7 days to go

Trött trött trött trött...

Just nu känns det som att om jag blir tröttare så kommer hjärtat att stanna av en stund.

Jag vill vara lite ledig nu. Inte bara från jobb utan från annat också.

Ledig från storhandling på vinglig cykel. Ledig från städa fast huvudet spränger. Ledig från "måste laga mat för grabbarna behöver liksom mat oavsett hur trött jag är": Ledig från tvätt, räkningar, dåligt samvete över vänner jag aldrig ringer.

Idag är jag en trött ensamstående mamma! Fast jag ogillar det ordet, för ensam det är jag verkligen inte. Men jag känner mig inte så enastående som mamma idag.
Jag har ont i kroppen, kotan i ryggen bråkar med mig mer än vanligt och har haft nåt konstigt sendrag i fötterna dom senaste dagarna som gör mig galen!! Jag har slut på krut helt enkelt. Det finns inte ens ett endaste litet dammkorn av krut kvar i mig.
Får man klaga? Ja hoppas det, för jag känner att jag behöver det just nu..

Mitt i allt så finns det ändå en känsla av.."snart".. Snart får jag vara ledig från jobbet. Snart får jag vila lite från alla måsten man ändå har som ensamstående mamma. Jag skulle inte byta mitt liv för allt i världen men just nu känns det bara som att det är för mycket!
Men snart... Lillen åker till sin pappa på måndag, tronarvingen är redan hos sin och ska vara där i två veckor. Så nästa vecka får jag, om jag vill det, åka direkt hem efter jobbet, sova, skita i att städa, äta vad jag vill eller skita i det. Jag kan ställa klockan så att jag bara kan slänga mig i kläderna och cykla direkt på jobbet och ta mitt morgonkaffe där. En halv timmas extra sömn känns som jäkligt mycket just nu.

Jag ska "bara vara" i två veckor. På fredag börjar semestern! Då ska jag åka till Annalena Älvsbyböna, sova ut, rensa huvudet, ladda mina batterier som förtvivlat kämpar för att hålla mig vaken just nu.

Sen kommer ungarna hem igen... Och förhoppningsvis är deras mamma enastående igen och orkar göra sånt som man ska..

Sju dagar kvar till semestern...

Snart så...