7 days to go

Trött trött trött trött...

Just nu känns det som att om jag blir tröttare så kommer hjärtat att stanna av en stund.

Jag vill vara lite ledig nu. Inte bara från jobb utan från annat också.

Ledig från storhandling på vinglig cykel. Ledig från städa fast huvudet spränger. Ledig från "måste laga mat för grabbarna behöver liksom mat oavsett hur trött jag är": Ledig från tvätt, räkningar, dåligt samvete över vänner jag aldrig ringer.

Idag är jag en trött ensamstående mamma! Fast jag ogillar det ordet, för ensam det är jag verkligen inte. Men jag känner mig inte så enastående som mamma idag.
Jag har ont i kroppen, kotan i ryggen bråkar med mig mer än vanligt och har haft nåt konstigt sendrag i fötterna dom senaste dagarna som gör mig galen!! Jag har slut på krut helt enkelt. Det finns inte ens ett endaste litet dammkorn av krut kvar i mig.
Får man klaga? Ja hoppas det, för jag känner att jag behöver det just nu..

Mitt i allt så finns det ändå en känsla av.."snart".. Snart får jag vara ledig från jobbet. Snart får jag vila lite från alla måsten man ändå har som ensamstående mamma. Jag skulle inte byta mitt liv för allt i världen men just nu känns det bara som att det är för mycket!
Men snart... Lillen åker till sin pappa på måndag, tronarvingen är redan hos sin och ska vara där i två veckor. Så nästa vecka får jag, om jag vill det, åka direkt hem efter jobbet, sova, skita i att städa, äta vad jag vill eller skita i det. Jag kan ställa klockan så att jag bara kan slänga mig i kläderna och cykla direkt på jobbet och ta mitt morgonkaffe där. En halv timmas extra sömn känns som jäkligt mycket just nu.

Jag ska "bara vara" i två veckor. På fredag börjar semestern! Då ska jag åka till Annalena Älvsbyböna, sova ut, rensa huvudet, ladda mina batterier som förtvivlat kämpar för att hålla mig vaken just nu.

Sen kommer ungarna hem igen... Och förhoppningsvis är deras mamma enastående igen och orkar göra sånt som man ska..

Sju dagar kvar till semestern...

Snart så...

Nr 3

För övrigt så var det där med kaffet åtgärd nummer 3...*L*

Men det viktigaste av allt är....

..att jag gör det!!!

Nu är det bestämt. Kaffe nästa vecka.

Så ska neuroser botas!

Riktigt nyfiken måste jag säga.. det är alltså inte bara av terapeutiska skäl jag vill dricka kaffe..*L*

Det är dags att Johanna "tittar upp under luggen" snart, för att citera min Systeryster Linda.

Fan vad trött jag är nu!! Den där väggen börjar närma sig i raketfart! Nu behöver jag vara ledig, inte för att jag just nu jobbar ihjäl mig men ändå.. Jag behöver lite sovmorgon, lite semester. Ska åka till Älvsbyn nästa helg och träffa min fina vän Annalena, Älvsbybönan som just nu fattas mig!! Gud vad jag saknar att sitta på hennes balkong, dricka te, prata tills huvudet är alldeles tomt och bara vara!
Det är kanske lite udda att åka till Älvsbyn första dagen på semestern. Men det är precis vad jag behöver. Annalena, hennes balkong, lugn och ro, god mat och samtal som man bara kan ha med någon som man förstår som vi förstår varandra.

Dejta smart

Fick en fråga för ett tag sen:
"Varför dejtar du alltid killar från Stockholm Johanna?"
Jag vet faktiskt inte varför det har blivit så.. fast nu är det faktiskt "bara" 2 stycken jag har dejtat från stockholm..eller kanske 3, beroende på hur man räknar.
Men jag svarade i alla fall:
"Det bara blir så! Och att dejta i Luleå går ju inte!"
Det är alltid någon som varit med någon som varit med den man dejtar och vips så är man buksyster med halva kompisgänget! Nu skiter ju jag egentligen i "oskrivna lagar" som ni vet..Har inget till övers för "regler" som att man inte ska dejta nån som en kompis har varit ihop med.. Bla bla bla..
Men jag gillar att vara liiite anonym när jag väl ska ge mig ut på dejt!
Nu låter det som att jag faktiskt har varit på en dejt.. vilket jag inte har på typ...100 år? Så egentligen är det inget problem.. Men jag har ju en fallenhet att analysera händelser innan dom inträffat..

Man brukar säga att det är fyra människor mellan varje människa i världen. Jag känner alltså någon som känner någon som känner någon som känner Bill Clinton. I Norrbotten gäller INTE den regeln!

Idag funderade jag på om jag eventuellt skulle ta en kaffe med en kille.. Ja.. tänka sig va?? Två samtal senare så visar det sig att killen har varit tillsammans med en kompis till en kompis. Och min kompis känner honom... SUCK!!
I en perfekt värld så är alla karlar klara med sina ex, redo för nya äventyr, kaffesugna och sitter bara och väntar på att Johanna ska komma och ta dom med storm.. när jag är redo liksom.. Men neeeeeej! När jag väl bestämmer mig för att släppa lite på min enorma dejting-neuros så får det ju inte vara för lätt. Nej då. Mellan mig och min eventuella kaffe..dejt(?) finns bara en människa.. Alldeles för lite för att det ska kännas anonymt nog.

Min teori om att det är mycket lättare att pissa på en bakgård 100 mil bort stämmer alltså?
Nåväl. Får väl se hur det blir med kaffet.

Fortsättning följer

AXE-effekt

Hallå???!!!

Bom Chicka Wah Wah!!!

Hur rolig är den inte!

SÅ vill jag känna! Fast utan billig illaluktande herrparfym tack..

Midsommar

Väntar på att syster ska komma med sin familj. Huvudet värker och bara för att jag verkligen ska veta att jag lever så har jag mensvärk! Antibiotikan verkar göra sitt jobb i alla fall. Har lyckats motstå begäret att köra flaskrensaren i halsen.

Vi har en lugn och skön midsommar. Inget dansande kring stången eller picknick med 10000 andra på Hägnan. Vi ska sitta ute på gården, äta gott och bara njuta av lugnet.

För övrigt så noterade jag idag att jag inte varit ute på stan, på kvällstid, på över ett år!! Måste bli nästa åtgärd! Världens bästa Anne skrev i en kommentar här att hon hade en spännande utmaning på gång för att "piffa" upp min något tråkiga vardag...


Jag väntar med spänning...

Första åtgärden.

Idag har jag köpt en klänning! Japp, en riktigt flickig söt klänning.. Det är bröllopstider och hur mycket jag än vill så går det liksom inte att gå i sneakers och jeans va? Så nu hänger det en brun lång sommarklänning i garderoben. Till den ska jag ha 10 cm höga kilklacks-sandaler! Damn vad snyggt det kommer bli!

Ville bara dela med mig av det. Nu är det bara en dejt till bröllopet som saknas! Inte för att jag måste ha en men jag tänker göra det ordentligt! Dejten bör vara över 185 eftersom det är den höjden jag når i mina sandaler.
Känner mig lite mindre torr och tråkig idag.

Fortsättning följer..

Tråkig 2

Jag ska dessutom börja säga saker som "Det var bättre förr" och göra det med en sådan övertygelse att alla tror mig trots att det är en stor fet lögn!

Tråkig tråkig tråkig...

Imorgon måste jag göra nåt åt detta! Förslag någon?

Tråkig

Men usch!! Läser mitt inlägg nu och inser en sak. Det är inte livet som är tråkigt och grått, det är jag som är tråkig!

Låter inlägget ligga kvar ändå. Lika bra att låta det bli allmänt känt då.
Johanna är en torr tråkig gnällig tant!
Jag ska köpa stödstrumpr, ecco-skor och handväska imorgon så att min tråkiga nya stil är komplett liksom.

Skärpning på mig va??

Nu ska jag fika med min förstfödda och fira min 33 årsdag. Och hoppas att antibiotikan gör sitt jobb nån gång så att jag slipper kämpa emot begäret att köra en flaskrensare i halsen. Det kliar ju!

33 år och blir bara bättre

Alltså.. Jag har ingen åldersångest. Men idag slogs jag av en sak.

Vad händer nu då?
Jag har, trots min låga ålder, levt många liv, sett mycket, gjort saker jag inte är så stolt över och ännu fler saker jag är enormt stolt över.
Jag har aldrig någonsin tänkt "jag kommer aldrig bli 25" eller haft några fåniga tankar som "dö ung bli ett vackert lik" Jim Morrison var ingen hjälte. Han var en nedknarkad överskattad hippie som dom aldrig borde gjort film om! Jag har aldrig förstått varför man hyllar och näst intill helgonförklarar unga vackra begåvade människor som begår självmord elelr lever liv som garanterar en för tidig död. Så det så!!

Jag har alltid haft en enorm önskan om att få leva tills jag blir 100, vara lycklig och känna mig tillfreds. Däremot kan jag idag se tillbaka och förundras över att jag faktiskt sitter här idag. 33 år, mamma till två underbara ungar, lycklig och relativt frisk (allt är ju som bekant relativt)

Mitt liv har varit en enda lång uppvisning i att en människa kan göra ALLT för att förstöra för sig själv och ändå få en till chans. Fast jag visste det inte då, jag förstod inte, jag såg inte det sjuka och destruktiva i mina beteenden.. för jag var sjuk.

Mitt liv har haft plats för andra uppvisningar också. Jag har fått två barn. Jag har älskat, hatat, skrattat, upplevt, vågat.. Jag har i det stora hela (om man nu ska recencerar sitt liv så här långt) haft ett bra liv!
Jag gör något gott av allt det onda. Jag har vänt på vinden och stretar inte emot lika mycket idag. Jag säger "ja" oftare än jag säger "nej, jag vågar inte"

Min fina Anne sa en sak en gång som fastnat. "När man lyssnar på dig och din historia bli man ödmjuk, sorgsen och förtvivlad på en och samma gång. Hur är det möjligt att överleva allt du upplevt utan att bli galen?"
Jag tror att jag svarade "Men, jag är ju galen!" och skrattade! Det gjorde hon också.. men vi tänkte nog båda två på vad hon sa länge efteråt.

Det här var för några år sen.

Och nu då? Vad händer nu när allt det där ligger längre och längre bakom mig? Hur konstigt det än kan låta så vet jag inte riktigt hur man gör när man bara lever. Jag vill för allt i världen inte att vinden ska vända igen! Jag är lycklig där jag är nu.
Men sen då? Jag är van vid motvind, utmaningar, drama, häftiga vändningar och ständigt stretande framåt..

Nu är allt så....behagligt. Det flyter liksom bara på... Och det gör mig galen!!

Jag är försiktig med vad jag ber om nu för tiden. Linda brukar slå mig över munnen när jag säger: "Usch vad tråkigt jag har!" och skrika: "Nej nej nej! Säg inte så för varje gång du klagar på att det är för stilla börjar det storma!"
Så det här är ingen bön om storm.. bara en stilla undran över vad jag ska göra nu..

Happy fucking everything!

"Go go go go.. Go shorty its your birthday were gonna party like its your birthday!"

Regn, mulet, kallt ute. Äter en 10dagars antibiotikakur, käkar ipren som om det vore godis, nässprayen är min bästa vän och jag är helt groggy!

yeay!!

Happy birthday, glad midsommar tjollahopp tjollahej!!!

Now.. leave me alone.... really...

Snart 33

Jag fyller år snart, 33 år.. Jahapp! Ingen åldersångest här inte!!
Ännu viktigare är att jag snart fyller 4!! För er som förstår det där.. ni andra..well, vad ska man säga? *L*

4 år.. fatta!! 4 år... Ingen blytunna, ingen flykttunnel, ingen "nu skiter jag i det här" på 4 år..

Mycket har hänt.

15 Juni 2003

Vaknade, kände efter, grät, fick ångest. En sådan där ångest man bara kan få om den är "sponsrad" av Herr Jack, Miss Rom och Fru Benzo i en salig blandning..
Försökte minnas dom senaste 3 dagarna.. fick lite minnesbilder och ville genast somna om!! Tog mig upp ur soffan.. han aldrig till sängen på den tiden. Såg mig i spegeln. Mörk under ögonen, ingen glans, ingen glädje.. Trasig kropp, trasig själ..

Kände..smärta, sorg, ilska, förudmjukelse och hopplöshet.
Frågade.. "hur fan hamnade jag här igen?", "vad har jag gjort" och "Varför??"
Var rädd för.. vad mina vänner skulle säga, för vad jag hade gjort och för vad som skulle komma när jag till slut tog mig ut genom dörren.

Beslutet
"Aldrig mer nu får det räcka jag orkar inte mer men klarar tydligen inte av det här själv nu vill jag antingen dö Gud eller få hjälp"
Jag har aldrig känt mig så slagen, besegrad, förödmjukad, hjälplös och liten.. En grop jag ALDRIG vill ner i igen.

1a Steget
Möte till torra land, oro, vanmakt, rädsla, ilska igen... Sen, Linda, vänner, verktyg, hjälp, stöd och "En dag i taget" Människor som fanns där dygnet runt om jag behövde dom, villkorslöst!!

Åren har gått..

Nya vänner, Annika (tack gode Gud för HENNE!) Fick stadigare ben, nya perspektiv, ny kraft, ny kontakt med vem jag är, insikt, tillit och tro... Tro på Gud, dom som går före mig, dom som sa "jag vet vad du pratar om, jag har varit där"
Börjde KÄNNA glädje på ett sätt jag aldrig känt det förr. Insåg hur otroligt mycket jag överlevt!

Anne, Linda Annika, Maria aka Tokholm, Ulrik (det första året hade aldrig gått utan dig) Anna, Lilian, Veronika.
Alla som fanns där när jag minst förtjänade men mest behövde det.. Tack tack tack!!

Idag:
Clean, sober, hardcore!! Tacksam.. Vägen är och har inte varit spikrak.. Jag har tvivlat på mig själv, gråtit, sörjt, gett upp, börjat om, skrikit, skrattat och haft ondare än jag trodde det var möjligt..
Men, jag är kvar, jag lever, tar inget för givet (för det mesta), insett att det här är bara början..

Just nu:
Vardagsproblem och nya utmaningar. Grabben har skaffat sig sin första flickvän!!
Det blir ett helt annat inlägg..

Kärlek, liksom tro, dör inte en naturlig död.. Endast bristen på tillit, vård, engagemang och passion tar död på dom.. Och idag känner jag mig engagerad, tar hand om mig själv och anser fortfarande att min passion är min starkaste kraft!!

Yea yea I know.. Long time, no update.

Jobbar för fullt! Vi håller på att ställa iordning och förbereda inför sommaren. Vi ska ha 9 st feriearbetande tjejer hos oss i sommar som ska ta sina första stapplande yrkesverksamma steg hos oss. Med hjälp av mig och B (chefen) ska dom sälja fika, kaffe, glass och Fairtrade produkter. Ni måste bara besöka våran fina trädgård i sommar. Äppelträd, nyplanterade blommor och gräsmatta.
Så, det var lite reklam för våran sommarverksamhet.

Det är mycket nu.
Har lite separationsångest från UH. Jag älskar mitt jobb, mina arbetskompisar och framförallt att få jobba tillsammans med B. Det är inte alla förunnat att få jobba sida vid sida med en sådan klok och erfaren kvinna. Det finns liksom inget stopp för uppfinningsrikedomen och ideerna. Hennes kontaktnät får mitt att kännas som en liten fiskehåv i Atlanten.. typ.
Jag känner i alla fall att jag har varit med om att bygga upp något bra, fått prova mina egna ideer, göra något nytt och se vad jag håller för. Det har varit roligt och väldigt lärorikt.

Jobbar till 1a veckan i Juli sen har jag semester! Jag har inga semesterplaner. Ska på 2 bröllop och min Gudson ska döpas. Sen ska jag nog hålla det öppet. Känner inte för att "semestra" utan bara ta dagen som den kommer, ladda om inför hösten och lata mig.

1a Augusti börjar jag mitt nya jobb som Verksamhetskonsult. Ja..tjusigt värre va?? Det är en projektanställning och i dagsläget vet jag bara att jag jobbar fram till årsskiftet, sen får jag se.

Annars då?
Dejtar inte, sover för lite, har omformaterat min dator (rent mirakel faktiskt att jag lyckade lista ut hur man gör!)
Tronarvingen har ett kortare match-uppehåll och Mattis ska börja fotbollskola på måndag! Och detta pratar han om hela tiden.. jag menar hela tiden! Det första han säger på morgonen är "Mamma, nu är det bara 10 dagar kvar tills jag börjar fotbollskolan!"

Jonte (tronarvingen alltså för er som inte vet) blir bara finare för varje dag som går! 14 år, 180 lång, börjar bli medveten (och envis) när han köper kläder. Numera går våran smak mer hand i hand. Han har baggyjeans och New Era-keps på sig!! Jippie! Så jag är mer än välkommen att följa med när det ska handlas kläder. Kan ha något att göra med att jag är den enda av hans pappa och mig som går med på att köpa nämnda keps. Den kostade nämligen 600 kr?! Ja, jag vet.. det är dyrt. Men min älskade tonåring är verklgien itne bortskämd och hade ni sett hans leende när jag köpte den så hade ni förstått.

Och sommaren.. äntligen har den kommit!!!

Jag njuter för fullt och mår otroligt bra. Ser fram emot lördagar på balkongen med en bok och kaffekoppen.
Allt är bara fint med Johanna. Jag saknar inget.

Puss!