Och en kort update

Det har naturligtvis hänt en massa annat kul sen sist.

Semestern har börjat. Jag åkte raka vägen till Älvsbyn efter jobbet. Har varit där tills i Tisdags. I helgen har jag varit på massor med "möten till torra land" träffat mina Systrar och en massa andra gamla vänner som jag träffar alldeles för sällan. Vi fick dom obligatoriska uppdateringarna av varandra, åt god mat, sjöng allsång och avslutade kvällen vid vackra Storforsen. En underbar lördag, trots att regnet aldrig ville sluta falla.
Det har varit skönt att vara hos Annalena. Jag har fått landa lite, sova ut och bara slappa. Jag tror inte att jag hade kunnat varva ner på samma sätt om jag var hemma.
Kom hem igår, saknade genast Annalena. Just nu känns det lite trist att mina favorit människor bor så långt borta! Annalena bor ju förvisso bara i Älvsbyn och Linda har ju haft klokheten att flytta hem igen. Hade inte Linda bott nära så hade jag nog blivit galen på riktigt för länge sen! Men Annika, Maria, Anne och Johanna mfl bor ju för sjutton alldeles för långt borta! Gud vad jag saknar dom!! I kväll blev det väldigt klart hur otroligt mycket vi behöver varandra och vi lämnade varandra med ett löfte om att vi ska bli bättre på att höra av oss.

Ikväll har jag varit på möhippa. Sofia ska snart gifta sig med sin Andreas och det har vi firat med bastuflotte och krogrunda. Det var trevligt, högljutt och roligt. Är otroligt glad över att jag inte dricker alkohol... det säger väl allt om hur kvällen var va?

Så nu sitter jag i soffan med min dator i knät. Känner att jag skulle vilja ringa till någon av mina Systar och prata av mig lite. Skulle vilja säga hur mycket jag saknar dom just nu. En kväll på krogen kan verkligen få en tjej att inse vad som är viktigt. Och inte fan är det att stuffa på dansgolvet med 100 andra fulla Svenssons. Sa jag att jag är VÄLDIGT glad över att jag inte dricker??

Men det är mitt i natten så jag får spara telefonsamtalen tills imorgon.

Imorgon hämtar jag lillen hos sin pappa och åker tillbaka till Älvsbyn. Jag hoppas solen visar sig så att vi kan bada lite och vara ute. Skulle solen lysa med sin frånvaro (fortfarande inte säker på varför man säger att något "lyser med sin frånvaro") så blir det nog tv-spel och filmmaraton som gäller.

Det är vad jag behöver just nu.. Älvsbyn, Annalena, lata dagar med ungarna och att slippa min egna vrå ett tag.

Nu väntar sängen på Johanna..

Ps. Jag fick förslaget att fråga kaffedejten om han skulle kunna tänka sig lite försonings-sex?? Men sen kom vi på att för det krävs nog att man verkligen varit ihop va?? Ja jisses vilken neurotisk människa.... Ds

Natt natt!

Min kaffedejt fick ett nervöst sammanbrott

Kaffedejten i korthet:
Vi träffades hos mig, pratade i 2 timmar, gav varandra en kram när han begav sig hemåt och sa att vi skulle höras. Dagen efter ringer han, vi pratar och är överens om att det 1. var trevligt 2. att vi ska träffas igen. Vi pratar i telefon några gånger under dagen och nästa dag.
Sen... Kaffedejten ringer och förklarar lite plågat att han inte tror att det kommer att funka. Vidare förklarar han att han verkligen gillar mig (jag måste gjort ett jäkla intryck på dom 2 timmarna vi drack kaffe på) Han gick på i 1 1/2 timma om hur fantastisk jag är men hur rädd han är för att vi inte kommer kunna prata med varandra.

Nu tänker ni säkert: "What?? Vad hände?? Har vi missat något??"

Det tänkte jag också.
Ingen jag har försökt förklara det där ytters märkliga samtalet för blir klok på det. Snacka om att gå från "dricka kaffe och lära känna" till "relationsdrama och jobbigt avslut" på 3 röda!! Dagen efter beslöt jag mig för att skaffa mig en advokat i fall han skulle få för sig att kräva delad vårdnad om barnen liksom..
Det bästa var ändå hans slutkommentar (innan jag flippade och slängde luren i örat på honom)
"Tror du att du någonsin vill prata med mig igen?"
Svar: "Nej!"

Kan ju tillägga att pojken också sa: "Jag klarar nog inte av att bara vara vänner för jag känner för mycket för dig.."

Nä... det brukar väl vara så efter 2 timmars fika ihop. Det blir liksom lite för nära att "bara vara vänner" efter ett sådant förflutet..

Och jag trodde att JAG var neurotisk!

Kaffe..

Alltså.. Egentligen ÄR jag ju rätt fabulous! Det handlar ju mer om den där knäppa neurosen inför allt som har med dejtande att göra.

I alla fall så dracks det inte kaffe igår. Vi tog en kort promenad, åt glass, satt i soffan och pratade.. Sen åkte han hem och jag stupade i säng! Jag är trött, egentligen för trött för att "dricka kaffe" men det var det helt klart värt.
Det blir nog fler promenader och glass om jag får som jag vill..
Imorgon åker jag till Annalean i Älvsbyn.

7 days to go

Trött trött trött trött...

Just nu känns det som att om jag blir tröttare så kommer hjärtat att stanna av en stund.

Jag vill vara lite ledig nu. Inte bara från jobb utan från annat också.

Ledig från storhandling på vinglig cykel. Ledig från städa fast huvudet spränger. Ledig från "måste laga mat för grabbarna behöver liksom mat oavsett hur trött jag är": Ledig från tvätt, räkningar, dåligt samvete över vänner jag aldrig ringer.

Idag är jag en trött ensamstående mamma! Fast jag ogillar det ordet, för ensam det är jag verkligen inte. Men jag känner mig inte så enastående som mamma idag.
Jag har ont i kroppen, kotan i ryggen bråkar med mig mer än vanligt och har haft nåt konstigt sendrag i fötterna dom senaste dagarna som gör mig galen!! Jag har slut på krut helt enkelt. Det finns inte ens ett endaste litet dammkorn av krut kvar i mig.
Får man klaga? Ja hoppas det, för jag känner att jag behöver det just nu..

Mitt i allt så finns det ändå en känsla av.."snart".. Snart får jag vara ledig från jobbet. Snart får jag vila lite från alla måsten man ändå har som ensamstående mamma. Jag skulle inte byta mitt liv för allt i världen men just nu känns det bara som att det är för mycket!
Men snart... Lillen åker till sin pappa på måndag, tronarvingen är redan hos sin och ska vara där i två veckor. Så nästa vecka får jag, om jag vill det, åka direkt hem efter jobbet, sova, skita i att städa, äta vad jag vill eller skita i det. Jag kan ställa klockan så att jag bara kan slänga mig i kläderna och cykla direkt på jobbet och ta mitt morgonkaffe där. En halv timmas extra sömn känns som jäkligt mycket just nu.

Jag ska "bara vara" i två veckor. På fredag börjar semestern! Då ska jag åka till Annalena Älvsbyböna, sova ut, rensa huvudet, ladda mina batterier som förtvivlat kämpar för att hålla mig vaken just nu.

Sen kommer ungarna hem igen... Och förhoppningsvis är deras mamma enastående igen och orkar göra sånt som man ska..

Sju dagar kvar till semestern...

Snart så...

Nr 3

För övrigt så var det där med kaffet åtgärd nummer 3...*L*

Men det viktigaste av allt är....

..att jag gör det!!!

Nu är det bestämt. Kaffe nästa vecka.

Så ska neuroser botas!

Riktigt nyfiken måste jag säga.. det är alltså inte bara av terapeutiska skäl jag vill dricka kaffe..*L*

Det är dags att Johanna "tittar upp under luggen" snart, för att citera min Systeryster Linda.

Fan vad trött jag är nu!! Den där väggen börjar närma sig i raketfart! Nu behöver jag vara ledig, inte för att jag just nu jobbar ihjäl mig men ändå.. Jag behöver lite sovmorgon, lite semester. Ska åka till Älvsbyn nästa helg och träffa min fina vän Annalena, Älvsbybönan som just nu fattas mig!! Gud vad jag saknar att sitta på hennes balkong, dricka te, prata tills huvudet är alldeles tomt och bara vara!
Det är kanske lite udda att åka till Älvsbyn första dagen på semestern. Men det är precis vad jag behöver. Annalena, hennes balkong, lugn och ro, god mat och samtal som man bara kan ha med någon som man förstår som vi förstår varandra.

Dejta smart

Fick en fråga för ett tag sen:
"Varför dejtar du alltid killar från Stockholm Johanna?"
Jag vet faktiskt inte varför det har blivit så.. fast nu är det faktiskt "bara" 2 stycken jag har dejtat från stockholm..eller kanske 3, beroende på hur man räknar.
Men jag svarade i alla fall:
"Det bara blir så! Och att dejta i Luleå går ju inte!"
Det är alltid någon som varit med någon som varit med den man dejtar och vips så är man buksyster med halva kompisgänget! Nu skiter ju jag egentligen i "oskrivna lagar" som ni vet..Har inget till övers för "regler" som att man inte ska dejta nån som en kompis har varit ihop med.. Bla bla bla..
Men jag gillar att vara liiite anonym när jag väl ska ge mig ut på dejt!
Nu låter det som att jag faktiskt har varit på en dejt.. vilket jag inte har på typ...100 år? Så egentligen är det inget problem.. Men jag har ju en fallenhet att analysera händelser innan dom inträffat..

Man brukar säga att det är fyra människor mellan varje människa i världen. Jag känner alltså någon som känner någon som känner någon som känner Bill Clinton. I Norrbotten gäller INTE den regeln!

Idag funderade jag på om jag eventuellt skulle ta en kaffe med en kille.. Ja.. tänka sig va?? Två samtal senare så visar det sig att killen har varit tillsammans med en kompis till en kompis. Och min kompis känner honom... SUCK!!
I en perfekt värld så är alla karlar klara med sina ex, redo för nya äventyr, kaffesugna och sitter bara och väntar på att Johanna ska komma och ta dom med storm.. när jag är redo liksom.. Men neeeeeej! När jag väl bestämmer mig för att släppa lite på min enorma dejting-neuros så får det ju inte vara för lätt. Nej då. Mellan mig och min eventuella kaffe..dejt(?) finns bara en människa.. Alldeles för lite för att det ska kännas anonymt nog.

Min teori om att det är mycket lättare att pissa på en bakgård 100 mil bort stämmer alltså?
Nåväl. Får väl se hur det blir med kaffet.

Fortsättning följer