Jag och mina principer

Jag hade ett samtal med Annika idag. Ett "Annika styr upp Johanna och får henne att se annorlunda på saker"-samtal... Ett "Nu kanske det är dags att kasta sina principer"-samtal..

Jag ringer till Annika när jag behöver råd, hjälp, en spegling eller helt enkelt behöver prata av mig. Hon är min mentor, min vän och hon har haft stort inflytande i mitt liv dom senaste 3 åren. Annika hjälper mig att hålla mig på "torra land", vi har samma erfarenheter och hon vet mycket om hur det är att vara jag. Annika "går före", plogar och delar med sig av sin resa genom livet. Hon är en av dom få människor som säger "jag vet vad du menar" och verkligen VET det!!

Idag så ringde jag henne i alla fall. Jag går omkring i funderingar kring det här med principer. Jag visste iofs inte att det var just principer det handlade om förens jag pratade med Annika. Jag ringde för att få ett råd. La fram mitt "problem" och i sann J-anda så la jag i samma mening fram svaret och lösningen på mitt problem i hopp om att hon skulle ge mig det svar JAG ville ha! Det funkar inte så med Annika.
Det funkar ALDRIG så med Annika! Hon skrattar och säger "jaha?? så det är PRINCIPER som styr dig i livet??" och jag vill bara krypa ihop och gömma mig.. det brukar kännas så när Annika har rätt. Och här trodde jag att min fråga till henne idag handlade om "rätt och fel" och att det skulle vara glasklart att välja det som är "rätt". Jag utgick ifrån att det i vissa frågor i livet är enkelt och att det bara finns två sidor att välja mellan. Sen kommer Annika och öppnar sin låda av nyanser. Livet är inte svart eller vitt. Det som moralen säger är fel kan känslan säga är rätt. Och Annika frågar alltid: "Vad säger din känsla Johanna?" och jag drar ännu en lång utläggning om vad jag känner blandat med en massa förmaningar till mig själv om vad som är "rätt eller fel". Och Annika bara skrattar! Hennes exakta ord var: "Men visst Johanna du kan ju välja att leva ditt liv efter moral och vad som är rätt eller fel om du VILL! Eller så kan du följa känslan? Kasta dina principer Johanna dom hindrar bara dig från att leva"
Fan vad hon är jobbig!!

Så nu vet jag varken ut eller in. Hade liksom redan bestämt mig för hur jag skulle göra innan jag ringde och bad om hennes råd. Annika vill alltså att jag ska följa känslan? Inte välja den enkla vägen, inte ha en "Plan B" ifall den första skiter sig och inte försöka kontrollera vad som händer eller gissa mig till resultatet i mina beslut. Jag får inga garantier i livet. Eller som Annika alltid säger: "Vill du ha garantier får du tjacka en brödrost Johanna"
Jag.. Johanna.. kontrolfreaket, principfasta "jag vet vad som är rätt och fel"-Johanna...ska alltså släppa taget och därmed kontrollen? Jobbigt jobbigt. För följer jag känslan riskerar jag att bli sårad! Och jag är livrädd för att bli sårad.

(Medan jag skriver det här märker jag att det är svårt att återberätta ett samtal mellan mig och Annika. Man kanske måste veta vem Annika är och förstå den exakta naturen av våran relation?)

Nä.. nu ska jag dricka lite te, fortsätta läsa "Parfymen" och släppa taget lite... för nu i alla fall... imorgon får vi se.

Ord!

Fotboll och ödmjukhet del 2

Asså... Grabben är 185 cm lång! kom jag på nu när jag läste KusinEvas kommentar..

185 cm lång!!

Fotboll och ödmjukhet

Har vaknat tidigt. Minsta arvingen ville ha frukost redan klockan 07 men efter lite mutor om kojbygge i min säng kröp han ner hos mig och somnade om innan "taket" på kojan var lagt. Nu har vi i alla fall ätit en rejäl frukost och han har redan klätt på sig och gått ut. Tronarvingen sover fortfarande.
Jag och min ljuvliga tonåring hade ett sådant underbart samtal igår! Som dom flesta av er vet så spelar han fotboll. Han är dessutom en talang, en av norra sveriges bästa 14 åringar. Igår fick han dessvärre veta att han inte stod på listan över dom som ska spela i nästa länslags-match. När han kom hem och berättade detta trodde jag först att han menade att han blivit petad från laget helt och hållet. Så är inte fallet. Men han får inte spela med i nästa match. Han var ändå väldigt besviken eftersom det inte spelas så många matcher nu när det inte är säsong och nu är det rätt avgörande var man får "visa upp" sig inför utagningar till juniorlandslags-läger osv..
Vi pratade länge om varför han tror att han inte fått en plats.
Grabben har drabbats av lite divighet och det vet han om. Han fick en ganska lång avstägning i slutet på säsongen pga dålg attityd och onödiga kommentarer till både motspelare och domare. Så ska det vara och han accepterar det. Nu verkar det ha spelat in i länslagstränarens beslut och det känns såklart tungt. Men efter ett långt samtal om ödmjukhet, han vet vad det ordet betyder, och vad som ibland måste till för att bli ödmjuk så har han tagit nya beslut. Han tog till sig att den här motgången kanske kom för att han ska kliva ner från sina höga hästar och bli en bättre lagspelare, en bättre kamrat.. Han ska träna mer, tänka på sin attityd och se framåt. Från djup besvikelse till beslutsamhet och motivation att bli bättre på 1 timma! Det klarar inte många vuxna, jag klarar inte alltid det.. men min som klarar det! Behöver jag säga att jag är stolt över honom?
Fotboll är livsviktigt för honom.. han vill inget hellre än att få spela fotboll. Det är hans stora dröm att få bli proffs men det viktigaste är ändå att få spela. Ni skulle se denna 180 långa vackra pojke när han kliver ut på plan. Han sträcker på ryggen och får nåt i blicken som man bara får när man är på rätt plats och gör det man vill.
Hur många av er har något sådan i erat liv? En plats eller en sak som känns så rätt?

Igår fördjupades min och min sons relation. Ett samtal om fotboll, ödmjukhet och vikten att satsa oavsett motgångar förde oss närmare varandra. Innan han la sig skrattade vi åt "eländet" och när jag frågade om han inte är glad att han pratade med mig sa han "jo.. det här var ett bra samtal du kan sånt här mamma" Man såg att besvikelsen gått över till nåt positivt och att motgången inte blev så stor... Den stunden igår kan vara en av dom allra bästa i mitt liv.

Min son.. en otrolig människa.

En fullspäckad helg...

Jag har haft en UNDERBAR helg!

Men är alldeles för trött för att skriva om allt.
Så i korthet har den sett ut ungefär så här:

Fredag

Willys, helghandla med grannen, backar ut från parkeringen, PANG!, vi backade in i en annan bil som försökte hinna före oss, arg förare i andra bilen, ÄNNU argare pensionärspar (ca 80 bast), "jävla idioter vad fan håller ni på med nu ringer vi POLISEN!!", jag och grannen gapskratta och försökte värja oss från den 80-åriga tanten! Polisen kom, tanten skrek ännu mer, jag gapskratta och gav mina uppgifter, flirtade lite med en polisen (han var ju snygg!), Polisen skrattade också till slut, tanten hon bara skrek..

Väl hemma låg jag efter i min planering. Ringde SysterA (som har varit uppe hela helgen), bestämde träffa på UH. Efter lite panikartat ihopraffsande av det jag behövde för en natt i A´s stuga åkte jag till slut till UH. Träffade mina UNDERBARA tjejer! Vi pratade om Sthlm (eftersom A var på besök), skrattade och planerade lite inför hösten. Tjejgruppen är fortfarande nåt av det bästa jag någonsin varit med om att skapa och jag är så otroligt tacksam för att jag har möjlighet att fortsätta träffa dom. Numera gör jag det ideelt.
När vi sagt hejdå tills nästa fredag klämde jag, A och hennes mamma in oss i bilen och for mot Sörbyn! Där.. skog, sjöar, gula löv, frisk luft, på med mössan och gummistövlarna. Vi blev bjudna på god middag och tog en promenad runt byn. Så där vill jag bo!
Somnade på soffan redan kl 22.00 och vaknade tidigt men utvilad tidigt nästa morgon. Vi såg lite film från A´s körs tävlingar och sen åkte vi hem.

Lördag
Hemma var det dags för den återkommande tjejlunchen! Slängde snabbt ihop en rotfruktsoppa, värmde bröd i ugnen sen kom dom tjejerna! SysterYsterL med min gudson D aka Snook, Kristin, Monika med son, Anna med son, A och jag åt god mat, skrattade och hade det mysigt! Speciellt roligt var det att framförallt SysterA och SysterYsterL ÄNTLIGEN fick träffas! Efter alla dessa år!
Jag längtar tills nästa gång vi har tjejlunch...

När tjejerna åkt slängde jag mig i soffan.. trött...
På kvällen gick jag och A på invit, drack tranbärsjuice och pratade. Eller försökte prata! Brevid oss satt det nämligen ett gäng killar och två av dom tyckte bestämt att det bästa sättet att samtala var genom att SKRIKA!! *suck* Vi gick tidigt, avslutade kvällen på Mc Donalds och sen åkta jag hem. Somnade tidigt.

Vaknade idag, söndag, och var utvilad! Så skönt! Tog en promenad in till stan och käkade en tidig lunch med A, gick på Åhlens och köpte två nya böcker, Parfymen av Patrick Suskind och Pilgrimsresan av P Coelho. Har faktiskt inte läsa Pilgrimsresan trots att P Coelho är min absoluta favorit! Ska börja läsa den ikväll...

Nu sitter jag i soffan med datorn i knät. Har svarat på lite mail, ringt några samtal och putsat mina köksfönster. Jag ser ut genom dom nu! Bra va??

Vilken underbar helg.. det bästa har varit att jag har fått lite tid med min SysterA.. Hon fattas mig här uppe!

Så.. det var allt för nu.. jag ska slänga mig ner i soffan nu och se Will&Grace 5e säsongen på DVD! Fick den av A.. Tack gumman!

Ord!

En enda röra..

Jobbar, fortfarande trött och sliten i själen.. Hösten kom på allvar i början av veckan, det är kallt och jävligt blött hela jävla tiden! Men jag klagar inte.. egentligen. Jobbet går fantastiskt just nu! Fick en släng av 6-veckors svackan man får efter en tid i ett nytt jobb.. den gick över idag.. känner mig laddad! Jag tror verkligen på projektet.. hemskt vore det annars med tanke på vad jag dragit igång va?
Tampas lite med gammal skit som sagt. Det löser sig.. (nu var jag rolig om nu någon missade det)
Har pratat med SysterJohner ikväll. Vi pratade, delade med oss och skrattade högt! Skrattade för vi är så skenheliga och försöker göra oss så förbaskat duktiga jämt! Och skrattade för ingen går på det ändå! Saknar henne... massor!

Blev det här inlägget rörigt?? Bryr jag mig?? Är det inte min blogg kanske?

Livet är en blanding av "jag tar en dag i taget" och "ge mig allt nu!" Jag vaknar med ett leende, känner panik till lunchen, är nöjd med mig själv på vägen hem och väl hemma är jag för trött för att känna något... Så är det just nu.. Mycket känslor och mycket att göra. Johanna är fortfarande trött.

Men det finns en sak som gör allt det här jäkligt oviktigt! På torsdag kommer Anne!

Nu är det dags för kudden innan mitt nikotinbegär tar över och jag erbjuder min kropp till grannen för en cigg...

Ord!

Och bara så ni vet

Nej.. inlägget innan det här gäller inte en man. En man kan förhoppningsvis inte få mig att må så där längre... Det är en blandning av gammalt skit som möter ny...skit.

Fan, ibland är jag bara så vilsen i allt som händer!

Jag vet att dom flesta av er som läser det här känner mig ganska väl och vet vart allt kommer ifrån.. till er andra kan jag bara säga: Det är inte så illa som det låter.. det är värre.

Insomnia

Kan inte sova.. hur jag än gör.. räknar får.. funkar dåligt.

Jag känner mig lite nere. Jag vet inte riktigt varför.. eller jo det gör jag nog men jag vill inte ta på det så därför skriver jag långa meningar i min blogg i hopp om att jag ska komma på nåt annat att skriva om och inte fastna i den där groende känslan av skit i mig....

Jag har insett några saker. Jag tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa. Jag tror alltid det värsta om folk. Jag har allt för ofta rätt i mina farhågor. Min instinkt är fortfarande rätt klockren. Jag har någonstanns längs vägen slutat lyssna på instinkten hur högt den är skriker åt mig. Jag vill så gärna tro att människor menar det dom säger och inte säger sånt som låter bra och får dom att se bra ut. Jag har fortfarande inte släppt taget. Jag faller för smicker för att det känns bra. Jag behöver lika mycket bekräftelse som dom flesta. Jag är trött.

Sindarin: Du får gärna hoppa in här och säga nåt nu.

Anne: Vad jag saknar och behöver dig nu! Snart är du här!

Linda: Kan du komma hit NU och prata med mig!

Majsan: Jag tror jag ringer imorgon för jag behöver fortsätta det där samtalet. Hur jobbigt det än är att fejsa saker..

Alla ni som får mig att tveka på mig själv och inte förstår att jag har känslor och blir jävligt sårad av eran egoistiska framfart: Låt mig för fan vara!

Veckan så här långt.

Konferensen i måndags var.. innehållsrik. Alla var överens om att barn till missbrukare behöver hjälp, att vi måste "samverka och bygga nätverk" och att det behövs pengar och resurser.. Så far so good. Hela tiden satt jag och uindrade när dom ska göra nåt verkligt? När dom ska sätta fart och HITTA dessa barn? Nåväl.. pauserna är alltid bäst. Då träffar man folk, byter nummer och får höra hur andra arbetar. Jag fick en intressant pratstund med två poliser som jobbar med unga människor och alkoholfrågor. Jag blev väldigt inspirerad av deras engagemang.
På kvällen kunde man se och höra mig och mina känslor angående konferensen och samhällets eviga planerande och kartläggande på Nordnytt! Kul! Det har kommit vissa reaktioner på inslaget. Allt ifrån "var försiktig med att kritisera dom du vill sammarbeta med" till "vad snygg du är!" Jag tar till mig allt.. mest kommentarer om hur snygg jag är såklart..

Annars har veckan varit rätt seg. Jag är trött och lite hängig. det händer inte så mycket just nu. I alla fall inget jag vill dela med mig av här just nu... *hemlig*

Ord!

Tiger och Pucko

Svårt att komma till ro och sova.
Var ute på Cleo igår. Det var roligt, jag dansade, träffade lite gamla bekanta. Dessutom var det tydligen "Johannas gamla flammor"-konvent i stan igår? Och efter konventet gick alla på Cleo??! Bara ett konstaterande inget mer med det.

Cleo är sig i alla fall likt. Alla var där. Alla som var där förra gången jag var där för ca 1 år sen. Men kul var det! På ett sånt där konstigt "Självmedvetna blondiner med Coola Anna jeans och tubtoppar möter 2 barnsmammor och munkjackor möter Tigerjeans och randig skjorta möter schalger och hip-hop"-sätt.
Jag och Jenni hängde naturligtvis med dom riktigt cooooola killarna i Tigerjeans! Dom känns så... unika liksom. Så inne på individualism liksom!
Okej, jag är fördomsfull och tråkig nu. Men ser jag en enda snubbe till i den där uniformen så ger jag upp!
Dessutom är just dessa snubbar (fördom igen här) alltid rätt fylld av Long Island och säger saker som är så tydligt sponsrade av valfri alkoholtillverkare. Saker som: "Tja! vi har haft firmafest och försöker ragga ihop..eller ja, inte ragga nu men du vet vad jag menar.."
När jag ber han komma till saken, eftersom jag står och stampar i väntan på nästa bra låt, så säger han: "Äh jag menar ragga för sjutton! Ragga ihop lite damer till en efterfest som vi ska ha på firman.. det finns bubbelpool!"
Då gick jag.
Han såg lite förvånad ut. Som om han tyckte att jag var galen som nobbade det bästa erbjudandet jag någonsin kommer få!
Och vet ni.. med tanke på hur det går för mig så kan han få rätt. Fast jag hoppas inte det.. nä usch! Jag vill inte bli gammal och tänka: "Jag skulle ha följt med den där efterfest killen på Cleo.. så hade jag sluppit bli en ungmö"

Nej.. jag känner på mig att jag snart kommer att få uppleva något helt annat än Tigerjeans och sliskiga lines.. Är rätt säker på det faktiskt! Snart så.. japp.. aaaalldeles snart bara runt hörnet kommer det.. mitt äventyr!
(Prövade om självaffirmation funkar så här direkt men det gjorde det inte. Hade det funkat hade det legat en total motsatts till Tigerjeans i min säng nu och sagt: "J.. vill du ha en Pucko?" Och jag hade sagt: Ja, skakad inte rörd tack!" )
Vänner.. jag vet faktiskt att jag är rätt kass på att hålla den här j-a bloggen uppdaterad. Så alla ni (3?) som lite då och då påminner mig om att den finns kan sluta med det nu.. okej?

Annars då? Jo, imorgon är en viktig dag för mig. Imorgon kan vara rätt avgörande för hur mitt liv kommer se ut det närmaste året. I alla fall på jobbfronten. Men jobbfronten kan ju påverka alltannatfronten ochså. Vadskajagblinärjagblirstorfronten, Vartsjuttonskajagbofronten och inte att förglömma kommerjagharådmedmatfronten.


Nä.. om man skulle ta och sova nu?

Ord!

Samtal mellan systrar

Jag ringde till Linda för att ventilera lite funderingar jag har angående en konferens jag ska på imorgon. Konferensen handlar om barn till missbrukare. Jag började jobba med projektet efter att programmet för konferensen redan bestämts.
Ansvarig för frågan i Norrbotten har sagt att han ev ska försöka få in mig i programmet, eftersom mitt projekt är den enda existerande projektet just nu. Någon verksamhet för barn till missbrukare i Luleå finns inte.

Jag:
Jag ska eventuellt få tala vid konferensen jag ska på imorgon.

Linda:
Vad bra! Vilket tillfälle!

Jag:
Jag vet bara inte hur jag ska lägga upp det. Jag känner mig så kritisk till hur frågan om barn till missbrukare har skötts framförallt i Luleå. Och jag vet inte om jag har så mkt positivt att komma med?

Linda:
Jaha?

Jag:
Ja? Jag vet inte om det alltid är läge att vara en obekväm bitch? En sanningsägare liksom?

Linda:
*skrattar*
Varför gå emot din natur Johanna? Du ÄR ju en obekväm bitch! Det är nog det som är din roll i det här!

ps

Hmm..

Kom på en sak! Jag ska snart åka ner till sthlm!! Gissa om jag längtar!!


oh oh.. en sak till!

Idag fick jag veta att jag kanske kommer få en förfrågan om att vara med i nästa Murmansk-projekt! Ända från början i såfall och med fler resor.. Hoppas hoppas!! Jag komemr tacka ja med en gång om jag får ett erbjudande! Hoppas hoppas!! JAg vill verkligen åka tillbaka och jobba det finns så mkt mer att ge!! Hoppas hoppas!

Håll tummarna för mig.

Ord ut!

4e dagen

Hitills går det bra. Nikotin fri sedan söndag förmiddag. Köpte ett par svindyra Nike-skor i måndags.. Jag tyckte att jag förtjänade de! Dessutom så kommer jag inte ha råda att snusa nu när jag köpt dom!
Hela tisdagen gick jag tyvärr och retade mig på att ALLA har likadana skor, och blev nikotinsugen.

Idag har nikotinbegäret släppt lite. Nu känner jag mig bara konstant sockersugen, trött (eftersom jag vaknar en gång i timman hela natten igenom) och lite småirriterad på alla som ha fräckheten att använda nikotin!! Vet dom inte att det är faaarligt!!!

Jag har inte så mkt att tillägga just nu vänner.. Livet är inte alltid jättespännande eller skitkul.. om nu någon trodde det? Men livet går bra.. framåt och blir sakta men säkert bara bättre och bättre. Nu saknas bara.. nä, inget saknas!

Ord!

Upptäckt..

Titta vad jag upptäckte idag!

•Ωéé®®††µµµ$∞77ƒ´=˛ç›‘0‚

En massa symboler som ligger där om man vet att man måste trycka in ctrl+alt samtidigt!!!



Jag håller på att sluta med nikotin.....

Då blir man sån här!!