Min kaffedejt fick ett nervöst sammanbrott

Kaffedejten i korthet:
Vi träffades hos mig, pratade i 2 timmar, gav varandra en kram när han begav sig hemåt och sa att vi skulle höras. Dagen efter ringer han, vi pratar och är överens om att det 1. var trevligt 2. att vi ska träffas igen. Vi pratar i telefon några gånger under dagen och nästa dag.
Sen... Kaffedejten ringer och förklarar lite plågat att han inte tror att det kommer att funka. Vidare förklarar han att han verkligen gillar mig (jag måste gjort ett jäkla intryck på dom 2 timmarna vi drack kaffe på) Han gick på i 1 1/2 timma om hur fantastisk jag är men hur rädd han är för att vi inte kommer kunna prata med varandra.

Nu tänker ni säkert: "What?? Vad hände?? Har vi missat något??"

Det tänkte jag också.
Ingen jag har försökt förklara det där ytters märkliga samtalet för blir klok på det. Snacka om att gå från "dricka kaffe och lära känna" till "relationsdrama och jobbigt avslut" på 3 röda!! Dagen efter beslöt jag mig för att skaffa mig en advokat i fall han skulle få för sig att kräva delad vårdnad om barnen liksom..
Det bästa var ändå hans slutkommentar (innan jag flippade och slängde luren i örat på honom)
"Tror du att du någonsin vill prata med mig igen?"
Svar: "Nej!"

Kan ju tillägga att pojken också sa: "Jag klarar nog inte av att bara vara vänner för jag känner för mycket för dig.."

Nä... det brukar väl vara så efter 2 timmars fika ihop. Det blir liksom lite för nära att "bara vara vänner" efter ett sådant förflutet..

Och jag trodde att JAG var neurotisk!