You can find me at...

http://meningenmedhet.blogspot.com

välkommen dit!





















Miss J

Jag och mina principer

Jag hade ett samtal med Annika idag. Ett "Annika styr upp Johanna och får henne att se annorlunda på saker"-samtal... Ett "Nu kanske det är dags att kasta sina principer"-samtal..

Jag ringer till Annika när jag behöver råd, hjälp, en spegling eller helt enkelt behöver prata av mig. Hon är min mentor, min vän och hon har haft stort inflytande i mitt liv dom senaste 3 åren. Annika hjälper mig att hålla mig på "torra land", vi har samma erfarenheter och hon vet mycket om hur det är att vara jag. Annika "går före", plogar och delar med sig av sin resa genom livet. Hon är en av dom få människor som säger "jag vet vad du menar" och verkligen VET det!!

Idag så ringde jag henne i alla fall. Jag går omkring i funderingar kring det här med principer. Jag visste iofs inte att det var just principer det handlade om förens jag pratade med Annika. Jag ringde för att få ett råd. La fram mitt "problem" och i sann J-anda så la jag i samma mening fram svaret och lösningen på mitt problem i hopp om att hon skulle ge mig det svar JAG ville ha! Det funkar inte så med Annika.
Det funkar ALDRIG så med Annika! Hon skrattar och säger "jaha?? så det är PRINCIPER som styr dig i livet??" och jag vill bara krypa ihop och gömma mig.. det brukar kännas så när Annika har rätt. Och här trodde jag att min fråga till henne idag handlade om "rätt och fel" och att det skulle vara glasklart att välja det som är "rätt". Jag utgick ifrån att det i vissa frågor i livet är enkelt och att det bara finns två sidor att välja mellan. Sen kommer Annika och öppnar sin låda av nyanser. Livet är inte svart eller vitt. Det som moralen säger är fel kan känslan säga är rätt. Och Annika frågar alltid: "Vad säger din känsla Johanna?" och jag drar ännu en lång utläggning om vad jag känner blandat med en massa förmaningar till mig själv om vad som är "rätt eller fel". Och Annika bara skrattar! Hennes exakta ord var: "Men visst Johanna du kan ju välja att leva ditt liv efter moral och vad som är rätt eller fel om du VILL! Eller så kan du följa känslan? Kasta dina principer Johanna dom hindrar bara dig från att leva"
Fan vad hon är jobbig!!

Så nu vet jag varken ut eller in. Hade liksom redan bestämt mig för hur jag skulle göra innan jag ringde och bad om hennes råd. Annika vill alltså att jag ska följa känslan? Inte välja den enkla vägen, inte ha en "Plan B" ifall den första skiter sig och inte försöka kontrollera vad som händer eller gissa mig till resultatet i mina beslut. Jag får inga garantier i livet. Eller som Annika alltid säger: "Vill du ha garantier får du tjacka en brödrost Johanna"
Jag.. Johanna.. kontrolfreaket, principfasta "jag vet vad som är rätt och fel"-Johanna...ska alltså släppa taget och därmed kontrollen? Jobbigt jobbigt. För följer jag känslan riskerar jag att bli sårad! Och jag är livrädd för att bli sårad.

(Medan jag skriver det här märker jag att det är svårt att återberätta ett samtal mellan mig och Annika. Man kanske måste veta vem Annika är och förstå den exakta naturen av våran relation?)

Nä.. nu ska jag dricka lite te, fortsätta läsa "Parfymen" och släppa taget lite... för nu i alla fall... imorgon får vi se.

Ord!

Fotboll och ödmjukhet del 2

Asså... Grabben är 185 cm lång! kom jag på nu när jag läste KusinEvas kommentar..

185 cm lång!!

Fotboll och ödmjukhet

Har vaknat tidigt. Minsta arvingen ville ha frukost redan klockan 07 men efter lite mutor om kojbygge i min säng kröp han ner hos mig och somnade om innan "taket" på kojan var lagt. Nu har vi i alla fall ätit en rejäl frukost och han har redan klätt på sig och gått ut. Tronarvingen sover fortfarande.
Jag och min ljuvliga tonåring hade ett sådant underbart samtal igår! Som dom flesta av er vet så spelar han fotboll. Han är dessutom en talang, en av norra sveriges bästa 14 åringar. Igår fick han dessvärre veta att han inte stod på listan över dom som ska spela i nästa länslags-match. När han kom hem och berättade detta trodde jag först att han menade att han blivit petad från laget helt och hållet. Så är inte fallet. Men han får inte spela med i nästa match. Han var ändå väldigt besviken eftersom det inte spelas så många matcher nu när det inte är säsong och nu är det rätt avgörande var man får "visa upp" sig inför utagningar till juniorlandslags-läger osv..
Vi pratade länge om varför han tror att han inte fått en plats.
Grabben har drabbats av lite divighet och det vet han om. Han fick en ganska lång avstägning i slutet på säsongen pga dålg attityd och onödiga kommentarer till både motspelare och domare. Så ska det vara och han accepterar det. Nu verkar det ha spelat in i länslagstränarens beslut och det känns såklart tungt. Men efter ett långt samtal om ödmjukhet, han vet vad det ordet betyder, och vad som ibland måste till för att bli ödmjuk så har han tagit nya beslut. Han tog till sig att den här motgången kanske kom för att han ska kliva ner från sina höga hästar och bli en bättre lagspelare, en bättre kamrat.. Han ska träna mer, tänka på sin attityd och se framåt. Från djup besvikelse till beslutsamhet och motivation att bli bättre på 1 timma! Det klarar inte många vuxna, jag klarar inte alltid det.. men min som klarar det! Behöver jag säga att jag är stolt över honom?
Fotboll är livsviktigt för honom.. han vill inget hellre än att få spela fotboll. Det är hans stora dröm att få bli proffs men det viktigaste är ändå att få spela. Ni skulle se denna 180 långa vackra pojke när han kliver ut på plan. Han sträcker på ryggen och får nåt i blicken som man bara får när man är på rätt plats och gör det man vill.
Hur många av er har något sådan i erat liv? En plats eller en sak som känns så rätt?

Igår fördjupades min och min sons relation. Ett samtal om fotboll, ödmjukhet och vikten att satsa oavsett motgångar förde oss närmare varandra. Innan han la sig skrattade vi åt "eländet" och när jag frågade om han inte är glad att han pratade med mig sa han "jo.. det här var ett bra samtal du kan sånt här mamma" Man såg att besvikelsen gått över till nåt positivt och att motgången inte blev så stor... Den stunden igår kan vara en av dom allra bästa i mitt liv.

Min son.. en otrolig människa.

En fullspäckad helg...

Jag har haft en UNDERBAR helg!

Men är alldeles för trött för att skriva om allt.
Så i korthet har den sett ut ungefär så här:

Fredag

Willys, helghandla med grannen, backar ut från parkeringen, PANG!, vi backade in i en annan bil som försökte hinna före oss, arg förare i andra bilen, ÄNNU argare pensionärspar (ca 80 bast), "jävla idioter vad fan håller ni på med nu ringer vi POLISEN!!", jag och grannen gapskratta och försökte värja oss från den 80-åriga tanten! Polisen kom, tanten skrek ännu mer, jag gapskratta och gav mina uppgifter, flirtade lite med en polisen (han var ju snygg!), Polisen skrattade också till slut, tanten hon bara skrek..

Väl hemma låg jag efter i min planering. Ringde SysterA (som har varit uppe hela helgen), bestämde träffa på UH. Efter lite panikartat ihopraffsande av det jag behövde för en natt i A´s stuga åkte jag till slut till UH. Träffade mina UNDERBARA tjejer! Vi pratade om Sthlm (eftersom A var på besök), skrattade och planerade lite inför hösten. Tjejgruppen är fortfarande nåt av det bästa jag någonsin varit med om att skapa och jag är så otroligt tacksam för att jag har möjlighet att fortsätta träffa dom. Numera gör jag det ideelt.
När vi sagt hejdå tills nästa fredag klämde jag, A och hennes mamma in oss i bilen och for mot Sörbyn! Där.. skog, sjöar, gula löv, frisk luft, på med mössan och gummistövlarna. Vi blev bjudna på god middag och tog en promenad runt byn. Så där vill jag bo!
Somnade på soffan redan kl 22.00 och vaknade tidigt men utvilad tidigt nästa morgon. Vi såg lite film från A´s körs tävlingar och sen åkte vi hem.

Lördag
Hemma var det dags för den återkommande tjejlunchen! Slängde snabbt ihop en rotfruktsoppa, värmde bröd i ugnen sen kom dom tjejerna! SysterYsterL med min gudson D aka Snook, Kristin, Monika med son, Anna med son, A och jag åt god mat, skrattade och hade det mysigt! Speciellt roligt var det att framförallt SysterA och SysterYsterL ÄNTLIGEN fick träffas! Efter alla dessa år!
Jag längtar tills nästa gång vi har tjejlunch...

När tjejerna åkt slängde jag mig i soffan.. trött...
På kvällen gick jag och A på invit, drack tranbärsjuice och pratade. Eller försökte prata! Brevid oss satt det nämligen ett gäng killar och två av dom tyckte bestämt att det bästa sättet att samtala var genom att SKRIKA!! *suck* Vi gick tidigt, avslutade kvällen på Mc Donalds och sen åkta jag hem. Somnade tidigt.

Vaknade idag, söndag, och var utvilad! Så skönt! Tog en promenad in till stan och käkade en tidig lunch med A, gick på Åhlens och köpte två nya böcker, Parfymen av Patrick Suskind och Pilgrimsresan av P Coelho. Har faktiskt inte läsa Pilgrimsresan trots att P Coelho är min absoluta favorit! Ska börja läsa den ikväll...

Nu sitter jag i soffan med datorn i knät. Har svarat på lite mail, ringt några samtal och putsat mina köksfönster. Jag ser ut genom dom nu! Bra va??

Vilken underbar helg.. det bästa har varit att jag har fått lite tid med min SysterA.. Hon fattas mig här uppe!

Så.. det var allt för nu.. jag ska slänga mig ner i soffan nu och se Will&Grace 5e säsongen på DVD! Fick den av A.. Tack gumman!

Ord!

En enda röra..

Jobbar, fortfarande trött och sliten i själen.. Hösten kom på allvar i början av veckan, det är kallt och jävligt blött hela jävla tiden! Men jag klagar inte.. egentligen. Jobbet går fantastiskt just nu! Fick en släng av 6-veckors svackan man får efter en tid i ett nytt jobb.. den gick över idag.. känner mig laddad! Jag tror verkligen på projektet.. hemskt vore det annars med tanke på vad jag dragit igång va?
Tampas lite med gammal skit som sagt. Det löser sig.. (nu var jag rolig om nu någon missade det)
Har pratat med SysterJohner ikväll. Vi pratade, delade med oss och skrattade högt! Skrattade för vi är så skenheliga och försöker göra oss så förbaskat duktiga jämt! Och skrattade för ingen går på det ändå! Saknar henne... massor!

Blev det här inlägget rörigt?? Bryr jag mig?? Är det inte min blogg kanske?

Livet är en blanding av "jag tar en dag i taget" och "ge mig allt nu!" Jag vaknar med ett leende, känner panik till lunchen, är nöjd med mig själv på vägen hem och väl hemma är jag för trött för att känna något... Så är det just nu.. Mycket känslor och mycket att göra. Johanna är fortfarande trött.

Men det finns en sak som gör allt det här jäkligt oviktigt! På torsdag kommer Anne!

Nu är det dags för kudden innan mitt nikotinbegär tar över och jag erbjuder min kropp till grannen för en cigg...

Ord!

Och bara så ni vet

Nej.. inlägget innan det här gäller inte en man. En man kan förhoppningsvis inte få mig att må så där längre... Det är en blandning av gammalt skit som möter ny...skit.

Fan, ibland är jag bara så vilsen i allt som händer!

Jag vet att dom flesta av er som läser det här känner mig ganska väl och vet vart allt kommer ifrån.. till er andra kan jag bara säga: Det är inte så illa som det låter.. det är värre.