Jobbar, trivs fortfarande och hoppas få vara kvar året ut.. men vi får se vad ekonomi, styrgrupper och arbetsutskott säger.. Filar lite på en "plan B" utifall att jag blir arbetslös till hösten, det blir nog studier. Religion eller genus-pedagogik kanske?
Har inga direkta vårkänslor.. mer "kan snön smälta nån gång så jag får använda mina vita sneakers"-känslor.. ja.. jag vet! jag är besatt av mina skor!

Saknar min Soulsyster, Anne.. värdens bästa kvinna, som fyller år snart! Längtar till Sthlm .. för där finns hon min finaste vackraste vän! Ska åka ner söderut snart och ha lite semester.. Ska klippa mig, träffa mina vänner, gå på "möten till torra land", fika i solen, gå långa promenader utan mål, sova... bara vara helt enkelt... Gud vad skönt det ska bli!

Är väldigt tacksam för mina vänner idag..för att dom ger mig så mycket, låter mig finnas där för dom och för att dom lär mig så mycket om livet bara genom att finnas där.. Mina fina vänner.. Jag älskar er...

Annars då? Inga större funderingar om livet idag...(jo det är sant..!) Jag är idag i det där sällsynta tillståndet: "lagom" Jag är lagom glad, lagom trött, lagom lycklig, lagom engagerad..lagom allt!
Men.. imorgon har förmodligen det tillståndet upphört och mitt vanliga "antingen eller"-läge är tillbaka! Var lugna för det!

Puss på er!!

(H-H..Nu är det uppdaterat! kram)

Söndag i förvirring

4.600 53 lång mörkt hår.. vacker och helt och hållet magisk! Min Gudson, min Systerysters och hennes makes son, Sagas lillebror! Min Snook...

Idag har jag varit och träffat det lilla underverket för första gången! Han är såklart den vackraste lilla unge som finns, perfekt, magisk, mystisk och redan otroligt älskad!

En vän som jag brukar dela virrigheter med på nätet sa nåt i stil med
"Så fort ni honor får vädring på en bebis så reser ni rumpan" Men det är faktiskt inte mina "vill ha barn hormoner" som ta fart...Jag grips av en sådan enorm känsla av att jag måste beskydda lillen! Inte för att han behöver beskyddas, han har dom bästa föräldraran en kille kan få..
Men han är så liten, så sårbar och så totalt omedveten om världen så jag vill bara bädda ner honom i bomull och hålla han trygg från "den onda grymma världen" utanför han mammas och pappas famn..

Snook har äntligen kommit och familjen känns komplett på nåt sätt, han har fattats oss.

Så till "förvirringen"

Ibland blir jag fan inte klok på mig själv! Jag vill oftast väl i alla lägen. Jag vill vara en "snäll" flicka, förstående, tolerant, ha tålamod och lita på människor..
Men ibland kommer människor mig för nära och är jag inte beredd på det så hugger jag DIREKT där det gör ondast!!

Jag klarar inte av att säga "det här skrämmer mig lite, jag blir osäker, jag blir lite nervös och har tillitsproblem" Nej! Jag HUGGER rakt i hälsenan på personen i fråga! Jag säger, gör eller krånglar till det så att personen i fråga helt enkelt ger upp!

Jag provocerar fram en situation som jag är rädd för så att jag kan säga "Vad var det jag sa" Jag är EXPERT på att få folk att bete sig precis så jävligt som jag är säker på att dom gör när jag inte "ser" dom..
Jag antar att någon som säger sig vilja mig väl bara vill det så länge jag är tillmötesgående, bekväm, rolig att ha och göra med och inte ställer krav..
Jag är så säker på det så att jag blir den obekvämaste, jobbigaste, mest krävande trista jävla typ som finns! När sen han eller hon möts av denna människa så tackar han eller hon för sig (vilket varje sund människa borde göra) då kan jag återigen säga "Vad var det jag sa??"

Jag håller mina vänner nära mig.. för att jag älskar dom, men ochså för att jag ibland är så jävla rädd för att dom i min frånvaro ska komma på att jag inte är den dom tror.. Mina vänner säger "Jag älskar dig" ofta till mig..men jag tror dom fortfarande inte alltid. För vem orkar älska nån som är obekväm, tråkig, paranoid och genomjävlig?

Så känns det idag när jag gör en djupdykning i "tvivel-tunnan".. Imorgon kommer tvivlet förmodligen ersatts av den känsla mina vänner ger mig, känslan av att vi älskar varandra villkorslöst och utan krav på perfektion..

Snook.. han vet inte om alla våra brister, våra defekter.. och vet ni vad? Han skulle förmodligen få gå igenom hela livet i tron om att hans familj är perfekt om inte vi vuxna stoppade huvudet i den där förbannade tunnan så ofta.. Snook har nämligen inga krav på oss, han känner bara den där naturliga kärleken som uppstår när man som barn fullständigt litar på att hans omgivning tar hand om honom, älskar honom och vill han väl. Och ett barn är lätt att älska av samma anledning.

Mina barn skulle förmodligen aldrig ifrågasätta sin mamma om deras mamma inte ifrågasatte sig själv så jäkla ofta..

Snook har kommit!

Sitter i soffan med en av världens sötass tjej brevid mig! Lillan titta på "Narnia" och jag försöker fördriva tiden med att skriva lite..

Vi är båda lite otåliga just nu.. varför? Jo, han har äntligen kommit våran lilla kille.. Systeryster är en hjälte, hennes man nybliven tvåbarns far och lillan har blivit storasyster!! Min gudson har äntligen kommit!

Och vi väntar otåligt på besked om vi kan komma på BB och hälsa det lilla underverket välkommen..

Nä.. har ingen ro att skriva nu!

återkommer....