Nytt jobb

Första veckan på nya jobbet. Tomt kontor, fanns endast ett skrivbord, en kruka med aprikosa plastblommor och två tavlor på väggen föreställande fruktskålar som någon ställt dit i hopp om att det skulle känna mindre tomt..?? Dom åkte fort ut!

Idag kom Jonas tillbaka. Jonas är fältkonsulent för föreningen som har anställt mig som verksamhetskonsuelnt för den verksamhet jag ska starta. Låter det lite krångligt, lite "vem är vem och vem jobbar du för..egentligen?" Det är lite krångligt! Det är en evig rad av föreningar, organisationer, styrelser och systerorganisationer. Idag beslöt jag mig för att inte försöka förstå allt utan koncentrera mig på det jag är där för att göra. Inte lägga mig i hur övrig verksamhet sköts annat än när Jonas vill använda mig som bollplank för sina ideer.
Idag har vi inhandlat kontorsmaterial, allt i vitt och svart. Det är väldigt viktigt att det är snyggt, organiserat och städat där jag ska spendera mina dagar! Jonas bara skrattar och betalar. För det är Jonas som har koll på ekonomin, även för mitt projekt, vilket jag är väldigt glad för. Hittade en kontorsstol som personalen på banken brevid inte ville ha, den dög alldeles utmärkt för mig. Så slapp Jonas öppna stora plånboken och köpa en ny. Några kronor sparade som vi kan lägga på viktigare saker.

Vi brainstormade, jag berätta lite om hur jag tänkt lägga upp det och Jonas sa: "Du har ju verklgien tänkt igenom det här Johanna!" Han såg lite förvånad ut faktiskt. Jonas kommer nog bli överraskad över hur strukturerad Johanna kan vara när hon verkligen vill.
Idag känns det roligt med mitt nya jobb! Det blev mer verkligt när jag fick dra mina ideer för Jonas och få lite feedback. Skönt att ha någon att jobba med när det behövs. Spännande spännande!

Nog om jobb...

Jag ska åka till Annalena Älvsbyböna på fredag! Arvingarna har pappahelg. Ska dit, sola om vädret tillåter, sova lite och slappa. På lördag kommer det några andra damer från Norrbottens olika hörn. Vi ska bara grilla, äta gott, prata och ha trevligt! Kommer bli hur mysigt som helst! Känns som en bra ide att åka bort över helgen så där efter första arbetsveckan och allt.

OCh i September kommer Syster Anne hit!! Hoppas jag!! Henne saknar jag enormt mycket!!

VM i dumhet

Men åååh!

Fick ett mail för en stund sen från en gammal..flirt, i brist på bättre ord. Vi flirtade lite för några år sedan men han hade både flickvän och ego större än Texas visade det sig.

"Hej Johanna Gud vad länge sen vi hördes! Tänkte säga att jag ska flytta hem till Luleå igen efter några år i Stockholm Kul va??

Så jag kom att tänka på dig. Vi fick ju aldrig riktigt chansen då för någr år sedan. Jag har dumpat den där skatan jag var tillsammans med. Hon gick inte att bo med. Vilket misstag va?? Och eftersom jag alltid tyckt bra om dig tänkte jag att vi kunde träffas när jag kommer tillbaka? Jag kommer inte att flytta upp med barnen dom stannar med sin mamma men dom kommer föhoppningsvis upp lite då och då.
Ha det bra
MVH/ NN"

Svar:

"NN.. det var ju roligt att du ska flytta upp. ÄNNU roligare är det att du: 1, Börjar med att såga ditt ex som du faktiskt levt med i flera år och har fått barn med 2. tar för givet att jag gått här i Luleå och bara VÄNTAT på dig! 3. Inte stannar där dina barn är men är glad om dom "kan komma upp lite då och då!"??

Och en sak till... Vem FAN är du?? Kan inte för allt i världen minnas dig!!

Mvh// Johanna aka glömbortminmailadress"

Its raining fools people..fools.. Och jag står SMACK in the middle of it!!

Out!

Bröllop, sommar och dejter

Jag var på bröllop i lördags. Mina vänner Sara och Tobbe blev Herr och Fru Nilsson!
Dagen i korta drag:

Vaknade, åt frukost med Mattis, kusin Eva från kiruna som var på besök med sin dotter Amanda. Duschade och Eva hjälpte mig att platta till mitt ostyriga hår. Provade min nyinköpta klänning och upptäckte att halva brösten syntes! Panik! Jag är inte direkt pryd av mig men hade ingen lust att visa behagen hela dan liksom.. Nålade och sydde ihop lite. Fixade Mattis hår, tog på mig mina 10 centimeters klackar och for iväg. Höll på att inte hinna eftersom jag bestämt mig för att ta bussen och den tog en evighet på sig till Kyrkbyn!
Kom fram 3 minuter efter att bröllopet startat, sprang in i kyrkan precis efter brudparet med väskor och presenter i högsta hugg!! Fint folk kommer alltid sent, eller hur var det?
Sara sa "Ja", Tobbe sa "Ja" och jag fick en liten tår i ögat. Bruden var vacker och brudgummen stiligare än någonsin!
Grattis Sara och Tobbe!

Bröllopsmiddagen var trevlig, familjevänlig och städad. Vi kom hem vid 21-tiden. Mattis slocknade bums och jag försöker fortfarande komma på varför jag inbillade mig att jag skulle komma undan med 10 centimeters klackar utan ont i benen!

Så sommaren:

Regn regn regn... Sen börjar jag jobba och voila!! Sol sol sol!!! Men egentligen klagar jag inte, jag har haft en lugn och skön sommar.

Dejter då?

Tja vad ska jag säga..? Jag sitter fortfarande mitt i en salt öken av NADA och väntar på den där coca colan!! Och det är helt och håller mitt eget "fel".. Jag har trivs alldeles för bra i den där bekväma lådan av "här vet jag i alla fall vad jag får". Mina vänner (Linda och Anne) försöker mana på mig, utmana mig, tjata lite och tom utbrista "Du kan ju inte vara singel hela livet Johanna?!" Det var Linda som sa det, Anne är lika singel som jag så hon håller lite på mig.. Men jag jobbar på det. Har tittat lite, flirtat lite och snart kanske.
Eller som Tobbe sa: "Det kommer bli en lång kall vinter Johanna!" Han hoppades nämligen på en bröllopsinbjudan från mig inom ett år och jag svarade: "När helvetet fryser Tobbe, då kanske!"
Men jag vill inte dejta bara för att liksom.. Jag vill ha "Boom Chicka Wah Wah!!" OCh kommer inte det får jag väl frysa då. Det finns ju duntäcken..

Så B, nu har jag skrivit flera rader!

När bekanta pratar med varandra

Två bekanta till mig träffades igår på stan. Vi kan kalla dom B1 och B2

B1: Hej hur är det?

B2: Bara fint, själv?

B1: Tack bra. Du jag pratade precis med Johanna. Hur roligt var inte det där med läraren då?!

B2: Vadå det har hon inte berättat!!

B1 drog snabbt historien jag berättat för henne i telefonen precis innan.

Senare...

B2 ringer mig:

-Varför har du inte berättat för mig om läraren??

Kan här tillägga att den där historien med läraren dels inte var SÅ spännande och jag PRECIS pratat med B1! Ibland går den där djungeltrumman väldigt fort!!

B1 fortsätter:

-Om du nu ska envisas med att aldrig uppdatera din blog eller skriva veckobrev som du gjorde förr så får du faktiskt RINGA när det händer nåt kul!! Mitt liv är så tråkigt så jag BEHÖVER (hon skrek) allt skvaller jag kan få!!

Jag berättade om läraren och sen var hon nöjd. Men innan vi la på lovade jag henne att skriva åtminstone en rad varje dag i min blog. Alla som känner mig vet att det förmodligen inte kommer att inträffa. Jag är bara sådan. Jag börjar med något som känns kul, gör det med stor passion och inlvevelse ett tag sen tröttnar jag. Och Johanna gör inget bara för att hon borde eller måste..

Och en kort update

Det har naturligtvis hänt en massa annat kul sen sist.

Semestern har börjat. Jag åkte raka vägen till Älvsbyn efter jobbet. Har varit där tills i Tisdags. I helgen har jag varit på massor med "möten till torra land" träffat mina Systrar och en massa andra gamla vänner som jag träffar alldeles för sällan. Vi fick dom obligatoriska uppdateringarna av varandra, åt god mat, sjöng allsång och avslutade kvällen vid vackra Storforsen. En underbar lördag, trots att regnet aldrig ville sluta falla.
Det har varit skönt att vara hos Annalena. Jag har fått landa lite, sova ut och bara slappa. Jag tror inte att jag hade kunnat varva ner på samma sätt om jag var hemma.
Kom hem igår, saknade genast Annalena. Just nu känns det lite trist att mina favorit människor bor så långt borta! Annalena bor ju förvisso bara i Älvsbyn och Linda har ju haft klokheten att flytta hem igen. Hade inte Linda bott nära så hade jag nog blivit galen på riktigt för länge sen! Men Annika, Maria, Anne och Johanna mfl bor ju för sjutton alldeles för långt borta! Gud vad jag saknar dom!! I kväll blev det väldigt klart hur otroligt mycket vi behöver varandra och vi lämnade varandra med ett löfte om att vi ska bli bättre på att höra av oss.

Ikväll har jag varit på möhippa. Sofia ska snart gifta sig med sin Andreas och det har vi firat med bastuflotte och krogrunda. Det var trevligt, högljutt och roligt. Är otroligt glad över att jag inte dricker alkohol... det säger väl allt om hur kvällen var va?

Så nu sitter jag i soffan med min dator i knät. Känner att jag skulle vilja ringa till någon av mina Systar och prata av mig lite. Skulle vilja säga hur mycket jag saknar dom just nu. En kväll på krogen kan verkligen få en tjej att inse vad som är viktigt. Och inte fan är det att stuffa på dansgolvet med 100 andra fulla Svenssons. Sa jag att jag är VÄLDIGT glad över att jag inte dricker??

Men det är mitt i natten så jag får spara telefonsamtalen tills imorgon.

Imorgon hämtar jag lillen hos sin pappa och åker tillbaka till Älvsbyn. Jag hoppas solen visar sig så att vi kan bada lite och vara ute. Skulle solen lysa med sin frånvaro (fortfarande inte säker på varför man säger att något "lyser med sin frånvaro") så blir det nog tv-spel och filmmaraton som gäller.

Det är vad jag behöver just nu.. Älvsbyn, Annalena, lata dagar med ungarna och att slippa min egna vrå ett tag.

Nu väntar sängen på Johanna..

Ps. Jag fick förslaget att fråga kaffedejten om han skulle kunna tänka sig lite försonings-sex?? Men sen kom vi på att för det krävs nog att man verkligen varit ihop va?? Ja jisses vilken neurotisk människa.... Ds

Natt natt!

Min kaffedejt fick ett nervöst sammanbrott

Kaffedejten i korthet:
Vi träffades hos mig, pratade i 2 timmar, gav varandra en kram när han begav sig hemåt och sa att vi skulle höras. Dagen efter ringer han, vi pratar och är överens om att det 1. var trevligt 2. att vi ska träffas igen. Vi pratar i telefon några gånger under dagen och nästa dag.
Sen... Kaffedejten ringer och förklarar lite plågat att han inte tror att det kommer att funka. Vidare förklarar han att han verkligen gillar mig (jag måste gjort ett jäkla intryck på dom 2 timmarna vi drack kaffe på) Han gick på i 1 1/2 timma om hur fantastisk jag är men hur rädd han är för att vi inte kommer kunna prata med varandra.

Nu tänker ni säkert: "What?? Vad hände?? Har vi missat något??"

Det tänkte jag också.
Ingen jag har försökt förklara det där ytters märkliga samtalet för blir klok på det. Snacka om att gå från "dricka kaffe och lära känna" till "relationsdrama och jobbigt avslut" på 3 röda!! Dagen efter beslöt jag mig för att skaffa mig en advokat i fall han skulle få för sig att kräva delad vårdnad om barnen liksom..
Det bästa var ändå hans slutkommentar (innan jag flippade och slängde luren i örat på honom)
"Tror du att du någonsin vill prata med mig igen?"
Svar: "Nej!"

Kan ju tillägga att pojken också sa: "Jag klarar nog inte av att bara vara vänner för jag känner för mycket för dig.."

Nä... det brukar väl vara så efter 2 timmars fika ihop. Det blir liksom lite för nära att "bara vara vänner" efter ett sådant förflutet..

Och jag trodde att JAG var neurotisk!

Kaffe..

Alltså.. Egentligen ÄR jag ju rätt fabulous! Det handlar ju mer om den där knäppa neurosen inför allt som har med dejtande att göra.

I alla fall så dracks det inte kaffe igår. Vi tog en kort promenad, åt glass, satt i soffan och pratade.. Sen åkte han hem och jag stupade i säng! Jag är trött, egentligen för trött för att "dricka kaffe" men det var det helt klart värt.
Det blir nog fler promenader och glass om jag får som jag vill..
Imorgon åker jag till Annalean i Älvsbyn.