2007-05-04

Belöningar

Okej..

Ibland så biter livet mig i arslet och säger: "Hörrö Johanna!" (på bred norrländska) "är det inte dags att titta upp under din blonda lugg och se vad du har istället för vad du inte har??"

Idag var det en tjej som med tårar i ögonen tittade på mig och sa: "Johanna, det här är den bästa dagen på 9 månader, den bästa dagen sen jag kom till Sverige och jag är så lycklig!" Denna tjej är en av dom underbara unga kvinnorna i våran tjejgrupp på jobbet. Gruppen består av 12 färgstarka, vackra, starka, underbara och varma tjejer. Alla är invandrare, från olika länder och har bott i Sverige i allt från 6 månader till 3 år.
Vi "samlade" ihop dessa tjejer i februari och helt förutsättningslöst började vi träffas varje fredag. Det har varit fredagar som gör mig varm, tacksam och otroligt inspirerad varje gång! Vi sjunger, bakar, ser film.. men det viktigaste av allt i den här gruppen är att vi säger inte: "Jag kan inte" utan vi säger "allt går!"
Och gissa om dessa tjejer har bevisat att allt går.
Vi simmar.. 10 tjejer, går i ankmarsch till bassängen varje fredag och simmar. Tjejerna kunde inte simma, men nu kan dom det.. för dom har lärt sig att allt går.

En av tjejerna sa något för ett tag sen som fick mig att förstå vad viktig fredagarna har blivit. "Jag trodde aldrig att det skulle gå att bo i Luleå, men nu vet jag att det finns massor jag kan göra och att här är allt möjligt" Och vi erbjuder dom itne pengar, gratis utbildning, bostad eller livslång trygghet. Vi erbjuder dom bara våran tid, våra erfarenheter och våra lokaler.

Dom lär sig simma, vi pratar om livet, kärlek, mod, politik, sex, olikheter och likheter. Vi debatterar slöjans vara eller inte vara, men vi accepterar alltid andras val och i gruppen är allt okej, ingen dömmer och ingen sätter normen för vad som är rätt eller fel.
Vi pratar om Gud, och är överens om att diskussioner om religion är för präster och äldsteråd, men inget för tjejgruppen. Vi vet att en del har svårare hinder att ta sig över i Sverige, större kulturkrpckar att klara av och större motstånd inför allt det nya och främmande.
Allt detta säger dom här tjejerna, inte med så många ord men genom att varje vecka komma och träffa varandra. Dom tar emot nya tjejer med kärlek och med en självklarhet som FN borde ta lärdom av.
En strikt muslim sitter och pratar om körkort med en progressiv kristen tjej.. men reflekterar dom över det? Nej.. för allt går. Dom här tjejerna vill bli advokater, lärare, restaurangägare och poliser. Tänk er då att ha det här i bagaget? Att det en gång fanns en plats för dom när dom vara nya medborgare, en plats där allt var möjligt, tom att få lära sig att simma. Tänk er sen när dom står inför en ung tjej som är redo att ge upp inför livets svårigheter. Kommer nån av dessa tjejer som vuxna kvinnor säga: "jag är ledsen men du får nog klara dig utan att lära dig läsa eller simma"? Nej... dom kommer säga "du kan..för allt går bara man vill och jag ska hjälpa dig"

Jag tror inte att tjejerna själva förstår vad det är dom är med om. Tonåringar är sådana.. allt bara "är" och dom tänker inte att en enda lite tjejgrupp i Luleå kan skapa sådana ringar på vattnet.. Dom är bara så otroligt tacksamma över att ha en plats, en dag och en grupp som är deras!


Och idag har den nyaste medlemmen i vår fina grupp fått uppleva något som hon sorgligt nog inte trodde var möjligt i sitt nya hemland. Hon har fått nya vänner, fått lära sig att simma, skratta, prata och vara en i gänget.. som det ska vara! Och hon är lycklig för det. Hon grät, jag grät, dom andra tjejerna blev generade över vårat plötsliga utbrott av känslor men alla blev rörda av hennes enorma tacksamhet och alla tjejerna kände sig stolta över att kunna ta emot den här nya tjejen och säga "kom varje fredag, vi vet inte alltid vad vi ska göra men vi längtar hela veckan efter att fredagen ska komma och vi är glada att du är här med oss"



Tänker på det här nu när jag sitter i min soffa efter en lång kväll på jobbet.. och genast hamnar mitt eget ha-begär i skuggan av den otroliga värme jag känner för dessa tjejer! Jag lär dom simma, sår frön av att "allt går" och dom lär mig enormt mycket mer tillbaka, enormt mycket!

1 kommentar:

Anonym sa...

låter som du har att göra, keep up the good work Johanna..

Kram, Guldgossen