Ingen vår-depression.

Jag är inte drabbad av någon vår-depression. Jag är bara missförstådd!
Hur människor i min omgivning kan utbrista saker som "nu är ÄNTLIGEN våren här!" eller "Gud så härligt att vi går mot ljusare tider!" när det är 0-gradigt ute, blåser storm och regnar småspik övergår mitt förstånd.
Till alla er infödda norrbottningar har jag bara en sak att säga: Ni fattar ingenting!!

Våren är inte här bara för att vi inte behöver börja dagen med att skotta fram bilen, den är inte här för att vi kan hänga undan Sorrelskorna som håller för 35-, det är inte dags att hurra bara för att isen ser lite bräcklig ut eller solen visar sig redan kl 10.00.. Ändå gör ni samma sak varje år. Solen visar sig och ni får hopp, hopp som grusas VARJE år vid ungefär den här tiden när Moder Jord bestämmer sig för att visa vem som bestämmer. Då skickar hon ännu en snöstorm våran väg, sänker tempraturen till 5- och blåser upp vindar kalla nog att frysa vilket kvittrande vårhjärta som helst!

Liksom ge upp nu!! Svenskar är inte direkt kända för att vara optimister, särskilt inte norrbottningar. Så varför vara det på våren när ni ändå vet att det kommer en kall april? Det märkligaste är ändå att nu varje år vid denna tiden tittar ut på den "oväntade" snöstormen och säger: "Va? det är ju april, vad hände med våren??" Likt stockholmare som VARJE år när första snön kommer åker av vägarna och hela staden förlamas av 2 cm snö. Sen står dom där i dikerna i väntan på bärgningsbilen och utbrister: "Vart kom all snö ifrån?"

Nej, vänta tills gräset är grönt, all snö är borta, isen smält (vilket den gör i maj) och solen visar sig mer än 2 timmar per dag. DÅ kan vi alla tillsammans utbrista i ett rungande "Sköna Maj välkommen!" och börja packa ner vinterkläderna.


Jag har varit innerligt trött på all denna våriver och detta enerverande "kvittrandet" redan i mars.. jag har fortfarande varma jackan på, lovvikavantar och mössa. Och tränar på mitt tålamod och ger Moder Jord tillåtelse att själv bestämma när våren kommit för att stanna.. inte för att hon behöver mitt tillstånd men jag försöker jobba MED henne och inte MOT henne! Sår mina frön i små lådor på min fönsterbräda, skottar bort lite snö som inte smält bort på balkongen, njuter av dom få soltimmar vi får och blir defenetivt inte förbannad när våren är lite blyg och tvekar.. Skulle inte ni också tveka att komma om den förväntansfulla skaran ilsket stampade i marken för att ni anländer för långsamt??
Tålamd mina vänner och var nöjda med det vi får.. Sköna Maj kommer, när Moder Jord bestämt sig för det..

För övrigt så har jag aldrig förstått varför man "ska" vara förälskad på våren?? Jag är hellre nyförälskad mitt i smällkalla december! Men det är en helt annan historia.. Och till alla er som försökt få mig på bättre humör och oroligt frågat mig om jag har en vår-depression.. Jag är inte deprimerad! Jag har bara tålamod. Snart kommer våren och DÅ ska jag också börja tina upp, kvittra med er andra och vissla på vårvisor..