Jag och Dollly

"Working 9-5.. just trying to find a way to make a living"

Gud vad jag gillar Dolly!

Ville bara säga det....




Är visst lite dålig på att vara ledig...

*booooring*

Jobb, regn och tacksamhet

Jobbet är mitt! From den 1a Augusti går jag mot nya utmaningar! (tar gärna utmaningar fram tills dess också men jobbmässigt räcker det här ett tag)
Igår blev det klart, fram till december är jag anställd och har fram tills dess på mig att bevisa vad jag går för. Sen blir det en förlängning om alla parter är nöjda och jag trivs.
Det känns så skönt att slippa den där ovissheten inför hösten! Nu kan jag lugnt jobba på till sommaren, ta semester och ladda om inför hösten och nya jobbet. Allt faller på plats! Jag har svårt att slappna av och lita på att saker och ting löser sig ibland, det tar enormt på mig att inte veta om jag har en inkomst och sysselsättning. Men nu när jag vet så kan jag slappna av och ta tag i andra bitar.

Det finns ju faktiskt viktigare saker än jobb, eller hur? Tex så måste jag komma på ett sätt att få det att sluta regna!! Nu vill jag faktiskt att det ska bli lite soligt och varmt! Har itne kommit så långt i mina "stoppa regnet"-planer ännu men jag jobbar på det..

Annars då? Jo, allt är faktiskt helt som det ska vara! Har lärt mig några nya saker den sista tiden.

1. När någon säger till mig att dom är värdelösa och inte är något att ha ska jag tro på dom! Inte inbilla mig att det finns nåt fint och vackert under ytan och att deras självbild är så skev att dom inte ser hur bra dom är egentligen. Säger man "jag är kass och ingen orkar med mig i längden" så stämmer det förmodligen. Första gången någon visar sitt rätta jag ska man tro dom!

2. Paranoida människor har alltid något att dölja.

3. Allt löser sig, men man måste lyfta ett finger eller två och hjälpa till ibland. Glömmer lätt bort att jag faktiskt har inflytande över mitt liv och därmed en möjlighet att påverka vad som händer.

4. Jag är tacksam över mycket i mitt liv, men ibland måste jag plocka fram det och titta extra noga på det annars glömmer jag bort hur bra jag har det.

Livet är gott! Idag känns det lätt att leva! Är ledig i två dagar och ska bara slappa, skriva lite mail som väntar, pyssla här hemma och fundera på om jag ska bege mig iväg på en minisemester eller inte.

Innan jag slutar för nu vill jag lämna en liten intern hälsning. Annica, kvittot kommer på posten! *L* Ska shoppa, dejta som en galning, kasta mig, våga och välkomna alla äventyr oavsett hur dom kommer.. och komma ihåg att vara tacksam.

Kram!!

Kort morgon

God morgon..
Regn ute, inget kaffe hemma, alla tröjor i tvätten, mjölken tog slut när grabbarna ätit frukost.
En "tjoho vad allt är roligt!"-morgon med andra ord!! (ironi där för er som inte förstod)


Hittade en gammal munkjacka.. (som inte är min men har glömt vem som glömt den här), får dricka kaffe på jobbet och huvudsaken är ju att mjölken räckte till grabbarna.

Idag tränar jag på att 1. Tänka positivt 2. Hålla mig kort

Adios!

Håll tummarna vänner...

Håll tummarna för mig nu i några dagar! På söndag får jag reda på om jag har ett nytt jobb till hösten! Ett jobb jag verkligen verkligen verkligen vill ha! Ett jobb som känns som en utmaning, en enorm erfarenhet och en möjlighet att förverkliga många av mina ideer.

När jag först blev tillfrågad om jag möjligen var intresserad så kändes det omedelbart som ett "ja!".. men jag har tagit en ordentlig funderare, tänkt igenom det noga så att jag vet att jag verkligen har nåt att tillföra detta eventuella jobb. Jag behöver ett jobb av många olika skäl.. Pengar (är bra att ha), stimulans så att jag inte stannar av och blir passiv.. Just nu känns det enormt viktigt för mig att ha ett jobb som jag går till för att jag vill och för att det är spännande!

Min tid på UH går mot sitt slut och jag har varit lite orolig för vad jag ska gå vidare till. Men det brukar alltid lösa sig för mig! Om det sen löser sig på ett sätt som innebär en massa positivt så är det grädden på moset. Ett jobb kan jag alltid ordna (tror jag) men spännande jobb, dom växer inte på träd..

Nåväl.. håll tummarna för mig vänner!! Skriver så fort jag vet hur det har gått!

Kram kram!

Belöningar

Okej..

Ibland så biter livet mig i arslet och säger: "Hörrö Johanna!" (på bred norrländska) "är det inte dags att titta upp under din blonda lugg och se vad du har istället för vad du inte har??"

Idag var det en tjej som med tårar i ögonen tittade på mig och sa: "Johanna, det här är den bästa dagen på 9 månader, den bästa dagen sen jag kom till Sverige och jag är så lycklig!" Denna tjej är en av dom underbara unga kvinnorna i våran tjejgrupp på jobbet. Gruppen består av 12 färgstarka, vackra, starka, underbara och varma tjejer. Alla är invandrare, från olika länder och har bott i Sverige i allt från 6 månader till 3 år.
Vi "samlade" ihop dessa tjejer i februari och helt förutsättningslöst började vi träffas varje fredag. Det har varit fredagar som gör mig varm, tacksam och otroligt inspirerad varje gång! Vi sjunger, bakar, ser film.. men det viktigaste av allt i den här gruppen är att vi säger inte: "Jag kan inte" utan vi säger "allt går!"
Och gissa om dessa tjejer har bevisat att allt går.
Vi simmar.. 10 tjejer, går i ankmarsch till bassängen varje fredag och simmar. Tjejerna kunde inte simma, men nu kan dom det.. för dom har lärt sig att allt går.

En av tjejerna sa något för ett tag sen som fick mig att förstå vad viktig fredagarna har blivit. "Jag trodde aldrig att det skulle gå att bo i Luleå, men nu vet jag att det finns massor jag kan göra och att här är allt möjligt" Och vi erbjuder dom itne pengar, gratis utbildning, bostad eller livslång trygghet. Vi erbjuder dom bara våran tid, våra erfarenheter och våra lokaler.

Dom lär sig simma, vi pratar om livet, kärlek, mod, politik, sex, olikheter och likheter. Vi debatterar slöjans vara eller inte vara, men vi accepterar alltid andras val och i gruppen är allt okej, ingen dömmer och ingen sätter normen för vad som är rätt eller fel.
Vi pratar om Gud, och är överens om att diskussioner om religion är för präster och äldsteråd, men inget för tjejgruppen. Vi vet att en del har svårare hinder att ta sig över i Sverige, större kulturkrpckar att klara av och större motstånd inför allt det nya och främmande.
Allt detta säger dom här tjejerna, inte med så många ord men genom att varje vecka komma och träffa varandra. Dom tar emot nya tjejer med kärlek och med en självklarhet som FN borde ta lärdom av.
En strikt muslim sitter och pratar om körkort med en progressiv kristen tjej.. men reflekterar dom över det? Nej.. för allt går. Dom här tjejerna vill bli advokater, lärare, restaurangägare och poliser. Tänk er då att ha det här i bagaget? Att det en gång fanns en plats för dom när dom vara nya medborgare, en plats där allt var möjligt, tom att få lära sig att simma. Tänk er sen när dom står inför en ung tjej som är redo att ge upp inför livets svårigheter. Kommer nån av dessa tjejer som vuxna kvinnor säga: "jag är ledsen men du får nog klara dig utan att lära dig läsa eller simma"? Nej... dom kommer säga "du kan..för allt går bara man vill och jag ska hjälpa dig"

Jag tror inte att tjejerna själva förstår vad det är dom är med om. Tonåringar är sådana.. allt bara "är" och dom tänker inte att en enda lite tjejgrupp i Luleå kan skapa sådana ringar på vattnet.. Dom är bara så otroligt tacksamma över att ha en plats, en dag och en grupp som är deras!


Och idag har den nyaste medlemmen i vår fina grupp fått uppleva något som hon sorgligt nog inte trodde var möjligt i sitt nya hemland. Hon har fått nya vänner, fått lära sig att simma, skratta, prata och vara en i gänget.. som det ska vara! Och hon är lycklig för det. Hon grät, jag grät, dom andra tjejerna blev generade över vårat plötsliga utbrott av känslor men alla blev rörda av hennes enorma tacksamhet och alla tjejerna kände sig stolta över att kunna ta emot den här nya tjejen och säga "kom varje fredag, vi vet inte alltid vad vi ska göra men vi längtar hela veckan efter att fredagen ska komma och vi är glada att du är här med oss"



Tänker på det här nu när jag sitter i min soffa efter en lång kväll på jobbet.. och genast hamnar mitt eget ha-begär i skuggan av den otroliga värme jag känner för dessa tjejer! Jag lär dom simma, sår frön av att "allt går" och dom lär mig enormt mycket mer tillbaka, enormt mycket!

Vårdepression 2

Okej då! Jag ger mig väl då!?

Jag har väl en j-a vårdepression då!!

Allt känns blaha blaha och allmänt trist nu..
Jag är trött, leds på ovisshet och har ont i kroppen! Jag vill så gärna bara få njuta av livet just nu till kören av det där j-a "kvittret".. men det vill sig inte! Jag vill vara tillfreds men verkar bara se allt som inte går. Jag vill vara pigg som en mört men känner mig mer som en surströmming. (inte för att jag luktar illa), jag vill njuta av jobbet men ser mest det faktum att jag snart ska sluta. Jag vill vara nyförälskad och pirrig i magen men "it takes two to tango".. Jag vill slänga mitt nyblonderade hår i vinden och skratta högt! Gå hand i hand med en mjuk och vacker man och bara tindra!

Istället.. kallt ute, inga pengar, inget hopp om att få gå i solen och tindra, inget nytt jobb (ännu), ingen manna från skyarna faller ner över Johanna. Mitt vanliga "allt löser sig det är bara att gilla läget" har bytts ut mot ett trött "blir det inte bättre än så här?"
Jag vill också "ha nåt på gång" utan en massa hinder i vägen! Jag vill jag vill jag vill!!

Önskelista denna vecka:
Lite medvind
Mer kärlek
Mer sex
Mer sinnesro
En ny säng så att jag kan få sova som "folk"
En mjuk och vacker man som sover brevid mig
Ett telefonsamtal med det enkla beskedet "jag kommer snart och tindrar med dig"

Ska det vara för mycket begärt??

Nu ska jag snart på jobbet, bita ihop lite och försöka gilla läget.

Ni hade tydligen förstått det hela rätt! JAg är tydligen drabbad av vårdepression!

Adios for now!

Ingen vår-depression.

Jag är inte drabbad av någon vår-depression. Jag är bara missförstådd!
Hur människor i min omgivning kan utbrista saker som "nu är ÄNTLIGEN våren här!" eller "Gud så härligt att vi går mot ljusare tider!" när det är 0-gradigt ute, blåser storm och regnar småspik övergår mitt förstånd.
Till alla er infödda norrbottningar har jag bara en sak att säga: Ni fattar ingenting!!

Våren är inte här bara för att vi inte behöver börja dagen med att skotta fram bilen, den är inte här för att vi kan hänga undan Sorrelskorna som håller för 35-, det är inte dags att hurra bara för att isen ser lite bräcklig ut eller solen visar sig redan kl 10.00.. Ändå gör ni samma sak varje år. Solen visar sig och ni får hopp, hopp som grusas VARJE år vid ungefär den här tiden när Moder Jord bestämmer sig för att visa vem som bestämmer. Då skickar hon ännu en snöstorm våran väg, sänker tempraturen till 5- och blåser upp vindar kalla nog att frysa vilket kvittrande vårhjärta som helst!

Liksom ge upp nu!! Svenskar är inte direkt kända för att vara optimister, särskilt inte norrbottningar. Så varför vara det på våren när ni ändå vet att det kommer en kall april? Det märkligaste är ändå att nu varje år vid denna tiden tittar ut på den "oväntade" snöstormen och säger: "Va? det är ju april, vad hände med våren??" Likt stockholmare som VARJE år när första snön kommer åker av vägarna och hela staden förlamas av 2 cm snö. Sen står dom där i dikerna i väntan på bärgningsbilen och utbrister: "Vart kom all snö ifrån?"

Nej, vänta tills gräset är grönt, all snö är borta, isen smält (vilket den gör i maj) och solen visar sig mer än 2 timmar per dag. DÅ kan vi alla tillsammans utbrista i ett rungande "Sköna Maj välkommen!" och börja packa ner vinterkläderna.


Jag har varit innerligt trött på all denna våriver och detta enerverande "kvittrandet" redan i mars.. jag har fortfarande varma jackan på, lovvikavantar och mössa. Och tränar på mitt tålamod och ger Moder Jord tillåtelse att själv bestämma när våren kommit för att stanna.. inte för att hon behöver mitt tillstånd men jag försöker jobba MED henne och inte MOT henne! Sår mina frön i små lådor på min fönsterbräda, skottar bort lite snö som inte smält bort på balkongen, njuter av dom få soltimmar vi får och blir defenetivt inte förbannad när våren är lite blyg och tvekar.. Skulle inte ni också tveka att komma om den förväntansfulla skaran ilsket stampade i marken för att ni anländer för långsamt??
Tålamd mina vänner och var nöjda med det vi får.. Sköna Maj kommer, när Moder Jord bestämt sig för det..

För övrigt så har jag aldrig förstått varför man "ska" vara förälskad på våren?? Jag är hellre nyförälskad mitt i smällkalla december! Men det är en helt annan historia.. Och till alla er som försökt få mig på bättre humör och oroligt frågat mig om jag har en vår-depression.. Jag är inte deprimerad! Jag har bara tålamod. Snart kommer våren och DÅ ska jag också börja tina upp, kvittra med er andra och vissla på vårvisor..